Jag tror att det var den perfekta mixen för Elion igår – kompiskalas på Leos lekland, middag med hela familjen (mig, M, F, farbror John, Idun och Aston) och tårta och paketöppning med samma gäng hemma som avslutning på kvällen.
Jag tyckte också det var ett väldans bra upplägg hehe – inte behöva ordna något hemma förrutom blåsa upp lite ballonger. Köpte till och med tårtan. En dag med full fokus på Elion med andra ord!
11 st sjuåringar är minst sagt intensivt ;). SÅ skönt att inte behöva städa eller nånting efteråt. Jag älskade killarnas version av Happy birthday som sjöng ståendes på bänkarna. Det var även livliga diskussioner om huruvida det är Zlatan, Messi eller Neymar som är bäst ;).
Ja ni ser ju, det var noll ordning rymdrummet haha men killarna hade KUL!
PUSS min älskade 7-åring.
Jag var 22 när jag blev gravid och 23 när han föddes. Nu är jag 30 men det känns fortfarande som förra året ungefär. Vill inte att tiden ska gå så fort när barnen är små men jag inser ju att det bara är att hänga med och försöka göra det bästa av det. Inte fokusera på lite sömn, tänka att det är en kort tid de är små. Jag känner mig själv och VET att jag kommer sakna bebistiden och småbarnsåren när de är slut. Även om det är himla roligt och häftigt med större barn också, men som förälder blir man ju mindre och mindre med i deras liv även om man såklart alltid kommer vara viktig. Det är hur som en stor ära att få vara den som går vid sidan av den här fantastiska killen som jag får kalla min son.
Nästa år tror jag det blir bowlingkalas, känslan att slippa fixa och städa var GRYM!
Underbara bilder
Visst känns det som förra året han föddes, och som jag började följa din blogg. Herregud, jag har följt dig sedan elion låg i magen och med tanke på hur stor han är så måste det innebära att jag var runt 19 år när jag började läsa? Nu väntar jag själv andra barnet (v 10) och elion är ett av favoritnamnen på pojklistan❤️
Åh vad roligt att du hängt med så länge! Grattis till bebisen! Fint namn ni funderar på 😉
Men åh så roligt 😀
Hurra för Elion!
Jag försöker verkligen att ta till mig att tiden med barnen går så fort. Även fast min jänta bara är 1,5 år… så har detta år gått i rasande fart. Efter jul är det dags för henne att börja förskolan och det känns stort och läskigt. Det blir ett nytt steg i livet på nått vis…
kramar!
Ja jag tycker att tiden efter barn kom in i livet bara går ännu fortare… Hjälp!
Kram