Lördag och vi fick sovmorgon till halv nio! High five på den alltså. Skönt att de sov länge även om M är hemma haha…. Passade extra bra med tanke på att vi nog var vakna till framåt 01, hade vi inte varit det hade vi med all säkerhet vaknat före minisarna haha.
M är i stugan och jag är hemma med minisarna. Regnar smått utanför så är sådär lockande att gå ut. Har i alla fall bockat av hemmaträning så jag känner att jag är tillåten att bara vara inne om det nu skulle bli så. Måste bli bättre på att träna hemma! Spar tid och man kan ta det precis när som. Nu tränade jag med skivstång och vikter framför vår dubbelsäng där både Idun och Aston var. Aston låg och skrattade åt mig varje gång jag gjorde benböj, det är ju liksom lek på hög nivå i hans värld att komma närmre, längre bort, närmre, längre bort. Japp, ska försöka få in ett sånt minipass åtminstone några gånger i veckan. Vad tog det? Max 10 minuter men gör SÅ mycket.
En av canvastavlorna har fått en plats i hemmet. Vid köksön i hemmets mest centrala plats där den syns från både kök, matplats och vardagsrum.
En bra plats där vi kan se den ofta och påminna oss om hur kära vi egentligen är när vi ryker ihop som bara vi kan och glömmer det för en stund. Som idag, så redan nu känner jag att det nog är en extra bra plats haha ;). Både jag och M har ganska hett temperament och det kan blixtra till snabbt men som tur är lägger det sig också rätt snabbt igen. Idag gick det över snabbare än vanligt för min del för jag tänkte på vad Elion sa för nån vecka sen. Han frågade en del om sin pappa och varför vi skiljde oss och sådär. Vi började prata om kärlek och att ibland tar den slut, eller så bråkar man för mycket så man inte kan bo ihop mer. När jag hade sagt det där sista sa han men du och Mange bråkar ju mycket? Så då fick jag förklara att ja vi bråkar ibland men vi är ändå jättejättekära i varandra och vi ska inte skilja oss för även om vi bråkar ibland vi blir ju alltid sams igen. Barn har många kloka funderingar och frågor. Tycker det är helt otroligt fascinerande samtidigt som jag kan bli ställd och tänka att jag nog borde vara mer förberedd på såna ”svåra” frågor.
Nu menar jag inte att det är bra att bråka framför sina barn men samtidigt kanske det är bra till viss del, att de ser att man inte alltid tycker samma och ja kanske blir ovänner för en stund men att man sen blir sams och löser. Kompromissar. De kommer ju trots allt själva hamna i situationer där de inte alltid kommer överens med kompisar. Inte ska man bara ge upp för det, eller ens tycka att det är något konstigt. Det viktigaste är nog ändå att man som föräldrar låter den där grundkärleken lysa igenom och få barnen trygga hemma och därmed även i sig själva.
Apropå svåra frågor, i förrgår frågade vår sexåring (snart sju) hur fröet började växa i magen…. ? Så fick ta lite mer ingående blommor och bi-snack än tidigare då frågorna blev fler och fler… ?
Haha den frågan har vi också snuddat vid….. ??
Apropå svåra frågor, i förrgår frågade vår sexåring (snart sju) hur fröet började växa i magen…. ? Så fick ta lite mer ingående blommor och bi-snack än tidigare då frågorna blev fler och fler… ?
Haha den frågan har vi också snuddat vid….. ??
Du verkar så klok
jag har också hett temperament och fräser snabbt, sen går det över lika snabbt. Tror precis som du att det är bra att lära barn att man inte alltid tycker lika.
Kram
Du verkar så klok
jag har också hett temperament och fräser snabbt, sen går det över lika snabbt. Tror precis som du att det är bra att lära barn att man inte alltid tycker lika.
