Livet här ute alltså. Vilken livskvalitet. 30 meter till stranden och 300 meter till soptunnorna. Det finns något charmigt även i det, att behöva gå en liten promenad för att slänga soporna. Eller att behöva cykla 4,5 km för att komma till närmsta mataffär. Hemma i stan har vi bara några hundra meter. Så nära, men verkligen så stor skillnad i sättet att leva. Det kanske är kontrasterna som gör att det blir en så bra kombination av just de här adresserna utan att det är särskilt långt emellan? Nu kan vi åka hit en fredag eftermiddag efter jobbet, och vara här på knappt 15 minuter. Eller åka hem och hämta om vi har glömt packa med något viktigt.
Tidigare har jag tänkt att en stuga ”ska” ligga en bra bit bort från hemma, att det är en del av grejen. Men nu förstår jag charmen i att ha det just precis såhär. Varken jag eller Mange vill bo här permanent, för vi uppskattar verkligen att bo i stan till vardags. Att kunna gå till jobb, skola, förskola, affärer etc. Det underlättar vardagspusslandet enormt. Skulle vi bo här hade vi behövt två fordon exempelvis, och vi är såna som gärna undviker att använda bil till vardags.
Mange och Elion fiskar de kvällarna när vädret är ”fiskevänligt”, och det har varit några magiskt vackra kvällar nu det senaste. Fiska, plocka blåbär, läsa, spela yatzy är nog en bra sammanfattning av den här semestern so far. Några dagsutflykter med så är det helt perfekt!
Det blir en hel del syskontjafs speciellt när alla tre leker tillsammans men OJ vad de här två små kan leka tillsammans, i timmar. Igår läste jag en hel pocket under tiden de lekte ute haha (inte i ett förstås). För leka ute har vi gjort massor de här dagarna när medelhavsvärmen var tillbaka på ett kortare besök.
Vilken dröm )
brukar ni tillaga fisken ni fångar?
Om de är tillräckligt stora, de mindre får åka ner i sjön igen ☺️