Alltså den senaste veckan har det hänt mycket vad gäller min känsla av att bli redo. Redo för bebislivet, redo för förlossning, redo för att möta honom. Vår definitivt sista pusselbit i familjen haha. Det trodde vi om Aston men nu är det definitivt definitivt. 35 kanske inte är gammalt i dagens mått att bli mamma och speciellt inte 4-barnsmamma, men jag startade ändå mammalivet med att bli gravid som 22-åring, och någonstans känner jag mig verkligen klar med graviditeter och vill bara fortsätta njuta av livet tillsammans med alla skatter.
Graviditetsvecka: 34 (33+1 idag)
Dagar till BF: 47
Arbetsdagar kvar:24
Graviditetssymptom just nu: foglossning, kvällshalsbränna, nattnästäppa och enorm trötthet. Förvärkar efter ansträngande/stressiga dagar. Foglossningen känns som knivar instuckna i blygdbenet. Blir värre när jag gått på ojämnt underlag som uppe på berget där bilderna är tagna, eller när jag suttit för mycket.
Cravings just nu: äpplejuice, helst ingen mat och bara fruktiga, fräscha drycker eller ätbara ting.
Köper just nu: smågrejer som sommarfilt, babyolja, miniblöjor, sommarmissar, sängkläder…
Sover: mycket bättre nu i nya sovrummet och när det är svalare. Men måste ha två kuddar under huvudet för annars blir det tungt att andas. Och gärna kudde under magen, och täcket ihopknölat mellan benen.
Förlossningstankar: drömmen skulle vara att förlossningen följer trenden att gå snabbare än den förra. Föredrar alla gånger att det går snabbt, då känner man (jag i alla fall) sig pigg direkt efter istället för att bli slutkörd. Med Elion var jag inne på förlossningen 8 timmar (men hade värkar lääänge innan vi åkte in), med Idun 4 timmar (hade värkar under dagen innan vi åkte in), med Aston blev det 2 timmar på förlossningen, med 3 timmar från första lilla värk tills han var ute! Vi åkte bara in för att påbörja antibiotikakur pga vattenavgång men så startade värkarna i samband med det. Och ju snabbare förlossningen har gått, desto snabbare har jag känt mig piggare.
Tänker att jag även vill fortsätta trenden med bara lustgas som medicinsk smärtlindring.
Vet också att jag tidigare tre förlossningar har gillat att ha svalt i rummet, varma vetekuddar mot ryggslutet, kalla handdukar i pannan och jag vill INTE prata, så det vill jag säkert ha samma även denna gång. Går liksom in i min egen värld och tar varje värk i tystnad. Det ska jag lägga till i förlossningsbrevet sedan sist, att om jag säger att bebisen kommer – då kommer den och det även om jag inte skriker eller vrålar. Så blev det med Aston, att barnmorska inte trodde på mig när jag i två värkar tyst hade sagt att nu kommer han. Hon hade undersökt mig för bara några minuter sedan och då var jag öppen typ 6 cm eller något? Så hon trodde ju inte det gått så fort. Men jodå, han kom ju snabbt ut och barnmorskan bad om ursäkt efteråt sen för att hon inte trott på mig haha. ”Du var ju så lugn”. Så ja, jag är tyst när jag föder barn helt enkelt.
Trots att jag fött tre barn utan att behöva sy ett endaste stygn (och då har det ändå varit två av barnen som vägt nästan 4,2 och 4,5 kg) är jag fortfarande rädd för att spricka. Vet att det hjälpt mig att barnmorskan har hållit en varmblöt handduk mot i krystningsskedet, det vill jag verkligen ha även denna gång.
Men alltså det är ju samtidigt så SPÄNNANDE, att inte veta när eller hur det kommer att starta!? Nytt för denna gång är existensen av covid-19 och vetskapen om att Mange inte kommer kunna vara med om han har symtom. Fy så tufft det skulle kännas! Det största stödet liksom.
