Ännu en dag med strålande sol, så härligt! Även om jag själv måste hålla mig inomhus och läsa statistik så njuter jag av det, blir alltid lite gladare i sinnet av solsken. Elion är på förskolan och M är i stugan, senare i eftermiddag väntar födelsedagsmiddag hos Ms föräldrar, en lite för tidig sådan eftersom svärisarna åker till spanien imorgon och missar Ms födelsedag som är på onsdag. Tänk att han blir 35 min älskling! Fast han är ju som typ 25 i sinnet och får fortfarande visa leg på systemet ;)…
Om två veckor idag har jag min första dag på mitt ettåriga studieuppehåll! Det känns som den där milstolpen som jag räknat ner till så länge nu och snart är jag där… Känns konstigt, att förlossningen närmar sig med stormsteg och jag tänker ganska mycket på det som väntar. Med Elion gick vattnet hemma och jag fick värkar direkt. Inte så våldsamt smärtsamma, men jag behövde sömntabletter för att kunna samla på sömnkontot med några timmars slumrande innan de riktiga värkarna startade ett dygn senare. 33 timmar sedan vattenavgång och första värk, 8 timmar aktiv förlossning på sjukhuset, tittade han ut och det är ju fantastiskt att kroppen orkar hålla igång så. På de 33 timmarna kan läggas till ytterligare ganska många timmar eftersom det hela startade halv tolv på natten och det var alltså ett tag sen senaste nattsömnen.
Det jag var rädd för med Elion, och fortfarande är, är att spricka och behöva sys (även om ”alla” säger att det inte är så farligt). Klarade mig från det med Elion och min barnmorska säger att eftersom jag klarade mig från det med honom trots att han vägde 4190 gram är det ändå ganska stora chanser på att jag klarar mig från det även denna gång. Men det vet man ju såklart inte. Jag vill nu, precis som då, försöka klara mig utan ryggbedövning men om värkarna blir lika intensiva (vilket jag gissar att de var på grund av folglossningen) är jag tveksam till att jag kommer klara mig på bara lustgas som jag gjorde med Elion.
Men sen vet jag ju att när man väl är där, går man in i sin kropp på ett helt oförklarligt sätt och blir redo fullt ut. För mig hjälpte det massor att tänka att varje värk är ett steg närmre att få möta bebisen i min mage och att varje värk var ett måste för att han skulle komma ut. Dessutom är det ju bara jag som kan ta värkarna så bara att gilla läget typ ;). Även om stöd från pappan är det absolut viktigaste att ha med sig in i förlossningsrummet.
Till nästa barnmorskebesök ska jag ha funderat kring och skrivit ner lite tankar inför den kommande förlossningen. Fördelen med att ha gått igenom en förlossning redan är att man ju vet lite hur man vill ha det och att man vet att man faktiskt klarar av det trots all smärta. ”Nackdelen” är väl att man vet hur ont det kan göra. Och att tiden efter är mindre mysig på vissa sätt, men då har man i alla fall sin bebis hos sig. Med Elion skrev jag inget förlossningsbrev just för att jag kände att jag inte kunde uttala mig om något som jag aldrig upplevt, men denna gången har jag ett par saker som jag önskar kopiera från förra gången, även om jag känner att det inte går att planera hur man vill ha det eftersom man aldrig kan veta hur det går.
Jag är så nyfiken på när, var och hur förlossningen med Lillasyster startar! Ni som har fått två barn, hur upplevde ni er andra förlossning gentemot den första? Hur tänkte ni kring smärtlindring och hur blev det?
Morgonmagen igår, graviditetsvecka 33 och 54 dagar kvar till BF idag!
Jag är tröttare än tröttast (alltså helt galet trött) men annars mår jag bra tycker jag. Får foglossning om jag går och på kvällar/nätter när jag ska vända mig i eller ta mig upp ur soffan eller sängen.
Lilla I väger ungefär 2 kg och är ca 45 cm lång, och är nästan helt redo för världen utanför!
Det är så olika mellan förlossningar.. Min första använde jag ryggmärgsbedövning trots att jag inte tänkt det just för att den tog så lång tid så jag fick ingen riktig återhämtning.. Med min andra hade jag inte en tanke på att inte använda ryggmärgsbedövningen men lillasyster var ute 55 minuter efter det att vi kommit in på förlossningen så det fanns inte en chans att hinna med det
Mitt tips (som jag själv gjort) är att lyssna på barnmorskorna när man väl är på plats och följa deras råd. Visst ska man lyssna på sin egen intuition också men de är ju experterna och mina förlossningar har gått fint med hjälp av deras peppande och pushande
Jag sprack lite (4 stygn) med första och inget med andra. Det kändes inget när de sydde, man har ju något annat att fokusera på om man säger så
återhämtningen tog lite längre efter första men det är kanske inte så konstigt?
Du kommer att klara dig galant!
…och på tal om något annat, 35 är ingen ålder.. 1980 var ett perfekt år att födas på
Med äldsta dottern tog det ungefär 8 h från första värk. Med lillasyster blev jag igångsatt två veckor innan bf pga min njursjukdom. Innan igångsättningen så sa sjukhuspersonalen att jag kunde räkna med att det skulle ta tid. Det tog 1 h och 45 min från första värk. Jag klarade mig med lustgas under båda förlossningarna men jag upplevde första som mer smärta. All lycka inför det som komma skall!
Hej fina!
Jag blev igångsatt båda gångerna. Första tog 26 timmar av aktivt arbete och det slutade med att ”sprick-rädda” jag fick klippas upp för att försöka rädda Celine. Ryggmärgsbedövning tog inte på mig trots 3 försök.
Andra gången blev värkarna för kraftiga av igångsättningen och smärtan var så kraftig att jag svimmade gång på gång, inte heller här tog ryggmärgsbedövningen de två gånger de försökte. Det gick för fort för mig kropp att hinna med, 5 timmar.
Inför första förlossningen ville jag verkligen inte ha någon smärtlindring, men efter så lång tid ting jag vad som helst, trist att det inte hjälpte. Inför andra sa jag att jag ville de skulle sätta den i god tid så den hjälpte, men det gjorde ingen skillnad.
Nu inför tredje förlossningen är jag så rädd för det jag redan varit med om att jag bara önskar en vanlig förlossning som startar av sig själv. har skrivit i mitt förlossningsbrev att jag vill BM hjälper till att förhindra sprickning så gott det går. Mycket tankar kring förlossning just nu. Precis som du misstänker jag!
Kramar <3
Nu har jag iofs bara fött ett barn, men jag läste i boken ”Att föda utan rädsla” att vävnaden där nere läker otroligt fort och att kroppen är konstruerad för att just kunna spricka lite när ett barn föds. Det blev för mig en självklar och normal bit av förlossningen och ännu ett sätt som kroppen använder för att ens älskade unge ska komma ut! Jag sprack lite men brydde mig verkligen inte nämnvärt. Visst var man lite öm efteråt, men jag har en känsla av att man oftast blir det när man pressat ut en hel liten människa.
Jag gissar att mitt försök att lugna kanske inte hjälper, men det var ju värt ett försök iaf. Hoppas att allt går toppen när det väl drar igång! 
Nu närmar det sig verkligen för er, så roligt!
Mitt andra barn födde jag dubbelt så snabbt som första gången, hade samma ”bedövning”, lustgas, båda gångerna. Att det gick så snabbt gjorde att jag upplevde det nästan dubbelt så smärtsamt.
Sprack lite båda gångerna, men andra gången återhämtade sig kroppen mkt snabbare, hade inte avslag lika länge, inte alls lika ont, bortsett från eftervärkarna som var tuffa ett par dgr.
Stort lycka till med allt <3 kommer bli så bra!
Hej!
Första barnet kom ut efter 6 timmar och det andra efter 1,5 timme,kändes som om man inte hann med riktigt när det gick så fort. Lustgas var det enda jag tänkte använda och så blev det. Har haft jobbigare graviditeter än förlossningar, med långdraget illamående och kräktes så jag inte kunde jobba ens. Fast tacksam över snabba förlossningar ändå förstås
Min värkar var inte alls lika intensiva med andra som med första trots att allt gick snabbare med andra (6h från att vattnet gick) Jag har inte spruckit med någon av barnen trots att andra barnet var större än första, det kommer säkert gå jätte bra!
Det jag alltid varit orolig över är att behöva snitta, jag vet inte varför jag är så rädd för det men det skulle nog kännas väldigt konstigt och jag vet inte hur jag skulle reagera själv, vill jag vara vaken eller sövd? Är jag vaken är jag medveten och känner allt, sover jag missar jag allt. Får nästan panik av tanken så jag hoppas det är något jag slipper uppleva
Mina förlossningar var helt olika. Startade lika med vattenavgång hemma men inga värkar. (I vecka 38 resp. vecka 37) Med 1:a var jag hemma flera timmar efter att värkarna satt igång. Sen på förlossningen i 12h. Ryggmärgsbedövning som jag inte tålde, spydde konstant i över ett dygn, både under och efter förlossningen pga Ryggmärgsbedövningen. Jag var helt väck och fick inte ta hand om Alexander.
Med Annie så tog det tre timmar från första lilla känningen hemma tills hon var ute. Var på förlossningen 50 min. Jag hade ingen bedövning, ingen lustgas. Allt gick så snabbt.
Sprack lite båda gångerna. Första gången var det sjukt jobbigt hemma. Trodde stygnen skulle gå upp och jag hade ont. Andra gången kände jag inte av det alls.
Ja alla förlossningar är ju olika. Hoppas verkligen du får en bra förlossning!
Jag sprack mycket och dom klippte då det blev bråttom för lillan att komma ut och hon blev förlöst med sugklocka till slut. Men jag syddes på op under lokalbedövning, lite ömt någon dag efteråt men sedan välläkt och inga men.. Det jag vill säga är att spricker man så är det inget man kan göra något åt och oftast får man inga men efteråt. Men självklart är det ingen som vill spricka.
Båda mina förlossningar har varit sega, men när jag väl åkt in har det gått undan däremot!
Ettan: Värkar i tre dygn hemma, åkte in på BF-dagen för en koll på fl och var öppen 6 cm. Vattnet togs 1h innan hon tittade ut. Lustgas och en del kramande av pappans hand samtidigt som han kved över att han var kissnödig. 3h och 30 min sen var en flicka på 3310g och 51 cm ute. En ytlig bristnig som syddes med två stygn. Helt okej fl!
