Denna trötthet. Alltså idag känner jag för att rymma hemifrån och bara sova hela helgen, helt själv. Ja med bebisen i magen som enda sällskap dårå och den enda som kan väcka mig ;). MEN, jag är glad. Glad för att jag är glad! Känner mig liksom inte sådär nere som jag har gjort till och från den här graviditeten, utan verkligen bara riktigt jävla trött. Rent ut sagt haha. Tror att två graviditeter gör så med vem som helst, man blir ju dötrött av bara en. Tur i oturen att bebisen utanför magen sover bra annars hade jag nog svimmat flera gånger av trötthet hittills, men när hon vaknar som igår och idag redan vid 06 blir jag väldigt mycket mer trött i alla fall.
Vi har varit ute på en morgonpromenad efter välling- och filfrukost men vädret är sådär även idag. Sen har jag slumrat i soffan med Idun när hon sov sin nap men det hjälpte inte alls. Nästan bara mer plågsamt att somna för 5 minuter i taget innan man får en hand i ansiktet eller fot i magen hehe…
Lillebrors kläder är numera tvättade!
Minns inte alls när jag har börjat förbereda inför bebisens ankomst tidigare? Nu är det 1 månad kvar till BF (imorgon för att vara exakt) så kanske det är tidigt att börja med BB-väskan egentligen? Samtidigt tror jag att jag behöver förbereda lite, för att förbereda mig själv. Det är ju faktiskt bara de senaste månaderna som jag känt mig riktigt gravid på nåt sätt.
Älskar temat i Efter tio den här veckan. Maskrosbarn. Ett ämne jag brinner för eftersom jag själv har växt upp i ett hem med en psykiskt sjuk mamma (som nu har fått ett gäng diagnoser vilka förklarar SÅ mycket). Man kan nog inte själv förstå hur det är att som barn ha en sån uppväxt om man växt upp i en ”normal” familj med en trygg uppväxt, så det är sånt här – att belysa det och dela med sig av sina egna historier – som gör att det blir mer förstått och accepterat för alla. Det värsta med allt tyckte jag var just när någon inte trodde på en för att allt SER bra ut. Dum dum dum bortförklaring. Men samtidigt förstår jag varför, det är så mycket enklare att bara blunda, låtsas att man inte hör.
Tänk så mycket som sker bakom stängda dörrar, hur många människor som skadas och mår dåligt. Alla klarar sig inte bra, men jag är tacksam för att jag ändå inte tagit mer skadad än vad jag har. För självklart har jag ärr och självklart har en del av mig blivit som den är just på grund av detta. Men det är ju på gott och ont, och jag har nog klarat mig bra just för att jag alltid sett framåt, känt hopp och liksom aldrig gett upp. Varit stark helt enkelt. Men hjälp så mycket värre det hade blivit om jag inte varit så envis och liksom stark i psyket. Och hästarna. Vad hade jag gjort utan hästarna? Jag hade min tillflykt där och sov där (i stallets lägenhet) på helger och lov. Kan nog ha varit räddningen på väldigt många sätt och jag är så glad för att jag hade den möjligheten.
Kramkalas!
Kram till dig Evelina, tack för att du delar med dig så öppenhjärtigt om både sorg och glädje, du är en sann inspiration.
Kram tillbaks, tack för finaste orden!
Kramar tillbaka!! Du är en stor inspiration med ditt öppna sätt att skriva på och din utstrålning når genom dataskärmen alltså! 😀
Gulle du, TACK! Kramar
Tycker du är helt fantastisk <3
Jag har växt upp med en mamma som är idag en nykter alkoholist men hon gav oss syskon så mycket kärlek så vi visste alltid att hon älskade oss men just då älskade hon vinet mest!
Jag vet att när vi får barn kommer denne alltid ha en nykter förälder för jag har aldrig gillat alkohol utan min "drog" är cocacola zero eller pepsi:D
Söta du, tack snälla för fina ord. Vad glad jag blir av att läsa att hon ändå gav er kärlek! Det är den bästa grunden. Men förstår att det känns otroligt jobbigt att hon valde bort er för vinet. Cola Zero är bra, men pepsi max är bättre hehe 😉
Stor kram till dig, du kommer bli en underbar mamma!
Tack <3 Jag hoppas det, jag är i vecka 5 nu och jag är riktigt nervös för allt gick så fort, först bestämde vi oss för att i april gifta oss och sedan slopa mini-piller allt på samma vecka och nu sitter jag här och får en tår för att du tror jag kommer bli en bra mamma:D Hormoner:D
Jag har följt dig sedan första giftemålet och när jag var på jaktmässan förra året önska jag se dig och din nuvarande make i Jönköping:D Du är en förebild på många sätt!! Tack för din blogg!!!
Åhhh spännande!! Stort lycka till med allt, kommer gå kanon. Tack sötaste du och många kramar
Du är en sann inspiration och delar med dig av både glädje och sorg! Jag har själv växt upp med Jehovas som jag tog mig ur när jag var 17år. Det var inget fel på min barndom men när jag valde att lämna så bröts all min kontakt med min familj och det sörjer jag än idag när jag är 34 år och det har gått ganska länge. Det som du gick igenom var mycket värre men jag kan ändå känna igen mig i det du skriver. tack för att du delar med dig och stort lycka till med bebisen. att ha 3 barn är underbart:) Kram!
Tack snälla du! Det är verkligen en stor sorg att bryta upp med så nära familj som föräldrar och syskon. Förmodligen något som aldrig försvinner, den där smärtan, men så länge man vet att det är rätt beslut GÅR det i alla fall att leva med det.
Kramar till dig
Hur gör man om man vet att barnet inte mår bra hos sin mamma/ pappa och hon erbjuds flytta till sin mamma/pappa där det finns en fungerande familj men barnet vill inte. Och ändå inte vill komma till den fungerade familjen när hon/han ska. En stilla undran. Och många kramar till dig Evelina.
Det där är svårt! Har själv varit där och det enda jag jan jämföra med är -varför stannar en kvinna hos en man som misshandlar henne? Man slutar aldrig, aldrig hoppas. Och oftast har det med tillit, önskan och manipulation att göra. Kanske utomstående (du?) kan ta hjälp av nån utomstående? Hoppas det löser sig!! Kramar