Jag hamnade i en liten svacka igår, det kändes som att hänga på kanten och bara hålla i med händerna för att inte ramla ner. Jag hängde stadigt, men ändå. Obehagligt. Nu är det längesen sist men jag måste säga att denna deppighet som har kommit och gått är helt klart min jobbigaste gravidkrämpa. Någonsin. Värre än den enorma foglossningen och långa illamåendet med Idun. För det är så oförklarligt också, när jag ju är världens lyckligaste för allt och för de jag har. Gravidhormoner alltså. Kan verkligen skilja från graviditet till graviditet.
Idag känns det bättre igen, efter kramar och pussar från M igår kväll. Han förstår och peppar, så gott han kan. För det måste ju vara extremsvårt för en man som står brevid att helt förstå. Omöjligt rent av. Så jag är tacksam för att han faktiskt försöker förstå så gott han kan. Världens bästa stöd.
Mycket av det som påverkat mig tror jag är en stress inför förlossningen och att lämna Idun till någon som inte är van vid att vara med henne längre än nån timme här och där. Nu är det ju länge kvar tänker ni, men det är sex veckor tills beräknad varav farmor har varit bortrest flera helger i rad, varit i spanien innan dess, varit sjuk nu i veckan, ska iväg i helgen igen och sen åker till spanien nästa vecka igen. Och kommer hem när det är ungefär 2 veckor till beräknat. För mig känns det inte helt tryggt att åka in till förlossningen som det är nu helt enkelt, och jag tror inte att två veckor kan göra underverk på den fronten heller. Men får väl helt enkelt hoppas på en snabb förlossning nattetid. För visst blir förlossningar alltid som man planerar haha? Nej då. Klart det löser sig. Det är väl bara en stor nackdel med att få barn såhär tätt, det är ju faktiskt en annan bebis som lämnas hemma under förlossningen. MEN, jag vill inte låta alltför negativ, självklart är jag glad och tacksam för att vi har människor runt oss som vill hjälpa oss. Och skulle farmor inte vara hemma är vi lyckligt lottade med vänner som också har erbjudit sig att finnas till hands. Själv har jag ju ingen familj mer än Ms här i stan, så det minskar såklart valmöjligheterna en del.
Det blev en sen frukost, fil och müsli är det som gäller just nu, efter att Idun vaknade vid kvart i nio. Sovrekord på längden men stormen utanför har gjort att hon sovit oroligt inatt så hon behövde nog det helt enkelt. Jag sover ju lite sisådär alla nätter med toabesök och diverse, så bara att få ligga kvar länge i sängen är ju det som gör susen. Det var ljuvligt just idag rent ut sagt!
♥
Vad har hänt med Nadja eller vad hette hon? Som var så nära Idun när hon var nyfödd. Är själv vän på stand by om förlossningen startar när mina vänners familj inte är tillgänglig och det känns tryggt för dem då jag umgås mer med barnet än t ex farmor. Tänker att det inte måste vara familj om det inte känns bäst bara för att de flesta gör så. Kram till er!
Ja vi har också vänner som är beredda att ställa upp som sagt, men farmor går nog ändå före för jag vet inte om hon skulle klara att någon annan tog ”hennes” plats hehe… Vad snällt av dig, hoppas du vet hur värdefullt det är för de blivande föräldrarna!
Kram tillbaks!
Jag tror du kan ta ett djupt andetag och tänka att barn, speciellt Iduns ålder, inte har något tidsperspektiv – så den timman hon har varit borta kommer inte skilja sig så himla mycket från dessa som kommer bli fler. Dessutom vet ni båda att hon är trygg där hon kommer att vara. Absolut inget som kommer skada henne på något sätt och en ”onödig” stress, även om jag förstår den. Tror det är mest du själv och ditt egna dåliga samvete som tyngs av detta. Det kommer gå hur bra som helst med barnvaktandet när det väl är dags. Idun känner farmor och framförallt så känner NI henne och är trygga med det, det är mer att barn känner av föräldrars oro som gör mest skada tror jag.
Så försök inte att fokusera på det ”dåliga” med det – utan tänk istället vilken TUR ni har som har någon så nära och trygg att lämna henne till istället för att eventuellt M hade missat förlossningen…. 
Det kommer gå bra! Och det kommer bli bra – tänk, snart har ni två små bebisar hemma :)Stor kram på dig!