Kram
Hej Evelina. Fick mitt första barn, en liten Meja i veckan. Nu vänder jag mig till dig som är tre-barns-mamma. Min bebbe har svårt att sova själv på natten. Hur var det med dina barn? Jag är rädd att sova med henne i min och min sambos säng. För tänk om vi skulle rulla på henne. Nu har det blivit att jag sitt-sover med henne i soffan en del under natten. Hon sommar lätt i famnen men sen när man ska lägga över henne i babynestet vaknar hon och vill inte ligga där. Men på dagarna kan hon sova själv i nestet och även vagnen. Jag snittar typ 2 h sömn per natt. Och hennes sömn blir väldigt ryckig då hon somnar gott i famnen och sen vaknar när vi lägger över henne.
Tack i förhand för hjälpen.
Hej och grattis till det finaste man kan få! Den första veckan har både Idun och Aston velat sova med mig så det har de fått göra. Elion sov ju i egen säng på neonatal de första dagarna men sen sov han hos mig några nätter han med, mest för att jag ville det, han var inte lika närhetsberoende. Iaf, med Idun och Aston har det successivt blivit babynestet brevis mig och sen successivt i hans säng precis brevid mig. Gå på magkänsla bara så kommer det bli kanon! Jag litade helt på mig själv att inte rulla över så la bebisen på andra sidan om M haha, kanske du med kan göra så? Sen hade jag dom liksom på min arm också minns jag, så då kunde jag ju inte rulla över för den delen heller. Aston älskade sova på mitt bröst men det gjorde han även om jag låg ner på rygg så funkade fint det mes tyckte jag. Stort lycka till och kramar!
Tack! Och tack snälla Evelina för ditt snabba svar.
ska testa detta i natt. 
Barn är verkligen mening med livet. Jag är helt kär och megatrött.
Har hört att man kan lägga en varm vetekudde i babynestet medans de somnar i famnen. Sen när man tar bort vetekudden är nestet varmt och mysigt när man lyfter över och bebisen vaknar inte av att det blir kallt liksom. Kanske värt att prova
Bra tips!!
Smart. Tack.
Hade samma dilemma som dig för 10mån sedan. Satt upp på BB (fick så många maningar om att ej samsova) sen sov vi så första dagarna även hemma. Det var ohållbart även om hon ville amma varannan timme. Lät därför min dotter sova på min arm (med enbart påslakan upp till höften och lite instoppat så det inte kunde komma över henne), inte jätte bra sömn för än annan men bättre än att sitta upp. jag är dessutom inte jätte rörlig i sängen så för oss funkade det. Tror ni hittar ert sätt också!
Hej Evelina. Fick mitt första barn, en liten Meja i veckan. Nu vänder jag mig till dig som är tre-barns-mamma. Min bebbe har svårt att sova själv på natten. Hur var det med dina barn? Jag är rädd att sova med henne i min och min sambos säng. För tänk om vi skulle rulla på henne. Nu har det blivit att jag sitt-sover med henne i soffan en del under natten. Hon sommar lätt i famnen men sen när man ska lägga över henne i babynestet vaknar hon och vill inte ligga där. Men på dagarna kan hon sova själv i nestet och även vagnen. Jag snittar typ 2 h sömn per natt. Och hennes sömn blir väldigt ryckig då hon somnar gott i famnen och sen vaknar när vi lägger över henne.
Tack i förhand för hjälpen.
Hej och grattis till det finaste man kan få! Den första veckan har både Idun och Aston velat sova med mig så det har de fått göra. Elion sov ju i egen säng på neonatal de första dagarna men sen sov han hos mig några nätter han med, mest för att jag ville det, han var inte lika närhetsberoende. Iaf, med Idun och Aston har det successivt blivit babynestet brevis mig och sen successivt i hans säng precis brevid mig. Gå på magkänsla bara så kommer det bli kanon! Jag litade helt på mig själv att inte rulla över så la bebisen på andra sidan om M haha, kanske du med kan göra så? Sen hade jag dom liksom på min arm också minns jag, så då kunde jag ju inte rulla över för den delen heller. Aston älskade sova på mitt bröst men det gjorde han även om jag låg ner på rygg så funkade fint det mes tyckte jag. Stort lycka till och kramar!
Tack! Och tack snälla Evelina för ditt snabba svar.
ska testa detta i natt. 
