Åhh vad jag älskar allt som har med bröllop att göra! För mig är det lika fascinerande att få ta del av bröllopsplaner som om förlossningar så det är både en och tre gånger jag tänkt tanken att jag skulle vilja jobba med någonting som berör det ena eller andra. Det är ämnen som lockar mig lite extra. Tänk att vara bröllopsfotograf? Eller guldsmed? Egentligen tror jag det bottnar sig i att jag trivs med att få ta del av andra människors liv och glädje, så helt vilse är jag ju inte när jag väljer socionomyrket istället även om man då kanske främst fokuserar på svårigheter i livet många gånger. Förhoppningsvis genom svårigheterna till glädjen.
Igår hade vi alltså besök av min svåger med fästmö, han friade till henne när de var i Prag förra helgen så nu fick vi höra om allt och även lite hur de tänker kring bröllopet. Ska bli så KUL! De funderar lite på att göra som oss och ha ett destination wedding men kan inte med att göra det utan familjen eftersom Ms mamma inte riktigt gillade vårt beslut ;), så i så fall följer vi med. Men oavsett blir det hur bra som helst såklart!
Hallonmoussetårtan på kladdkakebotten var uppskattad av alla och kanske allra mest Idun. Haha alltså hon satt kvar längst vid matbordet och slickade rent sin tallrik. Hon blev helt tokig när hon fick se tårtan och just hallonmoussen hade hon nog kunnat äta upp allt av ;).
Jag använde mig av detta receptet fast skippade den vita chokladmoussen runtom och hade i 6 msk kakao istället för 4 (tycker det gör sig så bra med tung chokladsmak mot frisk hallon). Dekorationen var från vårt pyssel tidigare på dagen.
Jag håller med dig, projekt man blir glad av helt enkelt:)
Älskar din blogg vill bara säga att man som socionom också får ge folk mycket glädje. Jag och min man har adopterat vår som och utan socionomerna som utredde oss och de som ledde föräldrautbildningen hade vi inte fått vår son. Socionomen som utredde oss var den som fick glödjen att ringa oss och meddela att det fanns en pojke som vi skulle få adoptera. Finaste stunden i min och min mans liv.
Åhhh kärlek!
Tack söta du. Ja precis, det är ett otroligt varierande yrke MEN på många platser är kanske mest att hjälpa de som har det svårt. Hade älskat att få ha en anställning som socionomen ni var i kontakt med! Det är nog det bästa med yrket, att det är så otroligt brett. Kram!
Älskar din blogg vill bara säga att man som socionom också får ge folk mycket glädje. Jag och min man har adopterat vår som och utan socionomerna som utredde oss och de som ledde föräldrautbildningen hade vi inte fått vår son. Socionomen som utredde oss var den som fick glödjen att ringa oss och meddela att det fanns en pojke som vi skulle få adoptera. Finaste stunden i min och min mans liv.
Åhhh kärlek!
Tack söta du. Ja precis, det är ett otroligt varierande yrke MEN på många platser är kanske mest att hjälpa de som har det svårt. Hade älskat att få ha en anställning som socionomen ni var i kontakt med! Det är nog det bästa med yrket, att det är så otroligt brett. Kram!