En riktig skitnatt i bagaget fick starta den här veckan så jag har fortfarande inte kommit igång med plugget hehe (dugga på onsdag känns sådär!). Aston vaknade tiidigt, nu snackar vi riktigt tidigt – redan innan 02 och det tog lång tid innan han somnade om brevid mig. Idun vaknade också för ovanlighetens skull strax därefter så M sov inne hos henne fram till 06 då han gick upp med båda barnen. Sen gick jag upp nån timme senare och då byttes vi av så att han och Aston sov en stund i sängen i samband med hans första vila. Så det har hittills mest varit ett pusslande bara för att vi ska orka med dagen idag, men nu kan det ju bara bli bättre 
Något annat som äntligen känns bra igen är relationen mellan mig och M. Jag tror faktiskt att vi har haft de tuffaste veckorna någonsin i vårt förhållande. Tidigare har det mer varit nån dag här och där – det har gått över snabbt. Den här gången har det snarare blivit värre och värre och det kändes såklart inte alls kul. Igår skattade vi tillsammans igen, sådär riktigt genuint och äkta för första gången på vad som kändes som vääldigt länge. Jag tror att vi har glömt av att prata med varandra, lyssna på varandra, se varandra och vara generösa med pussar och kramar… Det känns mer än skönt att vara ”över på andra sidan igen”. Speciellt när man inte ens har något att bråka om egentligen och det liksom mest bara är själva stämningen som är infekterad – snacka om energislukande och onödigt.
Vi hade minikalas för storebror i lördagskväll. M lagade en jättegod viltgryta medan jag och Idun var med på Elions fotbollsträning. Tur att man kan dela upp sig ibland. Eller ja, ofta får man göra det som fem i familjen hihi. Elion fick ett par skridskor av mormor och morfar så han kan åka med skolan, men vi hoppas på is uppe i stugan också så vi kan ta några härliga vinterdagar där. Grilla korv och leka på isen.
Kram!
Åh, jobbigt med vakennätter! Här vaknade sonen med magsjuka inatt så det blev en vabb-dag istället för pluggdag. Tycker ni gör det bra som pusslar ihop vardagen som fem i familjen! Själv tycker jag det känns körigt med bara tre i familjen ibland, det är ett litet pussel när man pluggar samtidigt. Ta hand om er och jag håller tummarna att ni får en bättre natt som kommer
Kram!
Åh fy – krya på!!
Hihi ja livspusslet är påtagligt och blir mer och mer påtagligt för varje barn. Nu tror jag vi har det rätt lugnt mot vad det kommer bli sen när alla tre går i skolan hehe….
Kram och tack detsamma! <3
Hoppas det bara blir bättre nu med sömnen,älskar din ärlighet i bloggen. Du e så genuin.
Tack snälla!
Kram
Vad skönt att det känns bättre.
Det tar sån energi från en när man är osams och det inte går över på en gång, inget känns riktigt kul!
Ja verkligen, så trist…
skönt för er att ni är tillbaka på rätt sida igen. hoppas du tolkar mig rätt men det är så skönt att läsa att någon annan oxå har det knackligt ibland! alla instagram och facebook uppdateringar visar ju något helt annat och jag kan ibland känna att vi är nog de enda som småtjaffsar typ varenda dag i perioder! men jag tror faktiskt att det är viktigt för relationen att ta sig igenom sådana perioder och att de finns oxå.
Haha jag förstår! Det tycker jag med ;). Tror också att alla har såna perioder men att det självklart skiljer när man får dom. Det kan vara något speciellt som händer eller bara för att man ”glömmer av” varandra. Rent generellt så tror jag att boven i dramat är att man just glömmer att alla relationer kräver underhåll och förebyggande arbete! Och ibland är det bara så lätt att lägga tiden på annat, barn, vardagslivet, jobb…. Man tänker nog lätt att kärleksrelationen bara är, eller i alla fall har jag en tendens att göra det. Men så är det ju verkligen inte och även om jag innerst inne vet det så är det ändå en balansgång att få tiden att räcka till ibland. Sen tänker jag som du – efter såna perioder känns det ju faktiskt som att man växer ihop lite mer, man blir starkare tillsammans och blir ett bättre team för att man har tagit sig förbi någonting svårt som man löst tillsammans. Heja kärleken!
Kram
Det är svårt att vara härliga och kärleksfulla när man inte får sova tycker jag som också har erfarenhet av sömnbrist. Det är svårt att vara bra partner och förälder med mycket tålamod när man inte får tillräckligt med sömn. När vi hade en 3-åring och bebis tyckte jag det gjorde så mycket att jag och min man uttalade att NU är det tufft. Nu är det mycket. Men det är okej. Vi fixar det. Var sak har sin tid. Just nu är vi trötta och lite gnälliga och orkeslösa. Men sen kommer nya tider. Och det har det gjort också. Swoooosh sa det och nu har vi en 7-åring och 4-åringen och familjelivet och ja allt är väldigt mycket lättare
Framför allt sover vi sååå skönt! Vi får till och med sovmorgon vissa helger. Det trodde man inte då…. 
Sen tycker jag även det är lärorikt att uppleva både barn som sover som stockar och barn som vaknar en del för man inser att man som förälder, förvisso kan påverka lite, men inte allt vad gäller barnens sömn. Man är alltså inte misslyckad som förälder för att kidsen vaknar om natten (vilket jag trodde med min första bebis) utan vissa barn behöver bara mer tid att växa in i sin sömn. Att uppleva det gör en väldigt eh… Ödmjuk 
Tycker jag i alla fall. Bara några tankar från mig. Du är grym och väldigt inspirerande! kram!
Tack för att du delar med dig fina! Jag måste säga att det var samma här som gjorde att det kändes bättre – M sa nånting liknande, att det är lite jobbigt och mycket just nu – men det kommer bli bättre. När han sa dom orden blev det konstigt nog mer okej. Jag känner att tiden kommer går fort nog och vill inte längta bort från bebistiden bara för att få mer tid till sömn så det tänker jag inte göra… Däremot viktigt att acceptera att förutsättningarna är lite annorlunda just nu. Inte sämre men annorlunda
haha jag förstår inte hur Elion PÅ RIKTIGT inte har haft en enda vakennatt eller ens vaknat på natten – han är liksom 7!? Så Aston är något ”nytt” men samtidigt ska jag verkligen inte klaga – han vaknar till men är inte ledsen och vill inte äta. Förmodligen bara ha mer närhet :). Ska börja tänka så också – ödmjukhet är viktigt. Tack igen och DETSAMMA! Massa kramar
Kommer att tänka på boken ”ACT with Love” av Russ Harris när jag läste ditt inlägg och kommentarerna ovan. En bok med sin grund i KBT som handlar om just det här med acceptans och närvarande i relationer (inte bara parrelationen) kan verkligen rekommendera den! Känner igen mig så väl i allt du skriver dock. Skönt att ni kommit ut på ”andra sidan” ?