Jag är hemma, själv (!) och har varit en stund. Städat, gått igenom leksaker, hängt tvätt…. Och nu då? Vara hemma helt utan barn, vad gör man liksom haha? Minns inte. Men det har varit skönt att hålla mig sysselsatt för det känns jobbigt i mammahjärtat att ha lämnat Aston. Idun är tokredo och det är inga som helst problem med henne (även om jag är beredd på ett bakslag) men hon har SÅ kul. Aston är inte lika redo även om han också har väldigt kul. Idag efter sång- och fruktstund var det dags för utelek och Aston fick nappen för han var lite gnällig. När vi kom ut på gården pratade jag lite med Idun och sa att jag skulle gå hem med lite grejer så vi ses om en stund, hon svarade mig inte utan var för upptagen med att leka hehe. Aston sa jag inte hejdå till och det är väl det som känns mindre bra. Jag vet att ni var flera som skrev i våras när vi hade farmor som hjälpte oss med barnen, att man ska göra det för annars kan det bli att de letar efter en, om man förväntas vara där. Så det gör jag inte om. Bättre som sagt att han får ett hejdå och en puss och kanske blir lite ledsen en stund? Eller så var det bäst såhär just den här första gången? Jag rådfrågade pedagogerna eftersom jag själv kände mig så osäker men detta kändes inte helt ok.
Ringde svärmor på hemvägen och bestämde med henne att hon ska följa med och hämta idag. Hon ska nämligen testa hämta själv imorgon när jag ändå ska fixa fransarna. Det får bli en uppvärmning inför nästa vecka när hon måndag till torsdag ska hämta dom efter lunchen och vara med dom tills Mange kommer hem från jobbet. Jag har ju praktik i 5 veckor 8-16 så han är hemma före mig.
Sommaren gick alldeles för fort känner jag nu… Jag skulle ju vara hemma SÅ länge.
♡
Lägg dig på soffan. Utan sysselsättning och fokusera bara på din andning. Sätt alarm, finns risk att du somnar. ?
Din mentala vila är oxå viktigt.
Sant! Bra tips
Vill verkligen inte ge dig dåligt samvete. Är själv mitt uppe i inskolningen.
Men ja, jätte viktigt med att tydligt säga Hej då…håller tummarna för att Aston har haft en bra stund själv på förskolan. Ja, Idun också förstås!
Har inga vetenskapliga belägg för det men undrar om inte ett tydligt hej då är viktigare för föräldrarna än barnen? Tycker det har funkat bra när jag har smugit iväg när jag lämnat barnen också. Men prova dig fram och se vad som funkar bäst för dig!
Jag går, o går o går, springer ibland ? eller tränar, haha! Min nya vardag började förra veckan, två skolbarn i huset o jag som jobbar inom vården, alltså många ensamma förmiddagar när jag jobbar kväll eller har ledig dag. JÄTTE konstigt, men jag gör som du försöker sysselsätta mig med det mesta, tycker det blir trist att sitta på soffan. Vet att du går mycket med barnen men gå eller träna får ändå bli mitt tips ?
Tycker också det är svårt med om man ska säga hejdå eller inte, vi har aldrig sagt hejdå till min son när vi lämnat hos våra föräldrar och nu vid inskolningen brukar jag inte heller säga hejdå, frågade pedagogerna och det sa att han inte bryr sig när jag går just nu iaf och känns inte som han förstår riktigt än heller, brukar berätta för han iaf att snart ska mamma gå. Nu har jag dock vart med han 20-60 min innan jag går hem. Får se hur vi gör sen när vi börjar jobba båda två här och pappan kommer lämna.
Alla gör som de vill och känner är bäst för just sina barn! Barn är så olika. Det som är bra för mina barn kanske inte är bra för någon annans.
JAG skulle inte lämna utan att säga hejdå. Tänker på hur förvirrad och orolig jag skulle bli om min man och jag var tillsammans hemma eller någon annanstans och han plötsligt försvann och var borta i flera timmar utan att jag ha en aning om vart han dragit.
