VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ATT AMMA ELLER INTE AMMA?

För en gångs skull känner jag faktiskt att det är skönt att säga hejdå till helgen och istället välkomna en helt ny vecka. Helgen var sådär jobbigt småtjaffsig här hemma. Ingen egentlig anledning men ja. Varken jag eller M har varit på vår bästa sida kan man nog säge hehe ;).

 

Och nu är det ju äntligen veckan när Elion kommer hem! 1 augusti är det också vilket innebär att månaden då jag ska återuppta mina studier är här. Har beställt all kurslitteratur (en ny bok och resten hittade jag begagnat) och igår var jag inne på mitt lilla kontor och ordnade upp bland block och böcker, rensade bort papper från förra kursen och sådär.

 

Såg på Nyhetsmorgon att det är amningsvecka. Jag har ju aldrig berättat om eller svarat på hur jag har gjort med amning med Idun och Aston men eftersom ämnet är på tapeten lite överallt den här veckan tänkte jag att det kan vara lägligt.





Jag bestämde redan när Idun låg i magen att jag inte ville amma. I princip. Sa till min barnmorska som frågade att mest troligt vill jag inte men jag är öppen för att det kanske känns helt annorlunda när hon väl är här. Så detta skrevs i förlossningsbrevet och det var så skönt att få det bemötandet, att det var ok att känna så. När det liksom var ”bestämt” kunde jag slappna av mer i graviditeten.

 

Anledningen till att jag mest troligt inte ville amma är nog hur det blev med Elion (ska berätta mer om det) men också för att jag faktiskt inte tycker att det är speciellt mysigt. Jag gör inte det. Den största fördelen med amning sägs vara all närhet som barnet får, men jag kan lova att mina barn har alltid fått max närhet ändå :). Det är mysigt att mata med flaska också, mysigare till och med tycker ju jag. Och pappan kan hjälpa till mer. Nu har både Idun och Aston varit mammiga så det har inte gått av den anledningen men liite mer har ju M kunnat bidra med matningen från start.

 

När Elion föddes hade han en infektion som gjorde att han fick åka ambulans till ett större sjukhus, han fick ligga med massor sladdar tillkopplade för övervakning och han fick sondmatas. Vill jag amma fick jag frågan när han var över två dygn gammal. Ja svarade jag. Men oj och du har inte fått hjälp med att komma igång med det blev svaret. När vi flyttades mellan två sjukhus blev det alltså någon miss om just amningen antar jag, och det viktigaste var ju ändå att Elion skulle må bra. Men jag fick börja med att pumpa. Pumpade så mycket att jag fick mjölkstockning. När ett nyfött barn har en infektion är det extra viktigt att det får barn var tredje timme dygnet runt och för oss såg varje matstund ut som så att jag fick ha Elion vid bröstet en stund innan han sondmatades och när han sondmatades fick jag pumpa för att få ur mjölken till sondmatningen och även få igång amningen. Det blev nästan en besatthet att få igång amningen för Elions skull och för att vi skulle få åka hem. Eftersom jag ville amma blev det sagt att vi får inte åka hem förrän amningen fungerar, alltså att Elion ökade i vikt av bara den. Så i 10 dagar blev vi kvar. Bodde på två tältsängar i ett gammalt undersökningsrum eftersom det var fullt i alla familjerummen där på neonatal. Ja fy det var kanske ingen drömstart direkt även om jag var lyckligast i världen över att ha blivit mamma! Och amningen blev en ond cirkel, från start förknippat med att kämpa kämpa kämpa för att ens få komma hem och det kändes bara inte värt det. Alldeles för mycket negativt kring det och jag ville ju bara njuta av första tiden med min lilla bebis. Vi kom hem och det funkade helt okej med amningen men vi skulle ge lite på kopp efter varje amning för att han skulle fortsätta öka i vikt. Vilket resulterade i att han kunde tutta på mig i två timmar varje gång och bara väntade på det som han visste kom efteråt haha… Så efter nån månad bestämde jag mig för att det fick vara nog. Att mata sitt barn ska inte vara förknippat med jobbiga känslor, då är amningen inte ett bra alternativ tycker jag.

 

Så därför tänkte jag som jag gjorde med Idun. Och kände fortfarande likadant när hon var född. Sen blev jag gravid när hon var tre månader och då kände jag verkligen att amning inte var ett alternativ, även om jag då funderade noga noga på det med tanke på att det mest troligt är sista gången jag får chansen. Men nej, amning är inget för mig. Jag har testat, tycker inte att det är mysigt och hade tyvärr inga positiva erfarenheter av det från start. Men mest är det bara inget för mig helt enkelt.

 

Jag har inte skrivit om det förrän nu för att jag i början med Idun helt enkelt var för rädd för att jag skulle få negativa åsikter. Man är väldigt känslig som nybliven mamma och omvärlden kan ofta vara alldeles för hård och dömande. Jag ville inte riskera det helt enkelt, ville bara njuta av tiden med min perfekta lilla bebis. Nu är den osäkerheten borta för längesen, med Aston fanns den inte ens för jag var bara så lycklig i vetskapen om att vi hittat det sätt som funkade perfekt för oss. Vi fick dessutom bara bra bemötande på BB och av vår BVC-sköterska som resonerar precis som oss att det är ett val upp till var och en.

 
Jag tycker det är BRA att ämnet lyfts som i dagens Nyhetsmorgon, att amning är jättebra om man bor i ett land där det inte finns bra vatten tex, då ÄR amning bättre. Men här i Sverige finns det alltså allt mer forskning som tyder på att amning inte alls förebygger allergier etc som det pratades mycket om för 20 år sen. Jag är själv ersättningsbarn och inte allergisk mot nåt. Jag vet amningsbarn som råkat få både det ena och det andra. Ja, amning är ett sätt att mata sitt barn på, men nej det är inte det enda sättet och framför allt inte det bästa sättet bara för att det var det första sättet som fanns.
 
Nu blev det visst jättelångt inlägg men kort och gott om ämnet – jag tycker helt enkelt att vi alla ska göra precis som vi själva vill med matning våra barn, så länge vi gör det med KÄRLEK.


Kommentarer