Nån gång per år har det blivit spelkväll med Ms bröder och respektive. Det är alltid SÅ kul! Igår kom de hem till oss strax innan Idun skulle sova så de fick träffa lilla brorsdottern och en stund efter hon somnat när vi pratat ikapp oss åkte spelen fram. Alltså jag nästan dog av skratt flera gånger, inte av spelen i sig, men för alla knasiga ting som sades. M är äldsta brorsan och N är 14 månader yngre, de två är precis lika galna. Lillebror D är 4 år yngre än M och den lugnaste av dom.
Sötaste T som tog bilden hade som vanligt svårt att få sin kära sambo att se ”normal” ut på bild och lyckades väl som vanligt heller inte helt haha.
En stund under kvällen tänkte jag på hur mycket jag önskar att våra tre barn har så här roligt tillsammans när de är vuxna! Att de är som kompisar och ställer upp för varandra i vått och torrt.
Och jag är så glad för att jag har blivit en del i en så fantastiskt underbar familj!!
Svärföräldrarna fick förresten veta Lillebrors namn igår hehe. De lovade på vår bröllopsfesten att vad det än är så kommer de inte säga något, med tanke på att de trodde vi skämtade om namnet Idun först. De frågade om det ens är ett namn, om man verkligen kan hete det och beklagade sig för att man (de) inte hörde om det är en tjej eller kille. NU däremot säger de att de tycker det är såå fint och de är så malliga över att berätta för alla att deras barnbarn heter Idun. Men så sa vi Lillebrors namn och lilla farmor svarade med en lååång tystnad och ett ”…ahaaa…” Svärfar suckade väl lite och jag tror nog de tyckte detta namnet var ungefär precis lika ”konstigt” som Idun haha! MEN, med en Elion och en Idun tycker jag det inte riktigt passar med ett ”vanligt” namn och jag är glad för att det nu blir ett lite ovanligare namn. Om det hade blivit en tjej pratade vi om Alice (som M gillade mest) eller Lykke (som jag gillade mest). Känns speciellt att nu veta exakt hur vår lilla familj kommer vara uppbyggd, att vi vet lite mer om den sista lilla pusselbiten som ligger i min mage och väntar på att bli redo för världen utanför med oss. Lilla lillebror, så efterlängtad av så många alla redan!
Idag går vi in i graviditetsvecka 20!
Jag tror på en Alve =) Tack snälla för en så fin och härlig blogg, har följt med sedan du väntade Elion!
Åh vad roligt att höra! Kul att du hänger med
kram
Åh mysigt med spelkväll!! Vad hade ni för spel?
Kram!
Vi spelade absolut överens och med andra ord vilka gav mest skratt och sen hette det första spelet vi spelade guldgrävarna eller nåt sånt? Kram!
Alltså helt otroligt, iaf på bild, vad lika bröderna är!!
Man ser helt klart att de är syskon ja! Tycker att M och N är de som är allra mest lika. I somras blev Idun alldeles förvirrad när hon såg som brevid varandra haha…
Bra att du gör dina feelgood saker! Jag försöker också med det, svårt att få till men otroligt nyttigt! Kram
Ja! Ibland behöver man det mer än annars, men man får aldrig sluta helt med det tror jag. Kramar
Att svärföräldrar (mödrar) ska ha så svårt för att inte ha åsikter om allt! Nu pratar jag om min men dinas reaktion är precis som min skulle ha reagerat. Vi pratade om namnet Sigge och då var det kommentarer om att det inte är ett riktigt namn, varför han inte ska heta Sigvard istället etc.. SUCK!
Elion och Idun är väl ganska vanliga namn just nu? I alla fall Idun heter ju var och varannan
Kan det bli en August? Vi har en August ? men det är också så vanligt just nu. Bara de äldre-äldre som tycker det är roligt med August för det hette deras övre generations gubbar.
