PÅ ÖNSKELISTAN – TID

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 17 december, 2016
• Kategori: Vardagsliv

Med en vecka till julafton känner jag inget annat än ett lugn. Ingen stress och inte speciellt mycket som ”ska” göras. Egentligen ingenting eftersom vi firar julafton borta och julpynt redan är på plats. Jag vill börja på min hemtenta men inför jul är listan över saker att göra väldigt kort.

Igår kväll när minisarna hade gått och lagt sig, eller nä faktiskt redan innan började jag att slå in klapparna. De fick ”hjälpa till” att slå in Elions julklappar samt de vi ska ha med till de vuxna i vårt julklappsbyte hos Ms föräldrar. Efter de somnat tog vi fram deras klappar så nu är alla inslagna. Jag ska hämta ut Ms julklapp och slå in med bara, och köpa nån grej till till honom, ”från barnen”.

Julstrumporna jag sydde förra året kom också upp och jag är SÅ glad att jag sydde klart Astons redan då hehe… Jag kan bli pysslig i perioder, i år är jag det INTE. Han låg ju i magen och hette redan Aston (i alla fall för mig haha) så hans är färdig förutom att det saknas ett julpynt brevid hans bokstav.

TIPS till alla med småttingar hemma – den här julklappssäcken tror jag kostade 40 (!) kronor och är perfekt att samla ihop alla småklappar i. Idun har aldrig varit speciellt ”pillig” av sig sådär, inte Elion heller, men jag tror däremot att Aston skulle ha svårt för att låta bli alla klappar med roliga snören och det då hade funnits risk för att det hade blivit några klappar färre utan att vi ens kanske hade märkt det hehe…

Det känns bra att inte ha överdrivit vad gäller julklappar. Elion får en från mig och M, en från Idun, en från Aston och en från Mormor, morfar, Anna och Ubbe (bonusfarmor och bonusfarfar). Idun får en från mig, en från M, en från Elion. Aston likaså. Sen får barnen såklart från de andra också, och det är delvis därför jag inte vill köpa för mycket till dom.

På tal om Elions julklappar – jag längtar efter att få se hans reaktion när han öppnar klappen från min pappa, Maria och Ms föräldrar. De har nämligen gått ihop och köpt ett begagnat Xbox med två handkontroller. Idun och Aston ger honom tre spel. Detta är något som har ordnats i sista stund, vi har tänkt att det får vänta länge till men så kom vi att tänka på att begagnat ju går lika bra till en sjuåring som verkligen, verkligen önskar sig ett Xbox.

Tittade ni på Nyhetsmorgon? Jag gjorde det och kunde inte hålla tillbaka tårarna när Jessica var där och pratade om sin cancer som hon har levt med i tre år. Förra året trodde hon skulle bli den sista men hon kämpar fortfarande. Och det enda hon önskar sig är mer tid. Det berörde mig något oerhört, för hur ofta vill vi inte ha så mycket som egentligen inte spelar någon roll, stressar på med jobb och skola och faktiskt glömmer bort det värdefullaste – tiden med de vi älskar. Det vardagliga som faktiskt är livet allra mest. Jessica drömmer om att få fortsätta hämta sina barn på förskolan, att få sortera tvätt och att skälla på barnen för att de går in med blöta skor. Det är exakt det som är livet ändå på något vis. Tack Jessica för att du gav mig en påminnelse om att uppskatta livet här och nu… Det är en klyscha men samtidigt såå sant. Hon sa att hon aldrig varit lyckligare än nu! Det säger rätt mycket om vad det ger att börja uppskatta det man har – på riktigt – och den vardag man lever i. Jag hoppas innerligt att du får många, många lyckliga dagar till med din familj, det finns en mening med att du finns bland oss och sprider ditt budskap tror jag.

Tack för att jag får dela mitt liv och vardag med DIG och dina syskon och pappa M ♥

När det är fullt upp och man känner att man lever med allt som ska göras är det just det jag ska tänka på – att jag FÅR leva och må vara fri från allvarliga sjukdomar. Allt kan inte vara glittrande och skimrande hela tiden men i det enkla bor det vackra som Ernst säger. Jag tror på det. OCH behöver träna på att tänka så. Jag önskar mig tid på ett litet annat sätt än Jessica, jag känner att jag har tiden men önskar att jag tar vara på den mer.

KRAM