Magen idag i vecka 20+5. På söndag går vi alltså in i graviditetsvecka 22!
Idag var jag såå nervös på morgonen. Vi hade nämligen tid för ett tillväxtultraljud för Lillebror. Vi fick tiden vid RUL för två veckor sen men jag ville inte skriva nånting då eftersom jag redan är så orolig över en del annat. Anledningen var att hans huvud hade växt på gränsen till för lite, verkligen precis på gränsen men vi fick ett till ultraljud i alla fall. Vid 12% och över är gränsen för tillväxtultraljud och han låg på 12%. Så de ville kolla så att han växer som han ska och inte ökar den procenten, alltså att han minskar i tillväxten. Men det hade han INTE, han låg fortfarande på 12% vilket betyder att han följer sin egen kurva och har förmodligen bara en oval huvudform istället för rund som såklart ger ett längre mått tvärsöver när de mäter.
Vi frågade även om varför jag inte känner honom så mycket och jag berättade att han ju känns varje dag, men mest inåt och neråt så inte alls på samma sätt som Idun kändes. Och visst fanns det en anledning, han ligger med ryggen utåt och benen neråt och inåt. De sparkarna känns ju inte på samma sätt och hon sa att jag nog känner precis så mycket som jag kan.
Lugnade besked gånger två alltså och det känns SÅ BRA såklart. Älskade lillebror nu ska din mamma försöka att bara njuta av att ha dig nära hjärtat och känna dig växa.
Efteråt åkte jag och min älskade in till stan för en lunch på Rosegarden, förmodligen stans fräschaste thaibuffé? Himmelskt gott! Sen åkte M tillbaka till jobbet men jag och Idun traskade på stan en stund till. Köpte nya ljusstakar och en kofta bland annat. Min nya gravidjacka från Babyshop är helt perfekt nu när det börjar bli kyligare.
Glömde nycklarna i bilen så när vi kom hem igen fick M också komma hem och ta med sig resten av jobbet också. Faktureringsdag betyder att han måste sitta så länge det behövs tills alla fakturorna är gjorda. Men men. Jag ska iväg till affären och köpa lasagneplattor och fredagsgott och hoppas på att det blir en liten stund i soffan med honom senare.
Åh jag känner igen din oro!
Du & jag följer varann på Instagram, där vår minsting Ebba faktiskt slutade på 27% förliten (gick på MASSA extra UL för att ha koll)! Blev igångsatt en vecka innan beräknad BF, och ut kom en liten loppa på ca 2,3 kg men efter det har hon växt till sig och ligger idag (10 månader) exakt som hon ska!
Hoppas allt kommer fortsätta bra!
Kram!
Oj vilken mini! Vad skönt att höra, och skönt att de har bra koll på ultraljudsmottagningen! Kramar
Min dotter låg på -11%, men vi fick tillväxtultraljud ändå, fast först i typ v 30. Där höll de på och mäta hennes huvud om och om igen, tills de mätte runt om istället för rakt över. DÅ blev de nöjda med huvudstorleken och konstaterade att hon hade en oval huvudform. Konstigt är dock att de inte alltid mäter så…
), men som är heeeelt normal ändå :)!
Och på bf kom en liten flicka med ett helt normalt litet huvud, som kanske inte är störst i världen (vilket jag tackade för unde förlossningen
Kram och lycka till!!!
Ja det nämnde hon, att man kunde mäta runt om men att det hade blivit aktuellt för oss ifall det hade minskat ännu mer. Haha om det är till nån tröst så ska du inte vara orolig för stora huvuden, både Elion och Idun har haft stora huvuden och förlossningarna har gått väldigt smidigt helt utan stygn ändå ;). Men förstår vad du menar!! Kram
Jag gick på en hög med ultraljud med min Vera och hon var som max (minst) 36% för liten och låg normalt på -30%. Blev inlagd i typ vecka 25 och fick göra fostervattenprov och ctg-kurvor varje dag. Sen komma in en gång i veckan efter att jag blev utskriven. Sjukskriven från jobb för att jag skulle ta det lugnt osv. Ut på bf kom en frisk tjej som visserligen var liten men ändå 2670g och 46cm. Idag är hon 4,5 månad och har spurtat rejält
det var nog bara så att hon blev en liten bebis i magen, av ingen annan anledning än att varken jag eller pappan är så stora. Men visst blir man orolig när det inte följer ”normalkurvan”. 
Så skönt att allt såg bra ut! Ska själv göra mitt RUL på onsdag och är sååå nervös!! Tänk så är det ingen frisk bebis där inne? Är så nojig..
Hur nog är du med vad du äter? Råkade ev äta kallrökt kassler (dock bara en liten bit) en gång, har du gjort samma misstag? Vill ju inte få en missbildad bebis pga lite kassler..
Sen undrar jag om du har tips på några snygga/sköna gravidjeans?
Kram!!
Åh du behöver inte oroa dig för en sån liten sak!! Råkade äta en för gammal fryst pizza med Elion i magen en gång och ringde sjukvårdsupplysningen haha… Det var ingen fara!