Med tanke på ovan: Ni som har fött barn under pandemin får mer än gärna dela med er av era egna erfarenheter ????❤️
Jag känner verkligen igen mig med det där med att de inte tror att de är på gång. När jag åkte in för att få vår lilla femma pratade barnmorskan om att det inte var på gång och att jag kunde ta en promenad. Min man meddelandet att det inte var aktuellt. En kvart senare när vi kommit in på förlossningsrummet meddelade min man att barnet kommer födas inom tio minuter. ”Jaja” sade barnmorskan och fortsatte skriva in mig och fråga om allergier etc. Nio minuter senare var Lillan född. Jag tror barnmorskan väntade sig mer liv från mig. Men mina barn är också födda tysta i koncentration.
Mina barn är också födda snabbare och snabbare.
Barn 1: tog några timmar
Barn 2: 2,5 timmar från igångsättning
Barn 3, 4 och 5 har tagit ca 15-20 från att värkarbetet har startat! (Vi har åkt in när jag fått en enstaka värk, väl på plats har det varit störtförlossningar.)
Så gosigt med en liten fyra!
Haha WOW, alltså konstigt att hon inte trodde på dig med tanke på historiken = det går snabbt för dig!!! ? tiderna på all dina förlossningar är ju liksom indikation på att det går supersnabbt tänker jag så om jag varit barnmorska hade jag gått in med den inställningen även femte gången ???
Fick mitt första barn för 3 månader sen, det gick rätt snabbt började vid 14 och hon föddes 00:15. Värsta var att sambon var tvungen att åka hem några timmar senare o blir lämnad ensam på bb var min värsta upplevelse. Hon hade svårt att amma o hitta greppet sen var hon medtagen trots stödmatning var tredje timme. Så dygnet efter var hon vaken och otröstlig hela natten bad om hjälp av bb-uska men fick till svar att hon hade 7 andra att ta hand om 🙁
Tror aldrig jag varit så knäckt. Som tur var så blev vi flyttade till barnavd o där fick sambon vara med hela tiden och de var nog min räddning. Hade jag vart kvar på bb så hade jag nog inte velat ha mer barn i framtiden.
Åh vad ledsen jag blir av att du fick en negativ upplevelse efter förlossningen. Så kan det ju tyvärr vara även utan Corona, när Aston föddes var det fullt på bb så Mange fick snällt åka hem efter bara två timmar. Vilken tur att det blev lite tur i oturen för er och att det vände till att bli bättre snabbt igen! ❤️❤️❤️
Födde min andra i början av februari i eksjö. Blev igångsatt visserligen så har kanske lite annan upplevelse än andra. Vi såg till att sätta oss i karantän mer eller mindre ca 2 veckor innan bf, storebror fick dock fortsätta gå på förskolan. Min man fick inte vara med vid undersökningen som skulle bestämma huruvida det blev igångsättning eller inte men när beslutet väl var taget var han välkommen. Han fick dock inte lämna rummet förutom gå till toaletten som var utanför. Det innebar att vi fick full service med mat och dryck utav personalen på förlossningen, så lyxigt!
Efter förlossningen fick han inte följa till bb och skulle egentligen bara fått vara kvar i 2 h efter själva förlossningen. Dock var det så lugnt på förlossningen att han var kvar längre. Kändes lite lustigt att han inte fick vara kvar på bb i Eksjö eftersom det är i samma korridor som förlossningen.
Jag fick vara kvar i 2 dygn på förlossningen pga högt blodtryck men det var sååå skönt även om det kändes lustigt att vara där själv men att få den tiden med bebisen var priceless. Längtade ju såklart hem till storebror men skönt att ändå få lära känna lillebror lite innan kaoset drog igång hemma ?. Så mitt tips är att njuta av de där timmarna du kan få på bb i lugn och ro snarare än känna att man tycker synd om/saknar sin respektive som inte får vara med.
Lycka till, det är något magiskt ändå att få föda barn ❤
I Eksjö föddes Elion också, fördel med lite mindre folk däromkring när det gäller mer plats på bb/förlossning ?
Vad gäller hur du upplevde tiden på BB, så hade vi med Aston med pga fullt på bb. Mange var bara med kanske två timmar efter förlossningen och sen fick han åka hem. Och kom bara på ett kortare besök dagen efter med Idun, men annars hade jag och Aston mysig egentid precis som du hade och också uppskattade. Så blir väl samma som då, nu, minus besök från pappa och syskon tänker jag. Men som du säger, otroligt fin tid tillsammans med sin bebis! Tack snälla för att du delar med dig ❤️