3. När jag skulle skriva min första tenta. Jag har länge, ända sen jag slutat gymnasiet velat studera vidare men inte riktigt varit 100% säker på vad. Jag började sjukgymnastprogrammet (vet att det inte heter sjukgymnast längre) direkt efter gymnasiet men hoppade av då det inte kändes rätt överhuvudtaget och sen var jag SÅ rädd att ännu en gång välja fel. Det tog 9 år innan jag sökte in på högskola igen, men annat kom ju ivägen så att säga ;). Att jag sen kände direkt att jag denna gång hade valt rätt var häftigt, men att gå in och skriva den första tentan var makalöst stort. Äntligen skulle mina högskolepoäng börja ticka mot att nå min dröm.
2. När vi landade i NY. Innan jag träffade M sa jag att jag ska resa mycket mer, se världen och absolut New York innan jag fick fler barn. Så träffades vi och jag blev gravid efter bara 9 månader. Trodde att det skulle dröja massa år innan jag fick se NY och det blev lite av en sorg för mig. Men så bestämde vi att vi skulle åka dit för att gifta oss, och när vi landade där kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna. Det var för mig att nå ännu en dröm.
1. När Aston föddes och jag fick upp honom på bröstet. Nu hade jag ju två barn sedan tidigare och ni kanske tycker det är märkligt att det är Aston jag nämner. Att få möta Elion och Idun var SJÄLVKLART alldeles underbart och fantastiskt och också de bästa stunderna i mitt liv, men att möta Aston var speciellt. Under nästan hela graviditeten hade jag en ständig oro som övertalade mig till att tro att det här kan väl inte gå vägen. Det är det värsta jag har varit med om, att känna så starkt att det kommer hända något. Det började säkert med de två monsterblödningarna jag hade i början (v 9+ och 11+), det var säkert det som på något vis la grunden för den stora oron som inte gav sig. Och jag hade på riktigt inställningen att jag tror inte på det förrän han är ute och andas. Så när han var där, pigg och välmående, ja den känslan är nog den härligaste jag någonsin känt, och också den mest känslosamma.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom <3
Så fint skrivet!
Min vackraste stund i livet var också när min yngste son föddes. Det är det finaste jag någonsin upplevt. Min förste son föddes under en galet obehaglig (vaginal) förlossning som slutade i ett, för mig, övergrepp på min kropp. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin igen utsätta mig för det. Min andra son föddes med planerat snitt och det var verkligen fantastiskt. ♥