Redan JUNI!
Juni för två år sen blev jag gravid med Idun och juni för ett år sen blev jag gravid med Aston. Denna juni ser jag fram emot att inte vara gravid haha. Samt att träna, att njuta av sommar med familjen och försöka att inte tänka på att jag börjar plugga om tre månader. Samtidigt så längtar jag verkligen efter att sitta vid skolbänken igen men lite blandade känslor är det såklart.
På tal om att träna. Idag aktiveras mitt gymkort igen efter två månaders frysning! Det ska bli KUL att börja stärka upp kroppen igen efter två väldigt täta graviditeter. Jag känner mig ”läkt” i kroppen eller vad man ska säga, det har jag egentligen gjort sen start eftersom både graviditet och förlossning kändes enkla och jag orkade träna hela graviditeten ut om än i väldigt lugnt tempo, men första tiden efter har jag helt och fullt behövt landa i livet som trebarnsmamma. Nu känner jag att det är rätt tid att komma iväg på träning kvällstid när M är hemma och kanske någon gång dagtid om farmor känner för att vara barnvakt.
Vad ser DU fram emot i juni? 🙂
En av dagens bästa stunder var i förmiddags när jag och Idun pysslade i trädgården bara hon och jag. Sen Aston kom har jag verkligen insett hur viktigt det är med kvalitetstid med ALLA i familjen. Jag och M har ju nån timme på kvällen så den är ju självklar, men barnen är svårare eftersom de behöver mig på olika sätt under hela dagen, har så olika behov och ja… Inte minst så är det mycket med två bebisar framför allt ;).
Så såna här korta stunder med ett barn åt gången njuter jag massor. Känns som jag verkligen hinner se Elion eller Idun eller Aston då. Jag och Idun rensade ogräs vilket kanske inte är det roligaste i allas öron men jag tyckte det var rofyllt och det jag vet är att mina barn alltid har gillat att vara med och göra det jag gör. I alla fall upp till Elions ålder haha. Men Idun gillar fortfarande att rensa ogräs om det är det jag gör, eller snickra med M om det är det han gör. Fast hon var väl mest intresserad av sina skor kanske hihi, även om hon ryckte några strån gräs emellanåt. Hon ÄLSKAR skor och bollar mest av allt.
Hon har för övrigt gått ETT steg till sen de första stegen. Det skenar inte men med tanke på hur hon är tror jag inte hon kommer gå sådär på riktigt på ännu ett bra tag. SÅN skillnad mot Elion som gick 10 steg direkt första dan (när han var 9,5 månad), 20 andra dan och helt obehindrat utomhus efter en månad. Idun är mer lik mig i sättet och inte sådär framåt och lite galen som Elion, hon är försiktig och vill liksom göra rätt. Tänka efter ordentligt först. Och jag gick kring 1,5 så känns väl som att hon kommer gå i mina fotspår (haha sämsta humorn här va) där.
Mitt tålamod har inte varit det bästa på sistone. Ja jag har ju av någon anledning varit lite nere och det har märkts av rätt tydligt här hemma tror jag för både stor och de små. Men igår bestämde jag mig för att lägga i en extra växel och ha MER tålamod, göra roligare saker med barnen och för mig själv. För jag vet ju också att jag blir gladare av just det, men när energin liksom legat på minus har det varit svårt. Har pratat mycket med M de senaste dagarna och jag bara älskar sättet han förstår och reder ut många tankar. Han är verkligen min stöttepelare och bästa vän!
Så vår dag igår satt precis där den skulle. Barn är ju så kloka och då tänker jag främst på min stora son som fyller 7 i år. Han säger SÅ mycket tänkvärt och jag önskar att han fortsätter lära MIG om livet lika mycket som jag lär honom. T ex frågade han en gång när vi skyndade någonstans att varför vi hade bråttom? Mitt svar var ungefär att vi inte har ju bråttom. Men då behöver vi ju inte stressa så svarade han. Och visst var det ju så. Jag vill stanna upp oftare och bara vara. Njuta av nuet (låter lyschigt jag veeet men jag har verkligen börjat inse på allvar vad de orden betyder och innebär). Precis så hade vi på vår dag igår. Vi gjorde det vi ville i den takt vi ville.
Den här cykeln är värd sin vikt i guld. Elion är en långväxt kille (haha han säger långväxt om sig och andra som är långa så måste använda det ordet jag med) men har kämpat på ett år för länge med sin 16″. Nu har han en 24″ och jag fattar inte varför han inte fick en förra året. Eller kanske det bara sa pang och så växte han järnet?!
Älskade små troll! Mcdonalds på en måndag hör inte till vanligheterna men skit samma. Det är inte ofta vi äter där längre. Eller längre, vi har aldrig ätit där speciellt ofta men nuförtiden väljer vi alltid MAX istället som ska ha bättre kött och sådär.
Efter lunchen passade vi på att leka i en park i närheten innan Idun skulle sova. Men så kallt det var i skuggan! Hade gärna stannat där längre annars.
