VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

A brand new day

DSC_1138

Jag har också fått lite ”nya” bilder från Nadja ;)… Från i höstas som ni ser men jaja!

Idag är en ny dag! Jag känner mig lite som en ny människa. Ni vet den där känslan man har i skolan efter att ett stort prov är avklarat, när man slappnar av och tänker att nu kan jag inte göra mer… SÅ känner jag idag. Sorgsen i hjärtat såklart för det gjorde otroligt ont att sitta där och veta att jag sårar henne. Det är rätt knäppt egentligen, med tanke på all den skada hon har gjort oss under alla år men ändå blir jag ändå ledsen av tanken på att såra henne. Samtidigt känner jag mig rofylld på något vis. Var heelt slut i huvudet igår (är det fortfarande) och då var jag ändå inte med hela dagen som mina småsykon var. Fick inte vara med innan jag hade vittnat.

largef

NI och alla mina fina har varit solsken för mig många grå dagar!

Ni har ju fått följa det här spektaklet och jag är SÅ tacksam för allt stöd jag får från er. Helt galet vad ni är fantastiska! Är glad att jag vågade berätta för er. Jag behöver såklart inte alls skriva om det, men jag känner att jag vill för att det är en så pass stor del av mitt liv och något som har format mig till hur jag är idag och samtidigt något som jag önskar fick lite större plats i verkligheten, för alla som är med om liknande saker. Fortfarande blir jag lite snopen och mörkrädd över att många många många års psykisk misshandel nästan inte räknas jämfört med några enstaka fall av fysiskt våld. DET känns, att en del tar så lätt på det. Ärren man får från daglig psykisk misshandel är nog väldigt mycket svårare att leva med skulle jag tro. Jag brukar säga att där jag är nu när det gäller självförtroende och självkänsla, där borde jag varit när jag var 17 och inte 27. Här kan ni läsa lite mer om utgången på gårdagen…


Kommentarer


  1. erika 29 januari, 2014 on 12:59 Svara

    Massa kramar till dig! <3
    Hoppas ni får den upprättelse ni förtjänar.
    Åkte du upp till Luleå över dagen eller hur hann du närvara?

  2. Nana 29 januari, 2014 on 15:11 Svara

    Många kramar! Det är just det som gör dig så fantastisk att du känner med henne trots allt det hon gjort er!
    Ta tid på dig och låt känslorna komma!

  3. Magdalena 29 januari, 2014 on 15:21 Svara

    Kram till dig! Du verkar vara en så god människa. Sådan ”tur” att du är som du är trots allt du varit med om…och att du har ett säbra liv nu 🙂 Kram

  4. DeMarkey- LiveYourDreams! 29 januari, 2014 on 16:03 Svara

    Jag kan förstå (konstigt nog) att du faktiskt tyckte synd om henne ändå.. hon ÄR din biologiska mor, som du växte upp med. Det skapar en känsla av ”mamma” ändå, fast hon inte betett sig som en mamma. Inte en bra sådan i alla fall. Men det är en känsla som man inte kan beskriva till vemsomhelst, man måste uppleva för att förstå vad jag menar och du vet nog.

    Men jag är ändå glad att ni vågade, vågade sätta stopp för henne, för allt, visa andra att man ska våga även om domen inte va så himla kanon…

    Kan däremot tycka att hon inte ska ha fängelse utan psykiatrisk stöd istället, för hon behöver hjälp. För att man ska behandla sina barn (alla barn) på det viset krävs nog en rubbning känns det som. Och att sitta i ett fängelse gör inte mycket i livet men att försöka få hjälp kan vara mer givande. Kanske inte för er men för henne.

    Jag tycker att dina känslor (att du ändå tycker synd om henne) visar bara vilken fin person du är, vilken otroligt vacker själ du har och att ödmjukheten som finns i dig är unik. Heja dig Evelina!

    Massa fina kramar!
    /Diana

  5. Caroline 29 januari, 2014 on 17:34 Svara

    Tycker du är stark att du vågar anmäla kämpa och berätta om det som hänt dig och dina syskon. Tyvärr är det många barn som har det på liknande vis men som aldrig vågar berätta eller anmäla det. Jag jobbar inom förskolan och tyvärr får vi möta barn som varit/ är i liknande situationer, tyvärr verkar det vara ett ämne som är svårt eller jobbigt att prata om för många vuxna men vi måste våga ta upp det!

  6. Anna-Karin 29 januari, 2014 on 19:34 Svara

    Jag har sedan ett par veckor bara börjat läsa från mobilen, vilket gör att jag helt kommit ifrån det där med att kommentera! Så känner nu att jag får ta tag i det hela igen. Jag tycker du är strong och verkar vara världens bästa storasyster och även om jag förstår att du måste känt det som att du sårat din mamma så får du inte glömma bort hur hon sårar dig. Det är som du säger, lita på sin magkänsla och du har gjort helt rätt!
    Kram!

  7. Emelie 29 januari, 2014 on 22:16 Svara

    Kram på dig!

  8. Izabella 30 januari, 2014 on 01:12 Svara

    Du är stark Ewe! En riktig förebild. Många kramar till dig <3

  9. Sandra 30 januari, 2014 on 10:37 Svara

    Många kramar!

    • Evelina 30 januari, 2014 on 16:27 Svara

      Kärlek till er alla ❤❤❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna