Nu går hon lite här och där varje dag men letar upp nånting att hålla i efter en stund 😉
Sovande barn – check! Idag lyckades till och med M mata Aston vilket var första kvällsmålet i hela hans liv. Men sen var det mamma han ville ha, för att komma till ro och somna. Haha lillplutten. Men jag klagar faktiskt inte det minsta! Elion var inte alls mammig som sagt så jag njuter nu. Den här bebisperioden med två små är ju vääldigt intensiv så det är nog extra viktigt att försöka njuta tror jag annars kommer de helt plötsligt vara 2 och 3 och alltså inte alls bebisar längre. För den är ju såå speciell, bebistiden. Även om det också bara blir roligare och roligare. Idun är ju skitrolig nu!
Vi har nog nästan helt bestämt att vi ska komma iväg på en utlandsresa nästa juni. När kan man boka resor för sommaren 2017!? Snart hoppas jag haha. Vill ha något att längta till! Först pratade vi om augusti, så nära inpå min skolstart som möjligt men det kan bli lite tokigt ifall jag har någon omtenta (hoppas inte) som ju är precis innan kursstart… Alltså OM jag skulle ha det skulle jag behöva plugga på resan och naee…. Så juni precis efter skolan slutar blir nog mer avkoppling. Känns som en fin belöning också, då kommer vi ha pusslat och pusslat och pusslat för att få vardagen att gå ihop i två terminer med skola och jobb :).
Nu blir det soffläge och TV. Helt klart skönare vissa kvällar!
För en gångs skull känner jag faktiskt att det är skönt att säga hejdå till helgen och istället välkomna en helt ny vecka. Helgen var sådär jobbigt småtjaffsig här hemma. Ingen egentlig anledning men ja. Varken jag eller M har varit på vår bästa sida kan man nog säge hehe ;).
Och nu är det ju äntligen veckan när Elion kommer hem! 1 augusti är det också vilket innebär att månaden då jag ska återuppta mina studier är här. Har beställt all kurslitteratur (en ny bok och resten hittade jag begagnat) och igår var jag inne på mitt lilla kontor och ordnade upp bland block och böcker, rensade bort papper från förra kursen och sådär.
Såg på Nyhetsmorgon att det är amningsvecka. Jag har ju aldrig berättat om eller svarat på hur jag har gjort med amning med Idun och Aston men eftersom ämnet är på tapeten lite överallt den här veckan tänkte jag att det kan vara lägligt.
Jag bestämde redan när Idun låg i magen att jag inte ville amma. I princip. Sa till min barnmorska som frågade att mest troligt vill jag inte men jag är öppen för att det kanske känns helt annorlunda när hon väl är här. Så detta skrevs i förlossningsbrevet och det var så skönt att få det bemötandet, att det var ok att känna så. När det liksom var ”bestämt” kunde jag slappna av mer i graviditeten.
Anledningen till att jag mest troligt inte ville amma är nog hur det blev med Elion (ska berätta mer om det) men också för att jag faktiskt inte tycker att det är speciellt mysigt. Jag gör inte det. Den största fördelen med amning sägs vara all närhet som barnet får, men jag kan lova att mina barn har alltid fått max närhet ändå :). Det är mysigt att mata med flaska också, mysigare till och med tycker ju jag. Och pappan kan hjälpa till mer. Nu har både Idun och Aston varit mammiga så det har inte gått av den anledningen men liite mer har ju M kunnat bidra med matningen från start.
När Elion föddes hade han en infektion som gjorde att han fick åka ambulans till ett större sjukhus, han fick ligga med massor sladdar tillkopplade för övervakning och han fick sondmatas. Vill jag amma fick jag frågan när han var över två dygn gammal. Ja svarade jag. Men oj och du har inte fått hjälp med att komma igång med det blev svaret. När vi flyttades mellan två sjukhus blev det alltså någon miss om just amningen antar jag, och det viktigaste var ju ändå att Elion skulle må bra. Men jag fick börja med att pumpa. Pumpade så mycket att jag fick mjölkstockning. När ett nyfött barn har en infektion är det extra viktigt att det får barn var tredje timme dygnet runt och för oss såg varje matstund ut som så att jag fick ha Elion vid bröstet en stund innan han sondmatades och när han sondmatades fick jag pumpa för att få ur mjölken till sondmatningen och även få igång amningen. Det blev nästan en besatthet att få igång amningen för Elions skull och för att vi skulle få åka hem. Eftersom jag ville amma blev det sagt att vi får inte åka hem förrän amningen fungerar, alltså att Elion ökade i vikt av bara den. Så i 10 dagar blev vi kvar. Bodde på två tältsängar i ett gammalt undersökningsrum eftersom det var fullt i alla familjerummen där på neonatal. Ja fy det var kanske ingen drömstart direkt även om jag var lyckligast i världen över att ha blivit mamma! Och amningen blev en ond cirkel, från start förknippat med att kämpa kämpa kämpa för att ens få komma hem och det kändes bara inte värt det. Alldeles för mycket negativt kring det och jag ville ju bara njuta av första tiden med min lilla bebis. Vi kom hem och det funkade helt okej med amningen men vi skulle ge lite på kopp efter varje amning för att han skulle fortsätta öka i vikt. Vilket resulterade i att han kunde tutta på mig i två timmar varje gång och bara väntade på det som han visste kom efteråt haha… Så efter nån månad bestämde jag mig för att det fick vara nog. Att mata sitt barn ska inte vara förknippat med jobbiga känslor, då är amningen inte ett bra alternativ tycker jag.