Tvåan: Värkar i 4 dygn hemma, men inte av samma karaktär som med ettan. Satt inte ens på samma ställe men vet inte om det hade med 45 kilos viktuppgång att göra?!
Dag 4 åkte vi iallafall in för andra gången med täta värkar som dock kunde hoppa med 20 minuter var sjätte/åttonde värk precis som med ettan, blev aldrig helt regelbundet. Var öppen 3cm när vi kom in och fick lov att stanna. Mådde allt annat än bra, sömnbrist, värk, panikångest, yrsel m.m men hann bara med lustgasen den gången också trots att jag skrek efter alla droger i världen haha. Började krysta vid 8cm, kunde inte stoppa det själv. Bebis fastnade och bm fick slänga sig över mig samtidigt som jag tog i så jag inte fick luft. Precis när läkaren kommer in och är redo att klippa så kommer bebis ut. 5020 gram och 51 cm. var inne på fl i strax över 2 timmar. En ytlig bristning som fick sys med två stygn.
Har sagt att jag ALDRIG mer gör om det. Var äckligt jobbigt med en så intensiv fl och så hade jag barnmorskor som inte lyssnade. Bad om handdukar mot underlivet precis som med ettan, gärna doppade i varmt vatten… men fick aldrig någon handduk :/
Traumatisk upplevelse var det minsann, men såhär 3 år efter så kan jag ändå känna mig lite sugen igen haha.
Lycka till!
Jag tänkte såhär…
Jag har haft tre jättefina förlossningar och skrivit en förlossningsberättelse om var och en av dem som jag gärna mailar dig.
Inför vår fjärde förlossning med Lilla M så hoppas jag klara mig med lustgas som jag gjort.under de föregående förlossningarna, men som tidigare kommer jag vara öppen för förslag på annan smärtlindring om det skulle visa sig bli för jobbigt!
Kram Suzanne
Med första barnet tog det rätt lång tid. Värkar som kom och gick, värkstimulerande dropp, värkar utan uppehåll, mindre dropp, värkar som avtog och tillslut, med hjälp av ”konstgjorda” värkar (en sköterska fick typ hänga på magen), kom en helt underbar gosse till världen. Kroppen var slutkörd, men lyckan total. Med andra barnet kände jag av lite värkar på morgonen men skulle in till spec.mvc för ett ctg på förm så tänkte att om det är nåt lägget de väl in mig :). Inget de anmärkte på och jag åkte hem. Hade värkar till och från men tänkte hela tiden att det skulle göra mer ont än då. Hämtar hem sonen från förskolan och när jag kommer hem går allt väldigt fort. Det hela slutade med ambulans till sjukhuset och 1,5 timme p förlossningen innan ännu en underbar gosse ser dagens ljus :). Har haft lustgas båda ggr (andra gången hann jag inget mer). Med första barnet fick jag sterila kvaddlar (gör skitont och gjorde ingen nytta), duschen blev räddningen den gången. Andra gången fick jag några riktiga monstervärkar och BM sa att man får det när man öppnar sig så fort. Men det är så häftigt vad kroppen klarar av och jag ville helst inte ha nåt annat än lustgas då jag helt förlitade mig på att kroppen visste vad den skulle göra :).
Spännande att det närmar sig! Kommer säkert att gå bra! Lita på magkänsla och intuition och säg till om du inte får det du känner att du behöver, tänker jag!
Allt gick liksom lättare eftersom hjärnan inte låg efter lika mycket, haha. Men ingen förlossning är sig lik, det kan ju såklart bli komplikationer, en längre förlossning tar såklart på krafterna. Mitt motto och tips är att stå upp och stå framåtlutad på knä så mycket det går. Det hjälpte mig, funkade bra trots foglossning och sen är det ju inte fy skam att tyngdlagen bidrar till sitt, haha. Och jag ville undvika ryggmärgsbedövning om möjligt, annars är jag ingen som strävar emot smärtlindring. Men det var liksom mäktigt att kroppen kom in i en andra andning och fixade det bra ändå! Jag är inte ett dugg rädd gör en förlossning till, men de där typ sju ”bakismånaderna” kan jag vara utan.. 
Som sagt, stort lycka till! Stor kram! 
Själv har jag fött två ggr, första gick snabbt. Ett dygn från första förvärk till barnet ute. På förlossningen typ 23.30-04.30. Tänkte att de säger väl till när det är dags för lustgas, men eftersom jag inte sa nåt sa de inget. Så den enda smärtlindring var bad och värme i väntan på. Sen var det liksom inte lönt med lustgas, haha. Allt gick utan komplikationer, men typ 7 stygn. Tror återhämtningen blev lite sämre på längre sikt, men det var inte så farligt under och efter förlossningen faktiskt. Nr två var 4,5 kg och gick nästan ännu snabbare, även det utan direkt smärtlindring. Värme och andning och koncentration hjälpte mig massor! Sprack mindre med tvåan trots att det var mer i farozonen av gamla ärr. Tror det berodde på att jag mer visste vad som skulle komma och när/hur det skulle kännas. Och på coachning från bm som var fantastisk.
Har bara 17 månader mellan mina ungar och det har varit intensiva förlossningar båda två.