Hoppas såklart att det gått bra för dina små
Tack snälla!
Åh jag tror du också har en form av inskolningsperiod kära du, det är ju förändring och det är alltid lite tufft innan man vant sig. Jag är nybliven mamma och förstår inte vart jag gjorde av all tid innan Jag fick min lille E. ??
Tror du ska säga hejdå, oavsett om du får gensvar eller ej. Men det där är olika, det kan skilja dig från dag till dag, men säg hejdå och att du kommer snart igen för att stilla mammahjärtat och för att då lär sig I och A det. Om det skulle bli bakslag för I har jag ett tips. Gör ett armband (eller nåt annat) som du tar med vid lämning. Säg till I att du verkligen tycker om armbandet så mycket att du vill att hon passar det i sin väska på förskolan tills du kommer och hämtar. Det gör att hon har den tryggheten att tänka på om saknaden blir stor.
Kramar till dig! ?
Smart! Tack för tips. Vi kör lite ta med egna leksaker hemifrån, hon väljer något och tar med, det tycker hon är kul. Visst är det så att det är inskolningsperiod för mamman också haha…. Usch så mycket känslor!
Kram och tack igen
Jag har alltid, alltid sagt hej då och tex ”mamma kommer efter jobbet”, en puss och en kram. Jag har känt att det är bättre för då vet barnet även om denne blir ledsen. Skolade in minstingen (nu åtta) när han var två. Han var sååå ledsen ett långt tag att jag övervägde, på allvar, att sluta jobba för ett tag. Jobbade dock bara 40% ett bra tag för att jag ville/hade möjlighet.
Lycka till med fortsatt inskolning!
Förstår att det måste varit supertufft! Elion har nog haft en jobbig lämning genom hela hans förskoleperiod, men jag är medveten om att det mycket väl kan bli annorlunda nu, peppar peppar. Vad skönt att du kunde gå ner i tid sådär!
Kram och tack
Vi har gjort lite olika men nu när dom är äldre (3,5 år och 2 år och 4 månader) säger vi alltid hejdå. Om vi ska åka bort så pratar vi om det innan så dom vet vad som ska hända. Hoppas inskolningen gått bra för era två!
Ja jag tycker det är svårt med mellanåldern 1,5… Idun förstår hejdå och ses snart på ett helt annat sätt än vad Aston gör. Å andra sidan förstår han säkert mer än vad vi tror ?
Jag tror (sagt med kärlek) att du underskattar honom just för att han är ”minstingen”. Ett barn i den åldern – och långt tidigare än 1,5-årsåldern – förstår oerhört mycket och inte minst grundläggande saker som hej och hej då.
Vill inte heller lägga mer börda på dig, men hej då är urviktigt. Jämt! Tårarna och saknaden kommer, oavsett hur du gör, så då är det förutsägbara bättre. Att han får bli ledsen, erbjuds tröst etc. Och återigen – sagt med kärlek – ni har en väldigt kort inskolning för att dessutom skola in två barn samtidigt på en förälder. Förläng om ni kan, var uppmärksamma på om A behöver dig mer där och kanske vänta med att blanda in farmor etc till slutet av veckan? Så mycket lugn och ro, trygghet i DIG (som han nu separerar ifrån – det största som hänt honom) och närvaro som möjligt liksom…
Absolut! Vet att han förstår mycket, men jag tror inte han förstår ett avsked PÅ SAMMA SÄTT som Idun tex. Det händer otroligt mkt kognitivt på ett år. Klart han vet vad hejdå betyder, men han har inte ett lika utvecklat konsekvenstänk och kan relatera till ett ses snart igen?
Vi har 1 vecka + 1 dag varav tre sista dagarna är ”långa”, så det känns bra iaf att jag bad om två dagar extra. Farmor fick följa med för att hon ska hämta på måndag-torsdag nästa vecka för att de då får komma hem 12 istället för 15, så det kändes viktigt att hon ska vara med och introduceras där också. Och att barnen får möjlighet att smälta att hon också kan hämta ibland, det tror jag de kommer älska
Idag var en tuff lämning, för Idun och det gjorde (gör) ont men samtidigt vet jag att det är helt naturligt att hon också visar känslor så. Då gick jag ner en stund igen efter att ha lämnat Aston uppe och trots lite tårar var det bra när jag gick igen och det var en riktigt fin lämning ändå.
