Hur vet man att det är en lugn och harmonisk period i livet? Man hinner läsa inte mindre än tre (?) böcker på under en vecka! Förvisso lättlästa pockets, men ändå. Jag längtar redan efter nästa, samtidigt som jag alltid har svårt att släppa den förra. Saknar den liksom. Fler som brukar känna likadant? #bokseparationsångest
Det fanns en tid i mitt studentliv då jag inte hade ro att läsa något annat än kurslitteratur eftersom jag kände att jag behövde ha all min läsfokus på den och alla hundratals sidor man läser i varje kurs. Som dessutom ska fastna inför tentor. Även om jag haft som filosofi att inte plugga på helger (och kunnat hålla det till 99,9 % pga. bra planering), så har jag inte kunnat velat”blanda in” vanlig skönlitteratur då. Nu har jag vant mig vid vad det innebär att vara student och vet vad som krävs av mig, så då är det också lättare att disponera tiden.
Att läsa böcker är något jag ALLTID har älskat. Jag minns när jag som 6-åring alltid låg och läste i min säng innan jag släckte lampan. Jag läste alla helgmorgnar, så länge jag bara kunde. Under hela min uppväxt plöjde jag sen enorma mängder böcker, det bästa jag visste som 11-åring var att få Kitty-böcker i hjulklapp! På gymnasiet hade jag en förkärlek för självbiografier, sen kom mammalivet som 23-åring och då upptäckte jag fördelarna med feelgood-romaner (krävs inte lika mycket koncentration och man kan pausa lite då och då utan att det stör). Så egentligen är det bara några år nu som jag haft en liten paus med läsning bara för nöjes skull. Jag hittade tillbaka till det delvis förra sommaren men framför allt nu i somras. Varje läsår har successivt stressat mig, så framför allt förra sommaren mådde jag inte helt bra när det blev sommarlov. Den där prestationsprinsessan hade haft i en lite för hög växel under terminerna, inte konstigt att kropp och knopp är stressad framåt sommaren då. Men jag har också successivt under studierna tränat på att sänka kraven på mig själv och nu äntligen är jag där jag känner att jag mår bra. Jag har fortfarande höga krav på mig, men jag har mer rimliga krav. Så det kändes som att jag vunnit högsta vinsten när sommarlovet kom och jag INTE var stressad. Det är beviset för att jag blivit snällare mot mig själv vad gäller höga krav. Men jag vet att jag alltid kommer att ha det, höga krav, eftersom jag är driven och ambitiös och när jag får vara det mår jag också väl. Detta är en av de bästa sakerna med att bli äldre tycker jag – att lära känna sig själv och bli allt mer säker på vikten av att lyssna på vad man själv vill. Såklart att inte alla behöver 32 år för att komma dit, men jag tror att vi är många som kämpar på liknande sätt.
♡
Heja att läsa för nöjes skull! Kan du inte göra ett inlägg med lite bokrecensioner? ? Om du hinner och orkar såklart! ??
Tipsar om styrkebyrån, podd och instagram om du vill ha tips och motivation och träningsprogram för styrketräning. Inriktad på starka kvinnor ??