Barn är verkligen mening med livet. Jag är helt kär och megatrött.
Har hört att man kan lägga en varm vetekudde i babynestet medans de somnar i famnen. Sen när man tar bort vetekudden är nestet varmt och mysigt när man lyfter över och bebisen vaknar inte av att det blir kallt liksom. Kanske värt att prova
Bra tips!!
Smart. Tack.
Hade samma dilemma som dig för 10mån sedan. Satt upp på BB (fick så många maningar om att ej samsova) sen sov vi så första dagarna även hemma. Det var ohållbart även om hon ville amma varannan timme. Lät därför min dotter sova på min arm (med enbart påslakan upp till höften och lite instoppat så det inte kunde komma över henne), inte jätte bra sömn för än annan men bättre än att sitta upp. jag är dessutom inte jätte rörlig i sängen så för oss funkade det. Tror ni hittar ert sätt också!
Jag tror precis som du, att så länge man bråkar med måtta, det får aldrig bli otäckt för barnen, så är det bara bra att de ser att man tycker och tänker olika, och att man blir sams. Vi vuxna ställer ofta krav på barnen att de ska säga förlåt och att de snabbt ska acceptera ett förlåt från en annan. Då måste vi ju själva också kunna göra det. Både till andra vuxna och till barnen.
Jag tror precis som du, att så länge man bråkar med måtta, det får aldrig bli otäckt för barnen, så är det bara bra att de ser att man tycker och tänker olika, och att man blir sams. Vi vuxna ställer ofta krav på barnen att de ska säga förlåt och att de snabbt ska acceptera ett förlåt från en annan. Då måste vi ju själva också kunna göra det. Både till andra vuxna och till barnen.
Jag är så glad över att jag och min man aldrig bråkar. Det är så skönt!
Jag är så glad över att jag och min man aldrig bråkar. Det är så skönt!
Jag tror det är viktigt att visa barnen att allting inte är rosenskimrande, att vi alla är människor och kan göra misstag. Vi har alltid varit tydliga inför våra barn med att även vuxna kan vara trötta/hungriga/tycka olika och att man då kan hamna i hetsiga diskussioner. Det betyder dock inte att kärleken är borta eller att man ska flytta isär. Nu är våra barn 2, 4.5 och 6 år och jag har känslan av att vi lyckats rätt bra (med de äldsta, som förstår).
När vår minsting brännskadades svårt och jag genomgick en kris efter det, så var det många kvällar jag satt i soffan och grät. Varje gång förklarade min man på ett bra sätt för barnen att även vuxna kan vara ledsna, de kan känna sorg och måste också få gråta. Det går över, men en förälder är ingen supermänniska. Där vet jag att vi lyckats, våra två äldsta barn är öppna med sina känslor och ventilerar gärna det mesta med oss. För oss är det viktigt att våra barn förstår värdet av sina känslor, och att de förstår att livet har upp- och nedgångar även för vuxna.
Jag tror det är viktigt att visa barnen att allting inte är rosenskimrande, att vi alla är människor och kan göra misstag. Vi har alltid varit tydliga inför våra barn med att även vuxna kan vara trötta/hungriga/tycka olika och att man då kan hamna i hetsiga diskussioner. Det betyder dock inte att kärleken är borta eller att man ska flytta isär. Nu är våra barn 2, 4.5 och 6 år och jag har känslan av att vi lyckats rätt bra (med de äldsta, som förstår).
När vår minsting brännskadades svårt och jag genomgick en kris efter det, så var det många kvällar jag satt i soffan och grät. Varje gång förklarade min man på ett bra sätt för barnen att även vuxna kan vara ledsna, de kan känna sorg och måste också få gråta. Det går över, men en förälder är ingen supermänniska. Där vet jag att vi lyckats, våra två äldsta barn är öppna med sina känslor och ventilerar gärna det mesta med oss. För oss är det viktigt att våra barn förstår värdet av sina känslor, och att de förstår att livet har upp- och nedgångar även för vuxna.
Var beställer du canvasen?
Var beställer du canvasen?