Sonen föddes på 4h från första värken till han var ute. Men vattnet gick ca 4 h innan första väken. Använde mig av lustgas och sterila kvaddlar. Som jag ser det nu hade jag hoppat lustgasen, då det gick så fort så kände jag att jag missade allt när jag var borta av gasen. Hängde liksom inte riktigt med. Han var två veckor tidig. Fick några stygn då han vägde 4195 gram. Mest förvånad var jag över hur snabbt jag glömde smärtan, jag kan fortfarande inte komma ihåg smärtan men trycket då man kan börja krysta. Sa när värkarna till dottern började att nu kom jag ihåg varför jag inte skulle ha fler barn efter sonen förlossning.
Dottern föddes på 5 h från första värken tills hon var ute, här gick inte vattnet utan de fick ta hål. Fick värkstormar efter de tagit hål och hade ungefär 25 värkar på 10 min. Så de fick ge mig en spruta bricanyl för att stanna av och de gav mig även bedövning på livmodertappen. Men när de väl satte igång med krystväkar så var hon ute på två stycken. Hon vägde 3855. Hade ingen lustgas och jag tyckte jag kände mig mycket piggare efter den andra förlossningen än efter den första.
Idag 1,5 år senare kan jag fortfarande inte förklara smärtan eller kommer ihåg den. Men jag kan fortfarande komma ihåg trycket. Men nu blir det inga fler (maken säger nej)
Lycka till med allt!
Jag har två barn och med mitt första tog det 8 timmar från det att förlossningen startade på ”riktigt”. Tog både lustgas och ryggbedövning och har bara positiva upplevelser från det. Kände varenda krystvärk och på 3 krystvärkar var han ute. Sprack ingenting och ja väldigt bra och fin förlossning. Med mitt andra barn gick det sjukt fort, men även där en toppen förlossning. Vattnet gick och 3 timmar senare var han född. Hade tänkt ryggbedövning där med men det hanns inte med då vi kom min på förlossningen och arton minuter senare var han född, så snabbt JA ;)Jag hann bara ta lustgas, ett andetag för ja som sagt, han var ute sedan. Sprack ingenting den gången heller. Däremot var eftervärkerna så mycket ondare med andra barnet och det är något BM brukar säga på BB med.
Tänkte också så med andra barnet att hjälp nu vet man ju hur ont det gör…Men man är mycket mer ett med kroppen tycker jag då det är dax, man vet lixom hur man ska göra på ett helt annat sätt än med första.
Magiskt är det
Åh jag kommer ihåg att det jag tyckte var jobbigast med tankar inför förlossningarna var att man inte vet när det startar, hur det startar eller hur förlossningen kommer att bli.. Skulle gärna viljat haft ett spikat datum och vetat hur det kommer börja osv.. Men det är ju det enda man vet egentligen, att alla förlossningar ser olika ut
Mina har börjat med värkar båda två. Första var ute på ca 18 h efter första mista värk, var på BB i ca 12 h. Fick morfin och lustgas och blev klippt vilket jag tyckte var värst av allt (men det är säkert myycket olika där). Gjorde inte ont att sy, inte heller att gå på toaletten osv efter..
Andra var jag inne på BB i ca 50 min, allt var väldigt intensivt och jag hade gärna velat haft mer bedövning men hann bara med lustgas, vilket jag inte tyckte hjälpte. Sprack men det kändes inte, upplevde heller inga problem efter direkt. Man läker fort där
Prata med M om vilka bedövningar du kan tänka dig om du ändå vill ha mer än lustgas, man kanske ändrar sig när man väl är där.
Lycka till nu, även om det är ett tag kvar. Det kommer gå bra
Kram
Åkte ut å in flera ggr pga första var igångsättning. Från sista värk hemma kl 18 tog de ca 3 timmar. Bara lustgas båda ggr. Vägrar annat.Gick mycket snabbare å lättare nu
Har 1 år och 10 månader mellan mina flickor. Första förlossningen startade med värkar, från första värk tills hon var ute tog de 18 timmar, tog även eda första gången och lustgas. Med andra så gick vattnet hemma då jag låg och sov, kom in till förlossningen ca 5 timmar efter vattenavgång och en stund senare startade värkarna. Hon föddes 6 timmar efteråt. Använda bara lustgas den gången.
Kände med alla barn, har tre st, att jag överlämnar smärtlindring osv till personalen. Bara haft lustgas med alla tre. Sista gången tänkte jag prova epidural bara ”för att”, men hann inte. Skillnaden andra förlossningen jf med första var att man visste hur väldigt ont det skulle göra, det tyckte jag var mkt obehagligt.
Har aldrig skrivit förlossningsbrev, bara sagt till personalen att de får styra å att jag ofta vill ha bekräftat att barnet mår bra.
Med min äldsta gick jag över tiden i tolv dagar och hade smärtsamma förvärkar som gjorde att jag knappt fick någon sömn den sista veckan. Till slut åkte jag in till förlossningen i tron att jag skulle få en sovdos och skickas hem, men de behöll mig för igångsättning istället. Den förlossningen minns jag som en mardrömsförlossning med värkstormar och ryggmärgsbedövning som inte tog och jag var rädd och panikslagen och bara grät. Krystvärkarna den gången var det bästa, då jag äntligen kände att jag hade ett syfte och var med och kunde göra något konkret. Jag sprack inget den gången men var ganska traumatiserad och ledsen efteråt, om än lycklig över barnet naturligtvis.