Dina ord är ju så sanna så jag försöker suga åt mig dom!! Tack för det <3
Kramar
Umgås ni inte med Carro och Elin längre? Ni var väl jätte tighta ? Även Elin och Elion ?
Nej det gör vi inte. Elion och Elin gled ifrån varandra långt innan jag och Karro så Elion kan prata om Elin ibland som han gör om alla, men inte så att han vill leka med henne. De kom väl inte jättebra överrens överlag även om man kanske kan se det som att det var lite likt syskonkärlek hehe
Vad tråkigt för när Idun var liten och ni renoverade mycket var ju karro mycket med henne och du benämnde henne som extramamma i bloggen. Tråkigt när vänskap tar slut..
Det är nog bara sunt och ”som det ska vara” att du oroar dig. En del i att vara mamma helt enkelt. Även om man med sitt sunda förnuft kan tänka att det inte är någon fara och det kommer gå bra så gnager det! Känner precis samma inför att vi ska på bröllop..i sommar!! Har alltså ångest typ varje dag ett halvår innan för att vi ”måste” lämna iväg vår då 15 mån över en em+natt. Så dumt men gnager hål i huvet på mig, du kan ju till skillnad från mig inte välja bort detta? Men om du skulle få en långdragen lugn förlossning kanske farmor och Idun kan komma och hälsa på en stund i något dagrum? Kanske kan också Elion hälsa på farmor och Idun (om det inte blir för konstigt alla emellan) så Idun får sin stora idol och trygget där, skulle nog kännas bättre för dig om inte annat? Och oavsett så kommer allt gå så bra! Att du oroar dig så mycket nu innan för hur relationen med Idun blir när lillebror kommer och bara att lämna henne under förlossningen gör ju att du kommer vara SÅ lyhörd på alla i familjen så det KOMMER bli bra! Du har tänkt efter innan! Hejja! Kram
Har tänkt på en sak… (En konstig sak kanske). Du och Idun verkar spendera mycket tid tillsammans och hon verkar vara väldigt mammig
Men blir inte Mange ledsen när du skriver att ”Idun bara vill pussa mig, hihi” eller att du är orolig för att farmor ska ha henne när ni ska till förlossningen? Eller han kanske inte ens reflekterar över det? Tänker att det hade varit en känslig punkt för mig om jag själv hade haft barn. Hade blivit sååå ledsen om sambons och mitt framtida barn inte hade velat pussa mig (Men sen är jag också ganska känslig också, haha) eller om mitt barn inte var bekväm med farmor. Hoppas att du förstår vad jag menar. Är absolut ingen kritik eller så utan bara en fundering som jag har. Lycka till med allt när det är dags för bebis att titta ut! Kram
Har också tänkt den tanken. Även i ett tidigare inlägg om farmor tycker jag mig ana en besvikelse gentemot henne på något sätt. Min mening är absolut inte heller att kritisera utan att bara vända perspektivet lite. Farmor gör kanske så gott hon kan och efter sina förutsättningar men kanske det krockar med era förväntningar??!
All lycka inför kommande födelse!!
Neä det är inte min mening att det ska framstå så. Tidigare ville Idun inte alls vara hos sin farmor och DET har såklart varit tråkigt. Men jag är tacksam över att farmor och farfar finns, även om de reser iväg väldigt mycket men just nu hade jag önskar att de inte gjorde det. Tack snälla!
Fast Magnus gör ju ett aktivt val att spendera väldigt mycket tid med stugan, jakt och andra intressen så då kan han inte räkna med annat än att mamma är nummer 1 i alla lägen. Jag har också en man som är borta mycket och resultatet är att barnen är tryggare med mig och väljer mig, både på gott och ont.
Jag kommer ihåg att jag var orolig över att lämna bort vår son när lillasyster skulle födas. Han var då 22 mån, så ändå ganska stor! Men vi var bara bort över dagen och säkerligen skulle det ha gått bra om vi hade varit borta lite längre också, men minns att jag ”stressade” på sjukhuset så att vi skulle få åka hem
Jag förstår hur du känner, men samtidigt vill jag bara säga att Idun inte tar skada om ni är borta från henne ett dygn. Och kanske blir det inte ens ett dygn 
och om det mot förmodan skulle bli mer än ett dygn på sjukhus så kan ni säkert ordna på nåt sätt att Idun kommer dit och sover över hos er eller kanske att bara en förälder stannar kvar på sjukhuset med den lilla. Men såna saker är ju egentligen onödigt att oroa sig för, då kan man ju oroa sig för vad som helst när som helst! Jag tror bestämt att det max blir ett dygn på sjukhus och det klarar Idun utan några framtida men 
(tror dessutom att det blir en snabb förlossning med snabb hemgång och då kommer du säkert att tänka att du oroade dig i onödan 
) Kramar!
