Måndag, IGEN, och hos mig är det dags att börja med hemtentan i psykologikursen. Det är en vetenskaplig uppsats som baseras på en film – Detachment – och uppgiften är i korta drag att man ska analysera filmen samt reflektera över någon/några huvudpersoner i filmen utifrån del två i kursen (första delen examinerades i en salstenta) som handlar om utvecklingspsykologi och kris och trauman bl a. Låter det kul? Det känns faktiskt roligt men också lite svårt precis så här i början. Innan jag liksom hittar trådarna jag ska börja dra i, innan jag börjat alls.
Något jag ser fram emot idag är ett besök hos Jasmina för att fixa fransarna. Jag har i princip inga fransar kvar nu för det var väl en sisådär 9 veckor sen jag var där hehe… Alltså vardagslyxen på den känslan alltså – att slippa lägga tid på eyeliner och mascara på morgonen. Den är ljuvlig och jag har saknat den!
Denna text passar så bra in på mig. Jag älskar förändring. Behöver förändring då och då. Kanske ganska ofta till och med om man jämför med en del andra. Tidigare kände jag mig mycket mer rastlös men inte samma nu längre… Har rastlösheten med det att göra, att man vill ha förändring? Det är delvis insikten om att jag behöver förändring som gjorde att jag valde mitt program, för att det är en väldigt bred profession där man kan jobba med ungefär allt känns det som :).
Nehepp, dags att ta tag i kursens SISTA moment!
Kram/E
Lycka till
Lycka till med skrivandet! Själv föredrar jag hemtentor och uppsatser framför salstentor. Hoppas det går bra för dig! Kram
Haha ja det är skönt att slippa den där tentaångesten som följer med salstentor… Tack!
Kramar
Det låter som en riktigt rolig uppgift. Lycka till. 🙂