Inför min yngstas födelse gjorde jag och mannen upp en plan med aurorabarnmorskan på orten för att försöka få till en mer positiv upplevelse. Jag blev igångsatt dagen innan bf, utsövd och lugn, fick en ryggmärgsbedövning satt direkt som jag själv styrde med en knapp och den förlossningen var himmelsk i jämförelse! Min man och jag tittade på Big bang theory i vår dator medan jag vankade runt i rummet eller satt på pilatesbollen och allt kändes tryggt och fint. Krystvärkarna upplevde jag som jobbigare andra gången och jag sprack lite så att jag fick sy en par stygn, men jag kände varken att jag sprack eller blev sydd för jag hade ju precis fått upp ett litet barn på mitt bröst
Ingen förlossning är den andra lik och det är svårt att veta innan hur det ska bli. Men att försöka vara så utsövd man kan när det börjar närma sig och att ha en trygg partner med sig är nog A och O. Önskar er en drömförlossning!
Med Robin som är äldst så tog förlossningen ca 8 timmar från att vattnet gick. Det blev aldrig av att jag använde någon smärtlindrande, jag sprack HELA vägen, moderkakan ville inte lossna så den fick opereras bort och jag förlorade massor av blod.
Förlossningen med Jennifer blev också utan smärtlindring, jag öppnade mig från 4 till 10 cm på under 1 timme, sprack inget alls och moderkakan kom ut som den skulle. Tänk att förlossningar kan vara så olika, det är så häftigt!
Så fin du är i din vackra mage, Evelina!
Med sonen vaknade jag kl 02.30 på morgonen, 3 dagar över tiden av lite molande värk som snabbt övergick i ordentliga men väldigt oregelbundna värkar. Vid 06 var vi inne på sjukhuset och jag var då öppen 5 cm och fick därmed bara lustgas (och syrgas då jag syresatte mig dåligt). 08.49 föddes han.
Med dottern var jag ganska rädd för att förlossningen skulle gå ännu snabbare (6 timmar och 19 min från start var precis lagom…), man har ju liksom hört det där med att ”gick det snabbt första gången kan det gå ännu snabbare andra gången” och så vidare. Jag vaknade upp vid 04.20 av samma känsla jag hade med Casper och värkarna tilltog snabbt, men även där var dem oregelbundna hela vägen. Var inne på sjukhuset vid 06 och öppen 5 cm, fick lustgas och en skön värmedyna i ryggslutet. 09.15 föddes hon, 13 dagar över tiden.
Med sonen var jag öppen för alla olika sorters smärtlindringar. Jag fasade för ryggmärgsbedövning men resonerade ganska öppet om att jag inte visste hur min kropp skulle reagera utan det var ett avgörande jag fick ta där och då. Jag var dock väldigt noga med att påpeka i förlossningsbrevet att jag ville ha koll på vad som sker ocj att de gärna fick prata MED mig, inte med varandra som om jag inte vore där. Liiite kontroll vill man ändå ha, i en situation där en helt annan kraft styr. Lycka till när det är dags fina du!
Andra gången för mig var underbar, alltså visst smärtan, men den vet man hur man ska hantera denna gången. Jag var lugnare, tryggare och litade helt på mig själv och barnmorskorna. Jag sprack första gången ( inte så mkt) och det blev några stygn, andra gången inte alls. Läkningen gick väldigt mkt snabbare andra gången. Amningen ( om man nu väljer det) gock bättre andra gången. tyckte det kändes jobbigt i slutet av graviditeten, just det där att man vet hur ont det gör. Men när det väl startade var tankarna liksom ”bring it on”, det här fixar jag, snart får vi uppleva det där underbara igen”
typ.
Båda mina förlossningar startade med intensiva och starka regelbundna värkar direkt. Andra gick dubbelt så fort. Hann inte få någon smärtlindring med andra barnet. Första hade jag lustgas. Andra gången Fick föda en 5 kilos tjej själv ( sprack ingenting ) för pappan hann inte in. Andra gången var mycket enklare och jag som inte trodde att det var dags att föda när det satte igång, men tji fick jag och ut med rasande fart kom min amdra sessa.
Det skiljer sig jättemycket för mig mellan första och andra barnet. Med Samuel startade förlossningen med värkar natten mot bf. Det tog tid och jag hann med både bad och epidural. Med andra barnet hade jag förvärkar i några dagar innan det startade på riktigt, fyra dagar innan bf. Den andra förlossningen gick mycket fortare. Var öppen 6 centimeter när jag kom in och hann inte med någon bedövning alls. Jag hade bara lustgas vilket jag tyckte var för lite. Med tredje barnet startade förlossningen med vattenavgång al a Hollywoodfilm och en timme riktigt smärtsamma värkar. Tredje förlossningen gjorde ondast och så gick den snabbast. Första tog 28 timmar, andra 14 och tredje 7 timmar så tiden på varje har halverats. Med alla tre har jag gått sönder lite och fått sy men det är inget som jag märker något av nu.
