Alltså det är så fantastiskt vackert vid Vättern. Blir glad varje dag för att vi bor bara få metrar till sån här promenadväg.
Att gå själv, utan barnvagn och med musik i öronen… Det är terapi för mig. Känns lite naket också haha. Rensa tankarna är verkligen något jag behövde just nu, eller reda ut tankarna rättare sagt. Med tre barn varav två bebisar finns liksom inte tiden till det förutom just såna här stunder. Och jag vet, tråkigt att skriva A men inte B, men jag kan inte skriva vad som snurrar för tillfället. Mer än det förflutna. Och där ska man ju helst inte vara.
Det bästa var innan jag gick och M frågade om han skulle ringa ifall Aston blev väldigt ledsen (han hade inte somnat ännu och är väldigt mammig framför allt precis innan natten). OM han skulle ringa. Är så glad att han frågade just så -om. Vanligtvis säger jag att jag vill det speciellt om jag ”bara” är ute på promenad och kan skynda hem men jag vet ju mammor som inte kan njuta av det dom gör på egen hand FÖR att pappan ringer och berättar att bebisen gråter. Vad ska det göra för nytta kan man ju undra, ifall mamman inte kan komma hem snabbare. Nu skriver jag mammor och pappor och generaliserar roller, men i de flesta fall blir ju mamman av förklarliga skäl lite mer fast vid bebisen den första tiden och jag säger absolut inte att någon är viktigare eller inte kan göra något lika bra. Bara för att förtydliga ;).
Svammel men ni förstår säkert. Det är skönt att ha en man som förstår värdet av egentid. Dags att krypa ner i famnen på den där mannen.
Sov gott fina du så hörs vi imorgon igen.
De där promenaderna är som terapi för mig med, man behöver verkligen komma ut själv ibland när man är hemma och är föräldrarledig om dagarna. Hoppas du inte behöver grubbla alltför mycket på det som kanske bekymrar dig..
Kram!
Tog mig lite ”egengid” och åkte till affären. Telefonen var helt tyst så jag tog förgivet att treveckorsbebisen sov. När jag kom hem berättade mina större barn (i Elions ålder) att bebisen skrigit nästan hela tiden jag var borta. Först blev jag arg på pappan som inte ringt, jag vill ju liksom trösta min bebis! Han sa som du, vad skulle jag ha gjort i affären om jag vetat att hon var ledsen – lämnat allt och åkt hem? Dessutom så tyckte han att jag behövde lite tid helt ensam efter tre veckor hemma med tre barn. Och så vet jag ju att pappan vill också lära känna vår bebis och hitta sina egna sätt att trösta henne. Speciellt eftersom hon typ aldrig skriker och det till 99% beror på trötthet.
Jamen så är det ju! Dessutom är det nog viktigt för oss som ”sitter fast” vid barnet att liksom våga släppa ansvaret till den andre föräldern också. Jag vet att M vill känna att han också klarar situationer där Aston är ledsen, såklart! Det är hans barn också och får de inte ta plats är det klart att bebisen inte vänjer sig vid den andra. Vilket ju är jätteviktigt. Sen är det klart att vi som är hemma med barnen hela dagarna läser av deras signaler bättre, men är den andra inte hemma och får läsa av de också så lär de sig såklart heller inte att läsa av. Det viktigaste är nog att bebisen blir lyssnad på och känner att någon hör, då gör det inget om den får vara ledsen en stund extra. Tror jag. Och det är VIKTIGT med egentid för alla 😉
Kram!
Jag vet nu att pappor kan minst lika bra, bara de får chansen. 🙂 Så jag håller med er.