Varierar min dag idag genom att jobba förmiddagen och plugga eftermiddagen. Har blivit tvärtom det senaste, eftersom det blir flest möten på eftermiddagar då det är lättare för klienterna att ses.
Det slog mig idag (och har gjort ofta på sistone) hur mycket influensers påverkar våra ungdomar. Den som säger annat har fel. Rent generellt alltså. Jag möter ungdomar och hör om ungdomar i våra ärendegenomgångar som refererar till vad olika bloggare eller instagrammare har sagt eller gjort. Är inte det ledsamt? Hur mycket något som ofta inte är helt på riktigt påverkar våra barn och ungdomar till att tro att det är det, för att det ser ut att vara på ett visst sätt. Och det är inte konstigt att influenser blir förebilder, förebilder har alltid funnits och kommer alltid finnas men forum förändras. Vi hittar förebilder att se upp till och ta efter vare sig vi vill eller inte. Men allt påverkar. Jag är medveten om att jag gör det också. Jag önskar att alla som är offentliga på sociala medier skulle vara medvetna om det och väljer att inte göra reklam för skönhetsingrepp eller bantningsmedel, för att nämna två exempel. Eller väljer att INTE retuschera sina bilder genom att ändra på kroppen eller ha filter som gör att personen inte ser ut som i verkligheten. Barn och ungdomar är inte vuxna och kan därför inte hantera intryck på samma sätt som en färdigutvecklad hjärna. Hey, det är svårt även för mig som är vuxen att stå emot alla perfekta flöden! Och jag tror att vare sig de är perfekta eller inte, så påverkar det personen som ser och läser på något sätt. Sociala medier kan förstås vara bra också, men jag blir väldigt ledsen av att det många gånger är negativ påverkan det handlar om även om syftet från början förmodligen var tänkt som positivt.
BÄSTA polotröjan från Cubus på idag. Jag tycker det är väldigt snyggt med tröjor som går ända upp till halsen, men det är sällan jag klarar av att bära dom. Får liksom strypkänslor om något går emot halsen? Så många fina blusar går bort av den anledningen. Likaså de flesta polotröjor. Men denna är mjuk mot halsen och känns inte, då funkar det bra 
♡
Jag har också reflekterat över hur utseendekraven är annorlunda idag eftersom det på något vis är möjligt att efterlikna idealen. När jag var tonåring skulle man vara smal men det går ju som inte att påverka så mycket (även om folk så klart fick ätstörningar, gjorde fettsugningar osv.) Men det fanns liksom inte de här kraven på perfekta naglar, ögonfransar, långt svallande hår, proffssminkning osv. som alla har tillgång till idag. Tänker att det också kan leda till en press att skaffa lösnaglar, löshår, göra fransar och lära sig contouring för att det går? Vet inte om någon följer med i mitt resonemang men så tänker jag. Jag tänker också att skådespelare och andra kändisar är så mycket mer ”perfekta” idag jämfört med när jag var tonåring. Det finns liksom inget normalt att jämföra sig med. Jag tänker på typ Marissa i OC, som så klart var snyggare än en medelperson men ändå ser mer vanlig ut än om man jämför med unga tjejer i dagens tonårsserier. Jag tror att det jag vill komma fram till att jag upplever mer press på att se ut på ett visst sätt än när jag själv var tonåring, att mallen har blivit snävare på ett vis. Ursäkta uppsatsen, men jag jobbar också med ungdomar och har tänkt en del på det här
Jag håller med dig HELT OCH FULLT. Om man ser till många av de stora kanalerna inom sociala medier är det nästan mer ”normalt” att ha lösögonfransar, fyllda läppar, lösnaglar etc. än att inte ha det. Jag har en vän i klassen vars 18-åriga dotter berättade att alla utom två (!!!) tjejer (!!!!) i klassen har förstorat läpparna. Hon berättade även att en kompis i klassen fick en bröstförstoring betald, hälften av sin mamma och hälften av sin pojkvän. Jag tycker det är så himla sorgligt att det är vad unga tjejer strävar efter, att förändra sitt yttre. Samtidigt är det svårt att veta var man ska dra gränsen, eftersom det som du skriver alltid har funnits ideal man vill uppnå. Jag antar att vi som känner så här är jämförbara med de som för 20 år sen tyckte att dagens ungdom då var alldeles för utseendefixerade. Och det valet, hur mkt man vill förändra sitt utseende är såklart något man själv ska få avgöra MEN det känns bara fel fel fel att psykisk ohälsa ska öka pga. en pressen av hur andra ser ut. Det är LÄTT att glömma att nästan alla bilder är mer eller mindre retuscherade och att man då faktiskt inte ser verkligheten utan något som är fejk. Och detta är väl inte bara kopplat till utseende, utan att man läser om hur BRA alla har det, hur LYCKLIGA alla är, hur PERFEKTA liv de lever. Det om något bidrar till en känsla av att inte räcka till vilket också är något som påverkar våra barn och ungdomar. Att må dåligt är ofta förknippat med skuld och skam och att då ständigt matas över att alla andra mår bra gör ju inte direkt saken bättre. Men där finns förstås motpolen av hur BRA det är med internet också, eftersom man även kan ta del av andra människors historier där det av olika anledningar är eller har varit tufft. Så jag är kluven till internet överlag men kan ändå inte låta bli att fundera på att det var bättre förr, innan den ständiga uppkopplingen…
/uppsatsskrivaren nummer två haha