Det finns 137 i hela Sverige som heter Elion just nu så det är inte vanligt alls. Och Idun heter 600 nånting i Sverige, så inte heller vanligt
(tilltalsnamn alltså men det är ju det man säger)
Spännande med namn funderingar. Idun är ju trots allt ett gammalt namn från fornnordisk mytologi, och inte särskilt ovanligt på de yngsta barnen (jag känner till flera stycken). Men kanske ovanligt i Jönköping? Elion kan jag förstå att man reagerar mer på, eftersom det inte är något klassiskt nordiskt namn (albanskt?), utan ses nog mer som påhittat i Sverige.
Jag skulle gissa att ni har tänkt i gamla fornnordiska tankar igen. Alve eller Arild gissar jag på? Vilka båda skulle passa med syskonens namn. Alve är ju ungefär lika vanligt som Idun idag. Arild är mer i ovanlighets grad som Elion.
Hmm ja, kanske något i stil med Alve? Fornnordisk tror jag också! Det här med namn är spännande, jag föredrar så kallade ”tråknamn”(typ David och Klara) så¨när folk väljer annorlunda är det extra kul.
Ja jag tycker med namn är hur roligt som helst! Och kul (och praktiskt) att man faktiskt gillar olika
Hur uttalar ni Elion? Var ligger betoningen? Jag läser Eeelion men ni säger kanske annorlunda?
Det är precis som Eliot (den kanske mer engelska stavningen av Elliot?) fast med n! Så ällion skulle jag väl stava det om det är som man uttalar det
OJ vad intressant med Elions uttal! Våra barns (halvnorska) kusin heter Elion men de uttalar namnet Eliiion (som Elias fast -on i stället för -as).
Alvin eller Adrian tycker jag passar fint med de andra
så kul med namn! Skönt att ni verkar komma bra överens om namn. Vi hade svårt nog med vårt första barn haha. Har ett favorit namn om det skulle komma en lillebror nån gång som jag älskar men min sambo säger nej :p
Tycker det är så roligt med namn, jag ska inte ens försöka gissa (denna gången heller
) utan väntar med spänning. Herregud, redan halvvägs tills ni får träffa honom också, vad hände med tiden? Och det ser ut som en alldeles förträfflig feel-good-aktivitet med spelkväll! 
Ja hjälp vad tiden går!! Hoppas du också hade en fiiin kväll. Kram
Åh, kan du inte avslöja första bokstaven i namnet? Hihi =)
Har faktiskt redan gjort det, avslöjade ett A
kram!
Lykke kan både tjej och kille heta…?
För mig är det tjejnamn
Jag tycker båda namn är super fina. Elion har jag aldrig hört innan din blogg men Idun känner jag flera småttingar som heter och var även på vår namnlista, och sist vi kika så var det närmare 900 som heter det i Sverige.
Hoppas du kan skaka av dig tråkiga suckar. Man är ju lite extra känslig i väntans tider
Ja 872 men det är ju alla, även andranamn
antal med tilltalsnamn är 600 nånting. Och oavsett fortfarande väldigt ovanligt – 600 (eller 800 för den delen) på 9 miljoner hihi !
Barnens namn bryr jag mig bara om vad M känner faktiskt. Vet ju av erfarenhet att svärföräldrarna vänjer sig och vi som är yngre och modernare får väl ha lite förståelse för att de äldre känner annat, när de var unga hette ju ”alla” som vi föräldrar heter nu ungefär
Det är bra att ni står emot vad svärföräldrarna tycker.
vi hade bestämt namnet redan i magen men våra familjer la sig i så mycket att vi ångrade oss när hon föddes vilket ledde till att hon blev namnlös i 4 månader (!). Sedan bestämde vi oss ändå för att hon skulle få heta det vi ville från början.. slöseri på 4 månaders grubblande. Man måste nog helt enkelt stänga av öronen och lita på sitt eget omdöme.
Nej vad trist! Egen magkänsla är det bästa men nu vet ni till nästa gång att det är vad ni önskar som är viktigast. Kram!