Vår första föddes efter 5 dagar med regelbundna och oregelbundna värkar. 2,5 timmes krystande. Provade nog det mesta mot smärtan, utom ryggmärgsbedövning då de inte ville ge mig det då de kanske hade dragit ut på tiden ännu mer. Var trött, fick morfin för att då sova någon enstaka timme när värkarna var oregelbundna. men ut kom han i alla fall.
2:an var smidigare
Med mitt första barn tog det totalt från första värk tills det hon var ute ungefär 17 timmar, varav 4 timmar på förlossningen. Klarade mig med lustgas och kände att jag hela tiden hade kontroll. Då jag fick krysta länge och hon hade lite svårt att komma ner sista biten så klipptes jag. Kändes inte mer än ett litet nyp och raka fina kanter läker bra. Hade så klart lite ont ett tag men inget som var ett problem.
Med andra dottern så hade jag lite oregelbundna värkar hela dagen. Åkte trots det in och hann vara cirka 15 minuter på förlossningsrummet innan hon kom. Det gick SÅ fort och gjorde SÅ ont att jag fick panik. BM tog tag i mig och sa att LYSSNA nu så fixar vi det så jag skärpte mig, andades och krystade på beställningen och inte en endast liten spricka. Så det kan gå väldigt bra trots att det går fort och stora barn. Mina flickor vägde 4540 gram och 4190 gram.
Precis tre år mellan mina barn.
Med första gick vattnet. Mycket mycket vatten. Åkte till förlossningen två timmar senare. Fick värkar i bilen. Hade kraftiga värkar utan paus och hjärtljuden blev svaga. Jag drog lustgas och det var fullt i rummet av personal. Fick bricanyl för att lugna. Var helt öppen i tre timmar men krystade intensivt sista timmen. Från vattenavgång till födsel tog det tolv timmar! Fick sy några stygn.
Med andra hade jag en märklig känsla hela dagen om att något var på gång. Första värken kom kl 22. De var regelbundna men inte så täta. Kom till förlossningen kl 3. Var öppen några cm och eftersom vi har 10 mil enkel resa fick vi stanna. Det hände inget mer på hela natten och förmiddagen mer än värkar. Kunde andas genom varje på egen hand. Öppnade mig inger mer. Kl 12 beslutades det att de skulle ta hål på hinnorna en timme senare. Min sambo åkte till mc Donalds och åt?!
Tänkte som du inför första eftersom man inte hade en aning eller alls kunde föreställa sig utgången. Så min melodi va ta de som de kommer, när jag tyckte vi skulle ta ryggmärgsbedövning va de försent. Första förlossningen va ingen höjdare då jag sprack från Kiruna till Haparanda typ men jag läkte med tiden och när de va dags för tvåan va jag lite skraj för samma scenario. Fick en extrakoll och läkaren försäkrade nig om att de sällan händer 2ggr och att de såg fint ut. Så även denna gång bestämde jag mig för att ta de som de kommer med undantag att åka on tidigare då jag blivit rådd till de men jag med hög smärttröskel va öppen 7 när jag kom in för vid tel kontakt tyckte dom gott jag kunde stanna hemma. Klarade även denna förlossning utan ryggmärgsbedövning då de va för sent igen haha men klarade mig med bara några ytliga stygn och den andra gången va såååå mycket lättare iaf för mig. Lycka till!!
Alltså ingen förlossning är den andra lik och det verkar inte finnas något generellt för andra barnet och sådär. Tror det viktigaste är att försöka uthärda smärtan utan att bli rädd för den. Och sen följa med i det som händer och hur det än blir vara jäkligt noga med att förstå att man gjort ett fantastiskt jobb och inte ska jämföra sig med andra eller tro att man hade kunnat göra något annorlunda
Jag hade en mardrömsförlossning första gången. Bebisen sjönk inte ner så jag fick kämpa mot krystvärkar i ca 10 h. Fick ligga upp&ner bla
Jag kunde känna hur min kropp gick sönder under förlossningen och givetvis slutade detta dramatiskt med sugklocka och då min 5kgs son hade ena armen med sig fram vid huvudet dessutom så fick jag mycket allvarliga bristningar ”hela vägen från a till b” plus långt inuti. Sånt här vågar jag knappt berätta då kvinnor inte vill göra hur hemskt det kan vara, vilket jag också gråtit över många gånger. Men jag kom över det och har inga men och har haft ett fantastiskt sexliv mm ändå. Det värsta idag är faktiskt att känna att det ska vara hyshhysh om detta, en skam liksom..
Andra barnet blev planerat snitt vilket var som att gå och få massage eller nåt, alltså smärtan efteråt gick inte ens att jämföra..
Skönt att höra fler som varit med om sånna förlossningsskador. Det borde absolut inte vara något hysch pysch om det men de är det tyvärr. Jag vet själv att jag sa till de flesta efter förlossningen att ”allt gick bra” och berättade bara att jag sprack hela vägen för de närmsta.