Det finns ju alltid alternativet att du är på förlossningen själv. Det hade jag som alternativ om våra vänner inte varit hemma när det var dags. Vi hade heller ingen familj i staden där vi bodde då. Hellre själv tänkte jag än att lämna hos personer man inte kände sig bekväm med. Vi har 18 mån mellan barnen.
Som någon ovan skrev, kanske kan Elion komma till farmor? Så finns han där som trygghet (han har väl inte skolplikt än? Det är väl förskoleklass?)
Funderade på en annan sak (som vi kanske inte ”har med att göra”) men jag får inte riktigt rätt på hur du tänker/känner/resonerar, men du/ni hade väl ändå planer på att lämna Idun hemma när ni skulle gifta er? Hos Karro då, så var utnämnd extramamma redan innan Idun var född. Innan relationen ens var skapad. Och nu har det gått en massa månader där Idun och farmor kunnat/har skapat en relation.
Jag förstår att graviditeten sätter en del idéer i huvudet på en (eller jag vet!) men jag hänger inte med på varför detta skulle vara värre. Jag personligen tycker det är bra mycket värre att lämna en bebis hemma för att åka till NY än ett dygn för en förlossning.
Jag är som sagt inte alls med i svängarna ?
I villket fall kommer det ordna sig! Lillebror kommer komma och Idun kommer ha det bra med farmor, pappa M kan ju lämna sjukhuset så fort det bara går!
Tanken var ju farmor när vi var i NY med, med Karro som extraplan. Men vi kände snabbt att det inte skulle gå att åka ifrån Idun överhuvudtaget. Att detta är värre än då har jag aldrig skrivit nåt om och det är självklart stor skillnad. En skillnad är även att nu är det oundvikligt, då var det bara tankar som aldrig resulterade i något
Nej jag menade inte att du skrivit att det var värre, jag menade att min känsla var att NY var ”värre” och att ditt resonemang nu gick åt hållet att detta skulle vara ”värre. (Jag menar inte värre men känsligare, eller hur jag ska uttrycka mig, hoppas du förstår hur jag menar)
Jag tror det kommer gå hur bra som helst! Han även jag en mammig 8månaders och hade nog känt som du. Men som sagt M behöver ju inte vara med i en massa timmar efteråt och förhoppningsvis går det ganska fort. Inte sällan går det ju också bättre när vi inte är där med mammagrisarna
Jag har faktiskt också tänkt på det, vi var många som var förvånade och tyckte det var konstigt att ni skulle lämna Idun hemma så pass många dagar. Sen skrev du att du ändrat dig men M hade kunnat lämna henne hemma.
Vilket fall som helst så rör det sig inte (förhoppningsvis) om så många dagar nu på BB, och din lilla tjej kan komma till dig på BB efter lillebror är född.
En råd, vet att det inte är min ensak att lägga mig i. Men när ni kommer hem från BB, låt Elion vara med, sova hos er om han vill så han får känna sig delaktig.
När ni kom hem med Idun var Elion hos er men sen skrev du att han fick sova hos Fredrik för ni behövde ta igen sömn (det står så om du går tillbaka). Jag skrev inget då, men tänkte att det var helt fel. Om du och F hade varit tillsammans hade det väl varit självklart att ert barn som hemma med er direkt när ni kom från sjukhuset. Så låt Elion stanna över natten om han vill, så han inte känner sig utanför. Även om du kommer vs trött är det ditt eget barn.
M ändrade sig också angående NY, det är lätt att tänka men svårare att förverkliga
Elion ska självklart vara med, när Idun kom sov han hos sin pappa första natten bara eftersom vi kände att vi verkligen behövde sova efter förlossning och husköp på ett dygn men självklart kom han och hälsade på direkt! Du behöver inte oroa dig för att vi inte gör det som är bäst för oss alla och barnen kommer alltid först såklart 