Ja barn förstår många gånger mer än vad vi tror. Vi har haft mååånga jobbiga lämningar och vissa dagar sprang bara storebror in och vi hann inte säga hej då på riktigt. Dom dagarna fick det vara så. När han blev äldre så följde vi med in och han fick säga hej då, han fick göra avslutet och då blev lämningarna mycket bättre för honom. Med det sagt har vi gjort olika varianter som vi med samråd av pedagogerna tyckt passat bäst just då. Hoppas det gått bra för er!
Ja jag litar på pedagogernas erfarenhet men det är också skönt att känna att de lyssnar på mig och barnen. Det viktigaste för ALLA är ju att få trygga barn <3
Tack snälla!
Uppe i inskolning av mitt första barn och det var mer känslosamt än jag trodde! För mig är det givet att man säger hejdå, handlar om tillit. Min son ska veta att jag alltid är ärlig och han ska vara trygg i var han har mig. Att han blir ledsen är helt ok, det blir jag med när vi skiljs men jag har kunskap/erfarenhet att behärska mig även om jag inuti gråter precis som han! Det måste få vara ok att känna, att vara ledsen och arg, att smyga iväg tror jag dels skadar tilliten och även ger en signal om att det du känner inte är ok vilket är kopplat till din självkänsla!
Jag brukar tänka, hur vill jag bli bemött? Vill jag att min sambo bara går? Eller att han plötsligt är borta och jag vet inte vart han är, hur länge han ska vara borta? Ne usch, det skulle skapa en oro och osäkerhet hos mig! Våra barn är ju trots allt små människor dom med, men med så mycket mindre erfarenhet och kunskap! ? Man kan ju aldrig veta exakt när dom förstår vad, men vi är ju här för att lära!
Vi fortsätter med vår lugna inskolning här och försöker hantera alla känslor! Hoppas det kommer gå bra för er! ?
Ja visst är det mycket känslor! Håller med dig om att tillit och trygghet är det viktigaste för barnen på förskolan och till föräldrarna. Men jag lyssnar också på pedagogernas erfarenheter, det känns tryggt att man kan bolla med dom.
Att jämföra att gå hemifrån och inte säga hejdå till sin sambo och att lämna en 1-åring på förskolan har jag lite svårt att dra paralleller mellan eftersom man inte kan jämföra en människas kognitiva nivå med en 1-årings. Men absolut, de förstår ju MYCKET mer än man tror vid 1 års ålder och att de går och letar efter mamma som inte sagt hejdå är såklart inte bra. Tror absolut att säga hejdå är viktigt i den stora helheten, att de lär sig vad som händer – det blir snart ett hej igen. Idun sa så klokt när jag sa hej då och hon var ledsen idag – ”vuxna kommer tillbaks”. Mamma och pappa kommer ALLTID tillbaka sa jag. Det var så fint att hon själv kunde koppla händelsen till något hon sett på Daniel Tiger och som vi pratat mycket om haha. Lycka till hos er med! Kram
Menar givetvis inte att det är samma sak att bli lämnad av sin partner, tänker mest att alla människor upplever samma typ av känslor, stora som små! Men som jag skriver behöver vi ju hjälpa dom små som inte har samma erfarenhet och kunskap…
Ååh vad jag tycker det är svårt att kommentera och få fram allt rätt!! Tror vi tänker väldigt lika men är ju omöjligt att få fram allt här! ? Hoppas du inte tar illa upp om jag formulerar mig klumpigt! ?
Läste precis ditt senaste inlägg! Klok hon är din tjej! ? Här har med varit en känslosam dag men det kommer bli bra det här! Att vara mamma alltså, vilken resa! ? Kram!