Jag har två barn en på 3,5 år och en på 8 månader. Min första förlossning var ”enligt skolboken” med vattenavgång, värkar, lustgas, epidural, krysrvärkar. Var inne totalt 8 timmar och fick bara sy ett stygn. Längtade efter att föda igen! Med andra förlossningen gick allt blixtsnabbt. Fick värkar hemma som gjorde mig dubbelvikt på en gång. Efter 1,5 timme (20 min på förlossningen) föddes vår son. Jag hann inte med nån smärtlindring och sprack tyvärr ”hela vägen” pga att han kom ut med armen samtidigt som huvudet. Alla sa till mig att man alltid spricker mindre med andra barnet men ibland blir de helt enkelt inte så. Men trots att jag inte hade nån bedövning kände jag ingenting. Bröt ihop när de sa att de var tvungen att sy mig på operation. Såg bara massa skräckhistorier franmför mig. Men peppar peppar så återhämtade jag mig snabbare efter andra förlossningen än första. Har absolut inga men alls förutom rädsla över en kanske blivande tredje förlossning (om vi får äran att bli föräldrar till en till). Två olika graviditeter, två olika förlossningar och två helt olika barn och jag är så stolt/nöjd med allt!
Jag har två barn. Och första förlossningen va hemskt. Det va fullt på alla sjukhus i sthlm så vi fick åka till Södertälje. Jag trodde jag va påläst men gjorde alla generall fel man kan göra. Fan vad ont det gjorde. Åkte mest till bb och tänkt ut kommer den ju. Han kom ut blå och kunde inte andas för jag va typ sämst på att hantera smärtan.
Barn nr 2. Mer påläst. Två minuter efter han va ute. Sa jag högt. Det här kan jag göra igen..haha. Hade kontroll hela vägen. Så jävla skön revansch!
Och jag sprack två stygn med båda. Inga problem. Men me första sonen sved det som fan men med andra inget.
Alla förlossningar är unika och du kommer greja det fint.
Det är så roligt det där med att visa leg på systemet ………. Det gör många personer glada som tror att kassörskan är osäker på åldern
Nu är det ju tyvärr så att datorn i kassan meddelar slumpmässigt när någon skall visa leg och då måste kassörskan faktiskt be om det … har man inget med sig får man inte handla :)Jag frågade en gång när jag skulle visa leg om man inte såg att jag var över 20 och fick då det svaret
Jag har tre pojkar varvid jag fött alla utan bedövning ( inte heller lustgas) förlossningarna har ökat med två timmar per barn … så sista barnet tog längst tid och med navelsträngen två varv runt halsen och lite dramatik runt det !Sydd med några stygn varje gång men som någon annan sa så finns det i det läget någon ny liten person att fokusera tankarna på
Man kan inte veta hur en förlossning fortlöper då allt kan hända utan det man planerar före får man helt enkelt gå på magkänslan
Tror kanske personen i kassan skojade lite med dig isf
Faktum är att kassapersonalen på Systemet ska fråga alla som skulle kunna vara under 25 och i vissa butiker har man som regel att fråga alla som ser ut att kunna vara under trettio för att vara säker på att inte råka sälja till någon som är omyndig. Det är alltså inget slumpmässigt med det, snarare väldigt systematiskt 
/Jobbar på systemet
Jag tror vad jag vill om det eftersom jag har en vän som numera jobbar på systemet och även hon har sagt det ….. och att man skulle se ut som 25 när man är 35 tror jag inte ett dyft på ……. snarare ett önsketänkande
Haha fast DET är ju väldigt olika, hur gammal man ser ut att vara! De flesta av mina klasskompisar tex trodde att jag var lika gammal som dom nu när vi började skolan (cirkus 22) så många tycker ju att jag ser yngre ut än vad jag är. Samma med Mange, han ser verkligen inte ut som 35
Med vår första son användes lustgas och ryggmärgsbedövning, sprack lite men läkte fort. Med andra sonen använde jag samma bedövning, sprack återigen lite men läkte fort. Skillnaden var att eftervärkarna gjorde ont och avslaget var mer utdraget. Rent kroppsligt så kände jag mig som vanligt direkt efter lillebror, satt skräddare och på huk direkt, något jag inte ville efter storebror
Lycka till, jag tycker det är så kul/häftigt att föda och hoppas få göra det en gång till!
Hej!
Födde mitt andra barn för 3 veckor sedan. Så har det ganska färskt i minnet!
Första förlossningen tog ca 10 timmar från inskrivning tills att dottern va ute, upplevde det som en lagom lång förlossning då jag hann med epidural och lustgas och ca 45 min med krystvärkar.
Andra gick betydligt snabbare och var mycket mer intensiv och smärtsam (!) 3 timmar efter vattnet tagits var han ute. Värkarna var mycket mer intensiva och var knappt någon paus mellan dem. Använde mig bara av lustgas och efter tre krystvärkar kom han ut!
Verkligen olika upplevelser men är ändå ”nöjd” med hur båda förlossningarna blev.
Men var beredd på betydligt ondare eftervärkar efter andra barnet! Be om värktabletter direkt efteråt
Lycka till, kommer gå kanon!