Så därför tänkte jag som jag gjorde med Idun. Och kände fortfarande likadant när hon var född. Sen blev jag gravid när hon var tre månader och då kände jag verkligen att amning inte var ett alternativ, även om jag då funderade noga noga på det med tanke på att det mest troligt är sista gången jag får chansen. Men nej, amning är inget för mig. Jag har testat, tycker inte att det är mysigt och hade tyvärr inga positiva erfarenheter av det från start. Men mest är det bara inget för mig helt enkelt.
Jag har inte skrivit om det förrän nu för att jag i början med Idun helt enkelt var för rädd för att jag skulle få negativa åsikter. Man är väldigt känslig som nybliven mamma och omvärlden kan ofta vara alldeles för hård och dömande. Jag ville inte riskera det helt enkelt, ville bara njuta av tiden med min perfekta lilla bebis. Nu är den osäkerheten borta för längesen, med Aston fanns den inte ens för jag var bara så lycklig i vetskapen om att vi hittat det sätt som funkade perfekt för oss. Vi fick dessutom bara bra bemötande på BB och av vår BVC-sköterska som resonerar precis som oss att det är ett val upp till var och en.
Jag tycker det är BRA att ämnet lyfts som i dagens Nyhetsmorgon, att amning är jättebra om man bor i ett land där det inte finns bra vatten tex, då ÄR amning bättre. Men här i Sverige finns det alltså allt mer forskning som tyder på att amning inte alls förebygger allergier etc som det pratades mycket om för 20 år sen. Jag är själv ersättningsbarn och inte allergisk mot nåt. Jag vet amningsbarn som råkat få både det ena och det andra. Ja, amning är ett sätt att mata sitt barn på, men nej det är inte det enda sättet och framför allt inte det bästa sättet bara för att det var det första sättet som fanns.
Nu blev det visst jättelångt inlägg men kort och gott om ämnet – jag tycker helt enkelt att vi alla ska göra precis som vi själva vill med matning våra barn, så länge vi gör det med KÄRLEK.
Vissa helger har vi som familjeaktivitet att gå till köpcentret (är 3 km dit) och sen strosa, luncha och bara va. Med så små barn är det smidigt att vara på ett ställe där det är lättillgängligt för blöjbyte och matning. Ofta brukar vi försöka ”rasta” Idun på lekstället som finns där också men idag hann vi tyvärr inte med det, men mission completed ändå, att hitta på något tillsammans. Hann även med en supersnabbis på IKEA (för att köpa servetter och glasburkar), JULA (för att köpa dragkroksskydd) och Ekholms färgcenter (för att spana på mosaik).
En tjej som väntar på pappa som betalar vår mat
Buffé är ju himlans smidigt, Idun kan sitta länge länge och pilla med plockmat så att vi också får äta i lugn och ro. Idag matade jag dessutom Aston INNAN vi åt så jag och M fick äta samtidigt hehe. Annars brukar vi tajma in det helt fel med att jag matar Aston först medan M hämtar mat och äter men då blir det ju tråkigt att vi går om varandra han och jag.
”Äta” med pinnar var en höjdare! Hade kunnat bli riktigt roligt (eller inte) när hon petade med sin ena pinne i min wasabiklick (åt sushi till förrätt) och höll på att stoppa den i munnen, hjälp! Det gäller verkligen att ha koll på de där små armarna men ibland känns det som att det hade varit heaven att ha en extra arm själv ;).
Åhh jag vill mest att tiden ska gå till tisdag nu så att jag får träffa Elion igen… Men imorgon ser jag fram emot ögonfransfix hos Jasmina och ni kan se fram emot en härlig tävling som dyker upp. Priset är om ni frågar mig något som ni (med något mindre barn) helt enkelt inte får missa!
Har ni hittat på något roligt i helgen?
Kram/E
Idag var det jag som fick sovmorgon ensam, egentligen behöver jag inte det för att jag är trött men alltså det är SÅ SKÖNT att inte behöva gå upp med ett eller två barn och bara få ligga kvar helt ensam. Lite lyx i småbarnslivet kan man kalla det. Sen är det så att i vår familj är det M som är piggast på morgonen, själv är jag kvällspigg. Hade gärna bytt för dagen blir så mycket härligare om huvudet kommer igång snabbt på morgonen tycker jag.
