En Elion på sjön vid stugan där de har lekt flera timmar idag!
Jag har äntligen jobbat färdigt mina helgpass och det är tur att det inte är fler på rad för jag har verkligen inte bra dagar just nu. Eller kanske mest idag egentligen. Foglossning, förkyld och trött och ja jag vet inte. Jag känner mig så ensam i graviditeten på något vis. Kände aldrig så med Elion, att jag tyckte det var jobbigt psykiskt men denna gång är det mycket mer känslor upp och ner. När M tyckte det var jobbigt att åka och handla i morse för att mjölken var slut och det då inte gick att göra våfflor förstörde liksom hela min dag! Jag och Elion åkte och handlade istället och resten av dagen har jag varit irriterad och ledsen över att en sån grej kan kännas jobbig, när jag liksom gör hårdjobbet med att bära vårt barn. Går upp och kissar på nätterna, inte har sovit mer än tre-fyra timmar i streck sen i juni ungefär, knappt kan gå vissa dagar, känner mig stor och tung och samtidigt har många tankar inför förlossningen. Just idag hade jag nästan velat byta mot att bara ha det jobbiga i att åka och köpa mjölk efter en sovmorgon. Äh jag vet inte, är väl bara sliten kanske…
Två månader till BF just precis idag i alla fall!
Hoppas att DU har haft en bättre dag… 
Åh känner samma sak!!!
Fina du, man får känna så! Jag tror inte en man i världen kan förstå ansvaret, oron och tyngden i att faktiskt vänta ett barn. Det är overkligt nästan på en gång barnet föds, att man burit det tätt i sin egen kropp. Kram till dig!
Vet hur du känner! Började lipa tidigare ikväll för att min sambo köpt halvliters pepsi istället för en stor falska som är såå mycket godare hahaha , dom har det inte lätt med oss gravida hormonfreak
Haha du fick iaf din pepsi!!
Kram
Shit jag blir chockad när jag läser ditt inlägg. Tänk att du skriver ner M för att han inte orkar köpa mjölk, på bloggen. Alltså va?
Jag vet ju inte exakt hur ni har det så jag ska inte lägga någon värdering i det här.
Men oj. Känns inte likt dig. Hormoner eller ej.
Hoppas du får en bättre dag snart.
/emma
Emma, jag antar att du aldrig varit gravid…? hormonerna styr känslorna på ett sätt som man aldrig kan föreställa sig innan man känt på det själv. Förstår Evelina helt och fullt, hade precis samma känslostormar över ibland ingenting när jag var gravid! Skönt att det bara är två månader kvar, styrkekramar till dig Evelina!
Stor kram! Ibland får man känna så, hoppas ni kan prata om det bara
Det skulle ha kunnat vara jag som skrivit detta, känner sååå igen mig! Min kära har drabbats av typisk mansförkylning och orkar ingenting alls.. och jag som är gravid med tredje lämnas med allt kring hem & barnen. Hade ju också behövt vila på soffan liksom med denna foglossning och nattvak kring ettåringen, men icke!
Då med Alla hormoner känner man sig väldigt ensam & oförstådd och dessutom tyngd av dåligt samvete gentemot de andra barnen (ett & tre år) när orken & humöret inte är på topp.. Hejja alla gravida, vilket jobb vi gör egentligen! Kram till dig Evelina!
Kram till dig!!!
Åhhh, lider med dig! Såna små saker kan verkligen förstöra ens dag! ;(
Som tex på julafton (jag vet, mindre bra!) och han hade dåligt samvete för att han hade åkt slalom två dagar & ville göra en familjeaktivitet som att grilla ute i skogen till lunch. Vi firade i fjällen och det var -15, vår minsta är 2,5 & äldsta 5,5år, så jag då, gravid.
Är själv gravid i v.27 med vårt tredje barn och det är som att min man glömmer bort att jag är gravid.
För det mesta tar jag det bra men ibland klickar jag loss!
Jag sa till min man att det är ingen bra ide för vår minsta inte kan hålla värmen när det är så kallt men jo då, vi skulle minsann ut. Det slutade med att minsta grät i två timmar och sa ”ajaj” för att det var så kallt & stora killen grät hela vägen hem för att han frös.
