Min söndag började med att fly huset. Inte för att jag behövde komma hemifrån, mer än från de äckliga kräftorna som invaderade vårt hus igår kväll. Hela natten har vi haft levande och krälande kräftor i badkaret (!). Kanske normalt, kanske inte? Fler som ”råkat ut” för samma? Min man tyckte dock att jag överreagerade igår när jag varken klarade av att duscha, borsta tänderna eller gå på toa i samma rum som kräftorna. Själv tänker jag att det är riktigt obehagligt att både se och höra de små stackarna. Det ljudet alltså, klorna mor badkaret… Usch. Vi har ju som tur var en toalett till, men både dusch och badkar är i samma rum så jag fick hoppa över kvällsduschen. Mange fick hämta tandborste med tandkräm, ansiktsrengöring och ansiktskräm åt mig haha. Någon som kan förstå mig? Eller är ni team Mange? Saken är alltså att det inte fanns möjlighet att koka dem igår för vissa ingredienser saknades, annars hade de kokats redan igår såklart, men dessa kräftor var en oväntad gåva från en kompis till Mange som fiskat lite väl många kräftor.
Så när det var dags för kräftkok idag efter frukost gick jag ut på en härlig långpromenad istället. Så skönt verkligen. Hur har jag kunnat komma ifrån den helgtraditionen?! Gick ofta en runda själv efter frukost någon av helgmorgnarna, för något år sen.
Love is everywhere.
När jag hade en liten bit kvar hem kände jag vindar som brukar varna för regn, tittade mig över axeln och jodå, nog var regnet och åskan på väg! Tog det säkra före det osäkra och sprang sista hem, även om jag bara ville gå eftersom jag var krasslig tidigare i veckan och fortfarande inte är helt fri från förkylningen. Och vet ni, sista hundra metrarna jag sprang började det mullra och jag hann inte sitta många sekunder på trappen hemma innan regnovädret kom.
Mange skulle till skjutbanan för att skjuta in ett gevär med en kompis, så jag och alla barnen hoppade in i bilen. Lämnade Elions kompis som sovit över hemma hos honom och åkte vidare för stt köpa födelsedagspresenter till Elions farfar som är nere och hälsar på. Elion valde en mugg med världens bästa farfar-tema och Idun och Aston valde varsin chokladkaka, mörk choklad med apelsin och skogsbär. Vi blev nämligen spontanbjudna på ett kalas så jag kände att även Idun och Aston skulle ge något. Fredriks pappa är likt Fredrik en av världens mest godhjärtade människor och jag blir helt varm i hjärtat över att han inkluderar Idun och Aston i såna här saker. Kärlek på den. Jag blir ju otroligt glad även över att jag blir inkluderad (jag har trots allt känt Fredriks föräldrar i många många år och kommer alltid tycka om dom väldigt mycket), men framför allt blir jag glad över det vi förmedlar till våra barn. Att barnen alltid får vara i centrum och att vi är måna om att de får med sig goda exempel på olika sorters relationer. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli himla bra ändå.
Love is everywhere. Från start på morgonpromenaden och till och med här på vår burger king-lunch som vi intog lite snabbt innan kalaset för min före detta svärfar när jag kom på att vi visst inte ätit lunch. Tur att man har tre barn som säger när de bli hungriga ?
Kommentera