Lilleman sov gott i 1,5 timme på förmiddagen tror jag vilket inte hör till vanligheterna men om han bara sover två stunder på dagen så blir det två längre. Han verkar vilja ha det så allt fler dagar nu. Och tummen. Elion och Idun har blivit nappälskare snabbt men Aston är nog lite 50/50 med napp och tumme. Det är ibland när han är trött som han vill ha nappen.
Har fått en del frågor om hur hans dagar ser ut nu så här kommer ett litet ”schema” på det, även om det varit rätt likt sedan ett par månader tillbaka med skillnaden att han nu är in between två och tre sovstunder på dagen. Fram tills nu har han sovit ungefär 30-40 min kl 10, 13 och 16 men nu ändrar han alltså till två längre stunder.
Haha den där sista punkten är verkligen klockan 19, då är det alltid pyjamas på och mat direkt som gäller, väldigt kontrast mot morgonen när han nästan inte verkar ha mat även om det är då han borde vilja ha det som mest efter så lång tid utan. Han blir snart 5 månader och det märks att han kräver mer nu. Innan har han mest hängt med i det vi har gjort med Idun, nu vill han ha mer. Han vill ha mer lek och stimulans han med. Vilket är jätteroligt! Och han älskar när Idun pratar och busar med honom! Jag trodde att det skulle ta längre tid innan de hade så mycket utbyte av varandra, men det märks alltså redan väldigt väl.
På tisadg kommer Elion hem och vi LÄNGTAR! Tack gode gud för Facetime säger jag bara. Han har fått se sina syskon och mig och M ofta och han fick se Idun gå från start. Ska bli så mysigt att ha honom hemma igen! Även om han väl mest bara kommer vilja leka med kompisar hehe…
Kommentera (18)
Lördag och vi fick sovmorgon till halv nio! High five på den alltså. Skönt att de sov länge även om M är hemma haha…. Passade extra bra med tanke på att vi nog var vakna till framåt 01, hade vi inte varit det hade vi med all säkerhet vaknat före minisarna haha.
M är i stugan och jag är hemma med minisarna. Regnar smått utanför så är sådär lockande att gå ut. Har i alla fall bockat av hemmaträning så jag känner att jag är tillåten att bara vara inne om det nu skulle bli så. Måste bli bättre på att träna hemma! Spar tid och man kan ta det precis när som. Nu tränade jag med skivstång och vikter framför vår dubbelsäng där både Idun och Aston var. Aston låg och skrattade åt mig varje gång jag gjorde benböj, det är ju liksom lek på hög nivå i hans värld att komma närmre, längre bort, närmre, längre bort. Japp, ska försöka få in ett sånt minipass åtminstone några gånger i veckan. Vad tog det? Max 10 minuter men gör SÅ mycket.
En av canvastavlorna har fått en plats i hemmet. Vid köksön i hemmets mest centrala plats där den syns från både kök, matplats och vardagsrum.
En bra plats där vi kan se den ofta och påminna oss om hur kära vi egentligen är när vi ryker ihop som bara vi kan och glömmer det för en stund. Som idag, så redan nu känner jag att det nog är en extra bra plats haha ;). Både jag och M har ganska hett temperament och det kan blixtra till snabbt men som tur är lägger det sig också rätt snabbt igen. Idag gick det över snabbare än vanligt för min del för jag tänkte på vad Elion sa för nån vecka sen. Han frågade en del om sin pappa och varför vi skiljde oss och sådär. Vi började prata om kärlek och att ibland tar den slut, eller så bråkar man för mycket så man inte kan bo ihop mer. När jag hade sagt det där sista sa han men du och Mange bråkar ju mycket? Så då fick jag förklara att ja vi bråkar ibland men vi är ändå jättejättekära i varandra och vi ska inte skilja oss för även om vi bråkar ibland vi blir ju alltid sams igen. Barn har många kloka funderingar och frågor. Tycker det är helt otroligt fascinerande samtidigt som jag kan bli ställd och tänka att jag nog borde vara mer förberedd på såna ”svåra” frågor.
Nu menar jag inte att det är bra att bråka framför sina barn men samtidigt kanske det är bra till viss del, att de ser att man inte alltid tycker samma och ja kanske blir ovänner för en stund men att man sen blir sams och löser. Kompromissar. De kommer ju trots allt själva hamna i situationer där de inte alltid kommer överens med kompisar. Inte ska man bara ge upp för det, eller ens tycka att det är något konstigt. Det viktigaste är nog ändå att man som föräldrar låter den där grundkärleken lysa igenom och få barnen trygga hemma och därmed även i sig själva.
Kommentera (28)