Vi fick småspringa hem för att de frös så och det kändes som att mitt bäcken skulle gå i tu. Jag var så förbannad när vi kom hem, skrek & svor och skällde. Inte så pedagogiskt men jag kokade av ilska & känslan av att vara lejonmamman som skulle skydda mina barn.
Såhär i efterhand så kaaaaaanske jag överreagerade lite men då vad det logiskt…
Haha, förlåt att jag skrattar men det är en julafton ni aldrig glömmer. Allra minst du…
Detta var inte julafton men absolut
Haha nu blev det fel, svaret var till Johanna.
Dig vill jag mest bara ge en kram, skönt att det känns bättre idag!
J, verkligen inte! Haha, vilken flopp. Allt rasade när jag kom hem och inte behövde visa barnen ett ”lugn”, att det inte var någon fara.
Min Man försökte be om ursäkt men det var jag verkligen inte mottaglig för. :O
Hahah ja lite så är det ju…. I stundens hetta
Kram och kämpa på!
Dessutom, WOW! Jag är så imponerad av att du har ett jobb där du ska stå hela dagarna & klarar av det! Det hade jag aldrig pallat!
Kram
Jag blev också lite överraskad, eller vad man ska kalla det, av ditt så öppenhjärtliga inlägg. Det kändes så ärligt och liksom mänskligt. Upplever att vi läsare mest får ta del av allt rosaskimrande i ditt liv, men sen är ju du och M förhållandevis nykära fortfarande
Självklart är allt inte tip top alltid för mig även om jag försöker fokusera på det bra i mina dagar här inne, och med tanke på allt bra jag skriver om M är jag övertygad om att ingen tvivlar på mina känslor eller min kärlek för honom på grund av det här
Jag är en ganska bra människokännare, men nu kan jag ju inte direkt påstå att jag känner dig eller Mange genom att läsa din blogg, men jag har tänkt flera gånger att om något kommer vara ett problem mellan er så kommer det vara att du känner dig ensam. Han jobbar ju hela tiden. Min pappa är en sån person och de lugnar liksom inte ner sig när de får barn heller.
Nu är jag övertygad om att alla människor har något som gör att de är svåra att leva nära, och när man är gravid är man extra känslig och känslan av att bära allt ensam och inte vara förstådd är nog universal. Hoppas ni hittar sätt att leva med varandra nu när ni ska göra det på riktigt. Det är inte lätt. Ibland bryter man ihop över ett paket mjölk. Deppa och gå vidare och glöm inte att skratta åt det hela sen
Så känner jag och förmodligen de flesta en eller flera gånger. Ovanligt men härligt att du visar en annan sida än bara det rosa fluffiga gull gull. Missförstå mig rätt, jag förstår att du kanske bara vill visa de bra delarna i bloggen men ett ärligt inlägg där du visar att ni är mänskliga och inte bara gulligull (ver inte vilket ord jag ska använda) hela tiden lyfter bloggen tycker jag!
Jag är hormonell i vecka 22 och gråter typ hela tiden, antingen är allt sorgligt eller fint. Storbölade till Madicken idag
Kram!
Skönt ändå på något sätt med ett ärligt inlägg mitt i allt rosa skimmer. Du jobbar, pluggar och är gravid med ditt andra barn. Självklart måste m också ändra sitt liv och ställa upp. Både nu och framför allt när han bli pappa på riktigt och inte bara en som leker ibland. Du måste vila vännen! Stor kram
Jag skriver ärligt och anledningen att det inte finns många negativa tankar om M är för att han ju är den bästa jag vet, och ställer upp gör han! Även om han inte insåg hur viktigt det var med våfflor just igår vilket jag tyckte han borde förstått efter ett par månader med gravida mig som får cravings som jag bara måååste ha då och inte imorgon ;)..
Jag tycker det är rätt skönt att få läsa något ”negativt” också i din blogg (nån gång då och då såhär räcker bra).
