Detta året har inneburit stora förändringar och mycket reflektioner. Det största och bästa är såklart Lennon! Med honom kom känslan av att vara lyckligast och rikast i världen. Men det har också varit mycket sorg och oro. Jag har sörjt att relationen till min mamma ännu en gång har avslutats och nu har jag svårt att se att det någonsin skulle kunna bli bra. Det är sorgligt men sant att hon nog aldrig kommer att bli det hon behöver vara för att kunna vara en del av mitt och mina barns liv. Det är sorgligt att hon inte ser det så, hon ser det inte som att hon förlorar något utan att det bara är jag som har fel. Jag har oroat mig för mina cellförändringar och snart, när min kropp har läkt efter förlossningen, är det dags för fler undersökningar. Jag sörjer att min farmor fick en stroke i samband med att Lennon skulle födas, att jag kanske aldrig får prata med henne som förut igen. Jag sörjer att när jag pratade med henne senast undrade hon över om vi hade något namn till bebisen och jag sa att ja men det är lite hemligt. Varför kunde jag bara inte berätta? Skulle vilja ha hennes reaktion, hon är alltid ärlig och jag älskar att hon älskar nytt och modernt. Ja överlag har jag haft ganska stora tankar och funderat mycket över stora frågor i livet. Och känt mig SÅ tacksam över att FÅ leva det liv jag lever. Förlossningen med Lennon höll som sagt på att sätta punkt och DET har verkligen gjort mig mer ödmjuk och ännu mer glad och tacksam för att jag är här, med de jag älskar. Med allt som hänt har det gjort att jag ännu mer vill leva i nuet och inte på sociala medier, samtidigt som det ju är så kul att dokumentera och kunna gå tillbaka och läsa!
När man närmar sig slutet av sommaren och hösten med allt vad det innebär tycker jag också man får tid för reflektion – en hel sommar har passerat och nystart ligger i luften. För oss innebär hösten att Elion börjar åk 6, Idun börjar förskoleklass och Aston börjar sista året på förskola. Jag börjar föräldraledighet på riktigt och vi påbörjar det största renoveringsprojektet med vår villa. En altan och gräsmatta är (snart) färdig och då är det dags att starta upp inomhusprojekt igen. Näst på tur är att bygga kök och matplats i det som idag är vardagsrum. Detta är den renovering jag ser fram emot kanske allra mest! Nytt kök, högt i tak (vi ska öppna upp till nock) och två pardörrar i olika delar av rummet som leder ut till nya altanen. Vi har snart bott här i 1 år och med det måttet i tanken har vi ändå kommit ganska långt, speciellt med tanke på allt annat som har pågått och pågår vid sidan av all renovering.
Min lillasyster är också föräldraledig, från sina studier, och jag hoppas att jag och hon, och Lennon och Vera kan träffas mer än vanligt ?
Första mötet mellan småkusinerna ?
Haha Vera var liten när hon föddes och inte haft någon snabb viktuppgång medan Lennon var ganska stor när han föddes och ökat massor i vikt sedan dess. Här är de nästan lika stora, Lennon 1 månad och Vera 3 månader!
Så fint skrivet och beskrivet om ert liv just nu. Jag blev så berörd av dina tankar Lycka till med allt framöver och en stor kram !
Åh tack snälla
ta hand om dig och stor kram tillbaka!
Ville bara skicka
Kärlek tillbaka ??
Ååh Evelina
.
Så sorgligt med din mamma och skrämmande det du skriver om förlossningen.
Stor kram ?
Kram tillbaka fina du ?
Blir så ledsen att läsa om din o din mammas relation. Så sorgligt att hon inte vill vara en del i ditt och dina fina barns liv . Få se sina barnbarn växa upp och få ta del i deras vardag tycker jag är det viktigaste o finaste i mitt liv . Kramar till dig
Vad fint skrivet av dig, vilka lyckliga barnbarn som har dig
kram tillbaka!