Vi sa alltid hejdå i början o kände att det var bättre att vår unge fick vara ledsen o arg en stund o bearbeta att vi gick o hon fick va kvar, än att bara överge. Även om dom är barn känns det respektlöst att bara försvinna (menar inget illa här, men för mig känns det viktigt) för dom är ju ändå människor och vi som föräldrar är dom viktigaste i deras liv. Klart dom ska få veta om vi ska vara frånvarande en stund, och att längta o sakna är ju en fin känsla. Hon var nog arg/ledsen nästan varje lämning i ett halvår. Men det gick över fort sa pedagogerna. Hon behövde bearbeta bara. Nu för tiden skickar hon iväg oss själv för hon vill gå in i förskole-mode så fort som möjligt o det funkar ju inte sålänge vi är kvar där.
Jag tror som du att det viktigaste ändå är att de vet att man inte är där så de inte går och letar, men jag tror ändå inte det är respektlöst att göra det så i början när det viktigaste ändå måste vara att de vänjer sig vid pedagogerna och miljön. Att de bildar sig en så positiv uppfattning som möjligt om att vara på förskolan. Tänker att om jag som igår när Aston skulle vara själv för första gången smet iväg inte sa hejdå men han var glad HELA tiden och bara frågade efter mig en gång, så fick han ju en 100% positiv bild av hela första dagen utan några tårar. Hade jag sagt hejdå och han blivit ledsen länge kanske det hade blivit en negativ förstaerfarenhet för honom. Och förstaerfarenheter är ändå en sorts grund som de bygger vidare på. Detta kändes ok just för att det var första dagen och jag ville att han skulle vara så glad som möjligt. Men sen känner jag också att med Idun är det en annan grej, det händer otroligt mycket på 1 år och att gå utan att säga hejdå till henne tror jag inte blir samma sak riktigt. Jag vet inte. Men detta kändes bra iaf som vi gjorde nu. Idag sa jag snabbt hejdå till Aston och lämnade över till pedagogens famn och det kändes bra! Ska bli intressant att se hur han reagerade efter det sen.
Ingen skada skedd! Aston överlever såklart och du kände ju själv att du inte vill göra så i framtiden. Vem vet vad som är bäst egentligen, man får göra det som känns bäst för en själv helt enkelt! Fortsatt lycka till
Längtar inte till nästa höst när det är dags för vår minsting ?
Elina, jag förstår vad du menar, men att vi föräldrar alltid vet vad som är bäst för våra barn är ju inte alltid fallet. Jag som förälder lär mig nya saker varje dag, framför allt genom barnpsykologi, kunniga och erfarna personer och läkare etc. Det finns ju forskning på en hel del och framför allt inom anknytning – ett område som till stor del innefattad just separation och avsked.
Det är klart att man lär sig nya saker hela tiden. Tar ju in info från alla möjliga håll! Men att sedan sålla, känna efter och välja tillvägagångssätt gör nog var förälder efter vad som känns bäst i magen. Finns ingen manual som gäller i alla lägen oavsett forskning.
Jag säger inte emot vikten av att säga hejdå, men att slå på stora trumman (vilket det känns som lite i kommentarsfältet) för att det har hänt en gång är kanske inte helt konstruktivt.
Så tror jag också. Jag går på magkänsla, lyssnar på mina barn och är mottaglig för deras signaler och dagsform. Men råd och tips från experter är nyttigt att lyssna på alltid och ta till sig. Det finns ju SÅ mycket studier på barn och jag tänker att det är säkert någon som läser som hört något osv.
Kram!
Absolut men jag tror Elina mer menar att man kan inte följa allt till punkt och pricka utan måste ta hänsyn till sina barn i första hand. Sen är det ju som du skriver – forskning kommer alltid ny och det gäller nog att mixa den med egna erfarenheter och inte minst pedagogernas erfarenheter.
Det kommer gå bra, lovar. Men visst är det en omställning. Känns totalt onaturligt såhär i början och jag hade glömt HUR känslosamt det faktiskt är. Usch och fy men tillsammans får man hitta sina vägar <3
Kram!