Jag kan säga att jag känner igen mig. För det första så tycker jag att det är ganska befogat att bli sur över det, som du säger så gör du ett JÄVLA jobb bara genom att vara gravid, hur svårt kan det vara att köpa lite mjölk..? Sen att man förstorar upp det x10 eller x100 har förstås med hormonerna att göra. ^^ Min kille är väldigt förstående mot mig nu när jag är gravid (säkert Mange också), men NÄR han gör något som inte känns helt igenomtänkt så blir man väääldigt irriterad.. Där får man skylla på hormonerna tror jag. Som idag skulle vi åka och tvätta bilen (världens tråkigaste och kallaste jobb kände jag), men precis då ringde en kompis till min kille och sa att han gärna ville hänga på (alltså ”slapp” jag åka), men då blev jag skitsur för att han valde att åka med sin kompis före mig.. En väldigt liten grej att irritera sig på (med tanke på att jag inte ens VILLE åka från början), men det fick mig att ligga och tjura i sängen i en timma..
Åh tack, behövde typ läsa att någon annan känner så. Är gravid i vecka 32 och upplever också att min väldigt förstående sambo ändå inte alltid förstår hur mycket som händer i min kropp. Min sambo frågade vid frukosten härom morgonen om det var min tredje macka varpå jag gråtande springer ut ur rummet och ryter ”måste du ifråga sätta allt jag gör”. Stora som små saker blir väldigt känsloladdade för mig just nu så det känns faktiskt både härligt och välbehövligt att få höra att andra gravida upplever dessa känslostormar. Förstår precis hur du känner med mjölken! Stor kram till dig. Och wow vad vi kvinnor är starka som orkar och kan skapa en människa i vår egen mage! Inte konstigt att vi faktiskt känner mycket starka känslor inom oss.
Ja fast vafan undrar han det för? Det lät inte helt ok alltså. På tok för många killar är hårda mot kvinnor vad gäller viktuppgång vid graviditet. Det är skillnad på riktig reaktioner när någon varit dum och överkänslighet vid graviditet. Hoppas han bad om ursäkt! KRAM till dig och ät så många mackor du vill!
Men åh, så ska han inte säga! Det är tillräckligt påfrestande att bli så stor och ha en helt annan aptit… Men det är ju av en anledning (den bästa!) och vi behöver ett stort stöd av den blivande pappan. Kram fining!
Jag kände mig också väldigt ensam av och till i graviditeten och la stor vikt vid småsaker. Det som störde mig mest var att jag läste på om det mesta och min sambo inte alls särskilt mycket, något som jag i mitt hormonläge ansåg vara ointresse, men självklart var det inte så. Vi är helt enkelt olika, och tacklar saker på olika sätt. Men han har funnits där för sin familj till 100% även om jag har mina dippar och kanske inte alltid ser det så klarsynt som jag borde! Alla förhållanden går upp och ner och en graviditet är något fantastiskt i ett förhållande men det är också en prövning!
Jag har också varit gravid, två gånger. Aldrig någonsin har jag blivit sur över något min sambo inte velat göra. Det är många känslor som tar över när man är gravid men man klarar det mesta på egen hand. Ett förhållande går ju inte alltid som på räls. Viktigt att prata om hur man känner.
Jag tror att ni båda är trötta och slutkörda, tyvärr vänder man sig då ofta mot varandra istället. Vi får ju inte veta allt om våra liv men utifrån vad du skriver i bloggen tycker jag det låter som om ni har för mycket att göra. Jobb, plugg, barn, renovering, bröllopsplanering OCH graviditet. Mitt bästa tips: skit i alla måsten och borden. Lägg tiden och energin på varandra istället! Jag vet att det är skitsvårt mellan varven… Men man måste iaf försöka!
Försök ge varandra mer cred för det ni gör (du bär ert barn, jobbar, pluggar etc) och M verkar jobba typ dygnet runt och den lediga tiden renovera och fixa. Ni är säkert båda två slutkörda. Han tänker kanske att han hellre varit gravid när han är som tröttast
Planera in en dag när ni inte ska göra NÅGONTING förutom att vara tillsammans, mysa, vila! Kör inte slut på er relation <3
Jag tror du har helt rätt! Och det jag inte skriver är ju att han tar fram och ordnar frukost alla lediga dagar så det är ju inte det att han är lat och aldrig hjälper till
STOR kram till dig!
