Höll på att skratta ihjäl mig här hemma innan. Den här tjejen ovan har ett temperament som heter duga. Jag kan förstå M när han säger att hon är som mig för när jag tänker efter är hon nog precis som jag – vääldigt lugn och snäll men jäklar vad jag kan bli arg också.
Idag då. Hon blev tjurig på mig (testar väldigt just nu) och fortsatte testa gränsen så till slut lyfte jag bort henne en bit och förklarade att så gör man inte (hon slog Aston fast hon var arg på mig). Vet ni vad hon gör då? När det inte hjälper att slå på golvet räcker hon ut tungan sådär så det låter ordentligt (inte en aning om vad det heter det när man gör så haha?!). Som jag (vi) skrattade! Vilket jag såklart inte kunde visa så jag försökte kväva mitt skrattanfall åt Astons håll så gott det gick. Gick dåligt i vuxenögon kan jag lova. Det var första gången hon liksom försökte säga emot. Lilla gumman. Efter en stund kramades och busade vi igen! Föräldrarollen i ett nötskal – vara konsekvent men ge massa kärlek.
Godnatt från mig! Ikväll var även första gången jag la Aston i hans säng nu på kvällen. Kändes konstigt att vara ute i soffan utan honom även om det bara var en liten stund.
Kommentera