HM:s jeansleggings eller vad man ska kalla dom är de enda ”jeansen” jag använder. Kram!
Vad fin du är på bilden! Väldans fin som gravid. Vad skönt att allt ändå såg bra ut på ul med er lilla lillebror. Förstår verkligen din oro. Jag är lite i chock här hemma, plussade igår efter inte försökt att bli gravid. Har en liten flicka på 15 månader som det tog 2 år att bli gravid med. Vi är väldigt glada men min sambo tycker det är alldeles för tätt. Kommer vara 23 månader mellan barnen. Då tänkte jag på dig. Känner du och din man någonsin ”hur ska vi fixa detta”? Ni verkar så positiva! Min kille säger att han knappt har landat i vårt första barn och detta får mig att tvivla på om han verkligen vill ha ett syskon…hoppas du förstår mina tankar.
Lycka till med allt! Kram!
Hej! Nu vet jag att du inte frågade mig, men känner att jag vill ge dig ett svar iallafall. Jag tror din sambos reaktion är helt normal. Många som väntar andra barnet går igenom en herregud-hur-ska-detta-gå process. Man känner sig osäker på sin förmåga. Det brukar lägga sig efter ett tag. Känslorna går i från chock till att tänka mer logiskt. Det bästa brukar vara att försöka prata om det. Lyssna på varandra. Låt det ta lite tid. Tillslut hittar man ”sin roll”.
Tack Elin för ditt svar. Ja, ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag min sambos tankar och känslor. Som tjej/kvinna är det ju lättare att ta till sig det lilla fröet i magen. Det blir nog bra det här till slut..
Prata med varandra är alltid det bästa, oavsett vad det gäller! Och som nu även smälta allt på egen hand också, men ni är ju i det hela tillsammans
Malin
Först så Grattis
Jag tror det är en mening med allt
Och tänk att ni redan är inne i allt, blöjbyten kommer gå av farten bara. Jag tror ni fixar det utan problem.
Tog två år för oss med, vår dotter är snart 4 1/2 år, jag vill gärna ha fler men läkarna tror inte det kommer att gå utan hjälp. Sambon tycker nog att vi lagt bebisåren bakom oss.
Om din kille tvekar nu ska du se det blir annorlunda när bebisen är ute. Jag har aldrig hört nån som ångrar ett barn. Utan de ångrar de syskon som de sldrig skaffade till sina barn. Ja du förstår nog vad jag menar.
Ja men jag förstår vad du menar. Min sambo vill ha syskon men kanske inte fullt så snabbt. Men jag tar verkligen inget för givet i ”barnaskaffandet” och det var tråkigt att höra att ni kanske inte kan ge ert barn ett syskon. Vi är båda 37 år och det känns som en gåva att kunna bli gravid igen i denna ålder. Kram på dig
Det där är så sant! Man ångrar barnen man inte ”skaffade”! Det tror jag med. Vad jobbigt att du kanske inte kan få fler barn, men jag hoppas ni stöttar varandra och din man dig i det. Kramar
Tack söta du! Ja oro kan verkligen komma i olika stora doser har jag märkt… Jag tror som tidigare redan svarat, att din sambo kanske behöver smälta det lite men att han kommer bli världens lyckligaste. Försök fokusera på alla fördelar med barnen tätt, den största är ju att de alltid har en jämngammal kompis! Det tycker jag ska bli underbart roligt. Sen är det ju faktiskt inte någon nackdel att ”baka ihop” tiden med välling, blöjor och sådär. Vi kanske får 4 års blöjtid istället för 10 år nu! Det är väldigt stor skillnad mot om vi hade väntat 5 år mellan barnen ex som jag först tänkte kunde bli bäst med studier och sådär. Men fördelarna är faktiskt fler med barnen tätt tycker jag! Framför allt för att man ju får mer tid tillsammans också! Samtidigt kommer det såklart dagar när vi tänker att hjälp, hur kommer det bli med två minisar?! Men, man vänjer sig och anpassar sig. Det är ju så vi är skapta ;). Lycka till till dig med!! Hoppas ni snart bara känner ren lycka för er nya lilla familjemedlem. Kramar!
Åh va skönt att det såg bra ut med lillebror
Jag kände inte Tilde så mycket i magen heller. Kändes som alla fick megasparkar och gungande magar dynget runt. Men inte jag. Jag hade modekakan i framvägg och hon låg mest med ryggen åt höger och sparkade i sidan eller inåt. Va till och med på ett besök på förlossning i v.35 då jag knappt känt av henne på nästan 1.5 dygn. Men hon sparkade på där inne enligt ultraljudet men jag kände det inte. Ut kom dock en alldeles perfekt och aktiv bebis. Men ojoj va nervös jag var mellan varven. Barnmorskan påminde mig dock om att man faktiskt inte känner alla sparkar och att många barn sparkar inåt och sover mycket på dagarna då vi är igång.