Men åh?! Karlar! Klart han skulle åkt och köpt mjölk utan att klaga!!
M är nog inte redo att bli pappa!
Bara för att han inte handlade mjölk så är han inte redo att bli pappa? Ja tror som Sara, han är nog minst lika slutkörd. Jobb, renovering, låtsas pappa. Jag förstår faktiskt inte hur man kan bli så arg över en mjölk. (Ja, jag har varit gravid)
Det där var en väldigt onödig kommentar, han kommer bli den bästa pappan med helt rätt fokus och det har jag inte tvivlat på en enda sekund!
Känner igen mig, kan också känna mig väldigt ensam i detta stundvis. (Småsaker som samlas ihop och kan koka över, över tex mjölkpaket;) Jag har vänner vars män verkligen är super engagerade i deras graviditeter så det är lätt att jämföra med dom. Men vi får hoppas och förmoda att hur bra förälder man blir inte har att göra med intresse för bebisprylar och i hur många graviditetsböcker man kan citera utantill. Trevlig dag!
Finaste Eve! Jag finns alltid här och tokiga kommentarer om att M inte är redo att bli pappa undanbedes tycker jag. En graviditet är precis som du skriver hormoner all over the place och man är extra känslig och väldigt skör som gravid och ibland önskar man alla andra visste hur man kände och tänkte utan att behöva förklara. Samtidigt är det nog aldrig så svårt att förstå hur man mår och känner nsom när man är gravid för mannen. Sen kan man ha dagar när man bara krashar i humören och då kan man bli ledsen och gråta över mjölk. Helt normalt.
Relationer innebär prövningar, kärlek, uppochnedgångar men framförallt så är det allra viktigaste kärleken och tryggheten som ni har. Krama på varandra extra mycket nu när ni har mycket på agendan. När I kommer ut kommer M känna exakt samma som du gör för henne, på det där magiska viset man bara kan när man bär under hjärtat innan någon annan fått möta det mirakel man själv redan känner.
Är så glad i dig fining och jag tror M tål att du beskriver hur du känner för imorgon känns allt bättre igen och det vet han eftersom han vet vilken fin känslomänniska du är!
<3
Puss och detsamma!! Idag är det mycket bättre :).
Haha vad roligt att de flesta tillfällen när man som gravid blir ”sur” på den blivande pappan involverar mat! Säger väl ett och annat om hur det kan vara att va gravid. Jag bad min sambo köpa en plock sallad och sa att han skulle köpa ”det vanliga” till mig. Jag listade inte vad jag ville ha mao men vi har ju ätit sån sallad flera gånger så han borde ju veta? När jag vrål hungrig plockar upp min sallad och ser att den inte alls är vad jag förväntade mig var jag SÅ när på att börja gråta. Där nån stans började jag ana att jo jag är nog gravid, detta är inte en helt normal reaktion. Mycket riktigt en vecka senare var det bekräftat att vår andra bebis är på gång
Nu är det v 19 och jag upplever mig som mest hormonell precis i början!
Vill understryka att jag tycker det lät som en helt normal sak att bryta ihop för under en graviditet. Blev bara förvånad över ditt sätt att uttryka det på bloggen. Är ju trogen läsare sen bröllop nr.1 och tycker jätte mkt om både dig och bloggen. Hoppas du inte tog illa upp
Kram från en 2 barns mamma i din ålder
Känner också väl igen mig i det där, även om jag visserligen själv bara är i vecka 11 än. Men jag har haft extremt illamående sedan veckor tillbaka, spyr, springer på toaletten fram och tillbaka, ömhet och alla hormoner som flödar.
Kram!
Även fast det var länge sen du postade inlägget vill jag bara skriva att jag känner igen mig i det du skriver om känslostormar, och jag har aldrig varit gravid och är det inte heller! Känslostormar verkar höra till att vara kvinna haha
Hoppas du får en fortsatt bra graviditet och att det finns mjölk hemma när det ska göras våfflor hädanefter, med eller utan barn i magen 