Kram
Min första förlossning var hemsk. Tog inte mer än åtta timmar, men hon fastnade och jag fick krysta i TVÅ timmar, utan smärtlindring, innan de ens kom på tanken att hjälpa naturen lite på traven (fick dropp tillslut, och då kom hon ut efter fem minuter). Veckorna efter var hemska, då jag hade såå ont! Så jag hade galen ångest när jag skulle föda igen…
Andra gången gick dock betydligt snabbare, och var mindre smärtsam! Värkarna började kl 11, när vi kom till förlossningen vid kl 14:45 var jag helt öppen (då hade vi lämnat blivande storasyster hos mormor i en stad 3 mil bort, fattar inte att jag kunde åka bil så pass långt fram och tillbaka, med värkar! Haha!) och kl 15:45 flög Liv ut, bokstavligen! Ingen smärtlindring, hade inte alls särskilt ont och var uppe väldigt snart, direkt efter förlossningen. Rena rama drömmen! Hade inte alls några särskilda eftervärkar (inget som inte kunde lindras med alvedon/ipren).
Fantastiskt, vad kroppen klarar av och förunderligt, att allas förlossningar kan vara så otroligt olika!
Kram!
Nu var tvåan mycket större (4440, ettan 2740) men det blev inte alls för oss som alla säger ”det går fortare!”. Det var ingen rolig fl alls. Jag var som du rädd för att gå sönder och få besvär efteråt, så rädd att jag bröt ihop och fick åka in och prata med en läkare. Hon blev arg på hur media skrämmer upp oss kvinnor och menade på att ALLA kvinnor som söker hjälp får hjälp, och att problemet ligger i att dom inte söker hjälp.
Första gången syddes jag men några små stygn, denna gången gick jag sönder i mellangården bak till rumpan, men muskeln höll. Med lite (mycket :)) alvedon så var inte det värre än efter första. Nu kommer det behöva korrigeras lite lite, oh har inte gjorts än för att jag inte pallat ringa än (så farligt är det alltså inte :))
Första fl klarade jag mig på lustgas, denna gång spårade det ur och blev väldigt kaosartat så jag hade Eda och lustgas (edan avtog så snabbt på mig att den nya dosen inte hann börja verka innan den avtog helt så helt plötsligt låg jag i paniksmärtor och fick därför ha lustgasen, först bara i väntan på att nya dosen skulle kicka in, men sen fick jag behålla den som trygghet… Jag var tillslut helt väck i kroppen av Eda och väck i huvudet av lustgasen haha) mitt tips, till dig som inte haft Eda, ta reda på hur det fungerar på ditt sjukhus. Jag visste inte att den behövde fyllas på, eller att jag behövde säga till vilket ledde till en hel del kaos.
Nu ska du inte bli orolig, jag känner idag ingen stress eller obehag inför sista fl, trots att det var rörigt.. Jag tycker bara man ska vara förberedd, fast det kan man ju inte vara om allt. Jag var precis som du ”klarade mig fint på lustgas första och vill bara ha det andra” och var rätt kaxig.. Jag kan meddela att eda är jäääävligt nice haha! Och mitt andra råd är att försöka slopa alla ”så här vill jag ha det” och bara ta det som det kommer! Det kommer gå så bra så!
Om du inte har läst Föda utan rädsla så rekommenderar jag den boken så himla varmt, fantastisk! Va spännande att det snart är dags, iiiiiihihi!
Jag fick tvillingar i april 1994
Efter en problemfri graviditet anlände till förlossningen i vecka 37 vid tolv på natten. Sara är född 07.56 och Jenny strax efter 08.09 (vaginalt).
Kram och lycka till.
Innan sa jag att jag ville ha allt jag bad om, men allt gick så bra så det räckte med lustgas! Fick lokalbedövning när de sydde det lilla jag sprack.
Maken fick ta emot Sara och klippa hennes navelsträng, jag hade lite annat för mig… Jenny skulle ju ut! Jag fick klippa hennes navelsträng. Nu har S flyttat och J är på god väg! Njut av småbarnstiden, den går snabbt förbi
Hej Evelina,
Tiden efter med lillebror var inte alls jobbig. Inte det minsta ont, blödde inte så länge och svävade på rosa små fluffiga moln och skrattade de första 4 mån <3
När jag födde min son 09 var jag inte alls rädd.. Och allt gick hur bra som helst. Vattnet gick 10, 12 var vi på förlossningen och 17.26 är han född. Jag hade bara lustgas och gick inte sönder något? Han vägde 4295 och var 53 cm. Hade så ont och jobbigt efter och var helt slut.
5 år senare med lillebror..
SÅ många som skrämde upp mig inför förlossningen.. Jisse, de hade spruckit så de opererades,m.m och jag var helt ifrån mig. MEN sen bestämde jag mig mentalt att detta kommer gå SÅ bra så jag skrev i princip samma förlossningsbrev som första gången och skrev med att jag är livrädd för att spricka.. Så hur gick förlossningen då? 4 vaknade jag för att kissa, såg lite rödfärgat slem så ringde förlossningen. De sa att jag kunde packa och komma in direkt då min första fl gick så fort (BM hade sagt till mig att åka direkt vid första tecken om jag inte ville föda hemma). 6 började jag få ont och 9.16 är han född. 4430g och 54cm. Jag skrek ”jag vill inte gå sönder” när krystvärkarna var igång- upplevde de värre än första fl. Hann knappt få lustgas men trots stor blodförlust och lite komplikationer för min del så har jag haft två helt underbara förlossningar utan att spricka
Bara man lyssnar på BM och fokuserar på sig själv enbart, så tror jag det går så bra. Så häftigt det är att föda barn! Kram och lycka till!