Att fira lilljul hos min pappa & Co har varit tradition sedan många år nu. Det är smidigare att vara hemma på julafton helt enkelt, vi har ungefär sex mil mellan oss. Oftast brukar vi träffas den 23:e men i år sa vi att vi vill vara hemma även då, för att kunna ha uppesittarkväll i lugn och ro. Det var en sak till som inte var ”som vanligt”, min storasyster med familj är nämligen i sälen för att fira jul där. Saknade dom!
Sötaste trion hade jag bredvid mig på kökssoffan. Stoltheten jag känner över att de här tre är mina barn är verkligen oändlig! Det gick så fort med Idun och Aston, så jag får fortfarande stanna upp och på något sätt påminna mig själv om det ibland, att jag liksom har tre alldeles fantastiska barn. Ja jag vet ju såklart det men ni förstår kanske hur jag menar haha… Så mycket kärlek, glädje och skratt de ger mig!
Väl hemma när alla barnen hade somnat (Elion var uppe länge med oss och kollade serier) såg vi det sista avsnittet av Vår tid är nu. Alltså buhu vad jag kommer att sakna! Förstår inte varför de var tvungna att göra alla tidshopp, tänk så många avsnitt det hade kunnat bli utan att hoppa fem år framåt sådär. Hade velat se mer av 1940-och 1950-tal dessutom!
Kommentera