Den här platsen har jag visat någon gång innan här på bloggen vet jag. Gillar den så mycket! Påminner mig om att man måste välja väg. Nästan hela livet består ju av val, varje dag. Stora som små. Hur vill man leva? Vill jag ändra något? Varje dag ska man välja sin partner inte minst. Jag gillade inte de orden först men ju mer jag tänker på dom är det nog faktiskt så det är. Man gör ett val varje dag om att man vill leva tillsammans.
Sen hände något fantastiskt. Idun somnade och Aston ungefär exakt samtidigt. Så hela hemvägen var det bara jag och Elion som fick prata i ro om allt mellan himmel och jord. Och jag kände att den där dosen med tålamod var påfylld till max. Det är ju sådär jag vill känna alltid. Vara en glad mamma som orkar. Man får självklart ha dåliga dagar, men jag vill ha den känslan som standard.
När M kom hem skulle jag och Elion ta en cykeltur och hans kompis följde med så det var jag och två vilda killar på en kvällstur. Jättehärligt! Men M ringde och sa att någon ville komma och kolla på bilen så han var tvungen att tvätta den = jag vara med minisarna. Och vet ni, bilen blev såld! Så nu har vi ingen bil men det känns rätt skönt. Vi använder inte den så ofta ändå, det är typ till Elions fotboll och där är F världens bästa och skjutsar extra om det behövs. Tanken är att invänta skattepengarna som vi kan skjuta till och därmed kunna lägga 30 000 mer än just nu. Sen har ju M motorcykeln som han kan ta till stugan så vi klarar oss nog ett tag utan bil.
Min nya kappa är verkligen perfekt nu i sommar.
Det var nämligen kyliga vindar när vi gick mot stan strax efter 09 idag och det var inte förrän framåt 14 när vi närmade oss hemma och kom undan från vätterns vindar (och hade gått uppför en lång backe) som det blev tillräckligt varmt för att ta av den. Längs vättern blåste det så kraftiga vindar att vi valde att gå vägen utanför och det hör ju inte till vanligheterna, så vackert som det är längs vätterstranden.
Elion hade ont i halsen igår och när han vaknade idag och sa att han ville vara hemma så det fick han. Han är inte den som vill vara ifrån skolan vanligtvis så därför gjorde jag ingen grej av det alls och jag tror att vi båda kanske kände att det skulle vara skönt med en dag tillsammans? I alla fall kände jag så haha. Men att bara sitta hemma kändes inte lockande så vi tog en utflykt till och från stan. Med barnvagn och cykel, i det tempo som Elion tyckte var lagom. Det var precis vad jag behövde, att ta dagen lite som den kommer med alla tre barnen vid min sida. Och inget morgoninlägg som det brukar bli. Behövde en liten bloggpaus tror jag allt. Lite tokigt är det ju när jag tänkte efter och insåg att jag inte mins sist jag hade en bloggfri dag? Har bloggat genom vattenavgång, från BB, julafton och ja – alla dagar hur länge som helst. Även om man gillar det man gör behöver vi nog alla ändå pauser då och då? Har inte känt så förr med bloggen faktiskt. Aldrig. Vet inte om det beror på den lilla kris jag befinner mig i just nu… Jag tror det är en kris i alla fall men det känns lite märkligt för samtidigt som den pågår känner jag mig ändå lyckligare än någonsin? Får nog bli bättre på att unna mig breaks helt enkelt. Kanske är så enkelt :).
Jamen idag har jag fått den finaste Mors dag-presenten! Idun har gått sina allra första steg, på självaste Mors dag. Blev så stolt så jag nästan sprack och ögonen tårades. Filmade när hon nääästan vågade sig på ett par steg (finns på instagram) och bara nån minut senare gjorde hon det! Hade kunnat på det på film också om inte min iphone ballat ur MEN vi blev så glada att både jag och M var med och fick se det!
Hon har ju ställt sig upp såhär länge, och står själv. Går mellan möbler och om man håller henne i handen. Men de där första stegen helt på egen hand är bland det häftigaste i utvecklingen tycker jag.
Något annat som hänt den här helgen vad gäller våra barn är att Aston har fyrat av sina livs första riktiga skratt! Alltså åhh vilket ljuvligt ljud.
Nu sover två av tre barn och minisen ska också få pyjamas och äta en sista gång för dagen. Eftersom jag har tyckt att det varit lite jobbigt att inte riktigt ha rutiner har jag dokumenterat hans ätande och sovande de sista dagarna och insett att han ju visst har rätt bra rutiner om dagarna. Det är nog mest jag som inte hunnit märka av dom. Och så sover han lite här och där istället för längre sovpass på dagen så det har liksom inte varit sådär klockrent mitt i vardagspulsen som pågår varje dag och hela tiden. Men nu njuter jag av att äntligen känna att jag vet hur han vill ha det.
KRAM!
Kommentera (2)