Elion lämnad på skolan – check! Mamman på sin skola – check! Idag fick vi båda två skjuts av pappa och minisarna. Och här ser ni vilken kofta det till slut blev :).
Tänkte på det häromdagen, att jag blir klar med min skola samtidigt som Elion går ut lågstadiet haha. Jag vill ju inte att han ska bli stor så fort, men jag vill bli klar med min skola fort! Eller så vill jag inte det, det är så himla roligt att studera något som man verkligen brinner för.
På psykologiseminariet igår satt vi i små grupper och diskuterade om utvecklingspsykologi och neuropsykologi, varpå vi börjar prata om maskrosbarn. Jag frågar läraren om det, angående miljö som påverkar gener men hur det kommer sig att vissa barn liksom klarar stå emot den där tuffa miljön som kanske totalt förstör för andra. Har ju läst och hört en hel del men det var ändå intressant att få höra vad en som forskar inom psykologi vet och tänker kring ämnet. Då kände jag att DET skulle jag vilja göra ett arbete om någon gång längre fram om det är möjligt. Kanske till och med skriva uppsats i? Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat som många av er vet. Känns konstigt att sätta en stämpel på mig själv men jag antar att maskrosbarn är en bra beskrivning ändå. Som stod och står stadigt trots det som var. Såhär i efterhand förstår jag inte hur jag kunde gör det men samtidigt har det inte varit konstigt för mig, det heller. Att ta mig igenom varje dag för sig och fokusera på att det blir bättre var ändå en självklarhet konstigt nog och säkert en del av det som räddade mig. Det svåraste för mig har nästan varit EFTER, att inse att allting kan vara genombra och att det är så det ska vara bara. Inte vänta på att det ska bli jobbigt, nästan leta efter konflikter. Att det helt enkelt bara kan vara genombra, grundbra. Det var nästan då min största kamp började känner jag, att få småkämpa mig till den insikten och att hitta en sorts grundharmoni. Ja jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det men nu ska jag fortsätta mitt pluggeliplugg här på bibblan, idag igen. Fast inte så länge, det är ju FREDAG och bäst att utnyttja flexibiliteten som är i studentlivet till max ;).
Jag har ju varit med dig ett bra tag nu, till och från. Och jag har sagt det förr men kommer alltid att säga det igen, du är en väldigt unik människa, du är så stark, så speciell i positiv mening, så vacker inombords och utanpå, så genuint snäll och trevlig. Du är en otroligt fin mamma, så go syster och antagligen en underbar fru. 😀
Det vore jätteintressant att höra om din uppsats om du skriver den någon gång men du får helt enkelt skriva en BOK istället. 😀 Som så många andra bloggare gör, det hade varit något. En bok om dig och ditt liv med psykologisk inriktning.
Ha en fin fredag och helg vackra.
Snygg header förresten!