VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

HUR PACKAS EN BRÖLLOPSKLÄNNING?

Om exakt en vecka sitter vi på Arlanda och har förmodligen precis checkat in vårt bagage. SÅ nära är vår New York-resa nu! Det känns verkligen helt galet och igår började jag känna lite fjärilar i magen för det. Dels för att jag aldrig har flygit så långt men såklart mest för att det är en så speciell resa på så många vis. Äntligen ska jag få se New York och det är även platsen där vi ska börja vårt nya liv. Det kommer helt klart bli den bästa resan i mitt liv!

 

 

Ett litet problem bara. M pratade med vårt resebolag igår som även ringde till SAS för att kolla vad som gäller handbagage. Min klänning får inte tas som handbagage i resegarderob så frågan är hur man gör då? Snurrar ner den i handbagaget och sen ”luftar” den under resans gång? För packa ner i den incheckade väskan känns ju inte som ett alternativ, ifall det skulle komma bort. Vet att det var någon som tipsade om att ha klänningen som just handbagage, är det fler som har erfarenhet?

 

Idag är jag rätt matt men ändå piggare igår. Då var jag yr, säkert för att ha förlorat så mycket blod på så kort tid (den senaste blödningen var nästan lika intensiv och bara för två veckor sen, inte konstigt att mina järnreserver inte var bra) och all ORO. Alltså, jag skulle inte klara fler graviditeter rent mentalt tror jag. Fysiskt inga problem för jag är ju en sån som gillar att vara gravid och allt vad det innebär (trots illamåendet, smärtan och allt det där mindre roliga), men detta är det värsta jag har varit med om under mina graviditeter!

 

Nu verkar det som att blödningarna inte innebär någon fara, men att se så mycket blod när man är gravid är mardröm gånger tusen. Oavsett blodmängd såklart, men detta blev nog en chock för mig. Det värsta är att jag ska vara inställd på att det kan hända igen, och det gör nog att jag inte kommer kunna slappna av eller njuta som jag har gjort tidigare graviditeter.

 

Med Elion i magen var jag bara 22 år, hann fylla 23 innan han kom. Kanske berodde det på åldern, då var jag inte det minsta orolig! Med Idun i magen var jag mer medveten om allt hemskt som kan hända och när sen M kom hem och berättade allt hans kollegor och vänner sa om att de fått två och tre missfall innan det gick vägen osv blev nojig ända tills jag fick mage och började känna sparkar. Men denna gången är oron enorm. Dels för blödningarna såklart, men också för att jag vet vilket mirakel det är att bli gravid och nu ska jag ha turen att göra det igen? Det är ju jättedumt att inte njuta till fullo, men det är väl rädslan att förlora det jag har som samtidigt får mig att inse hur mycket jag vill det här. Hur mycket jag redan älskar vår lilla bebis i magen.

 

Stora kramar/E


Kommentarer