Mysdag nummer ETT har vi haft idag. Tänd brasa och tända ljus och massa soffmys med båda barnen. Hur skön start som helst på den här veckan! Innan middag tränade Elion på att räkna och skriva och det är så coolt att se vad snabbt han lär sig! Kvällen avslutades med spel och ännu mer soffmys.
Nya sängkläder står högt upp på vill-ha-listan. Är det nånting jag liksom kan överköpa sådär till hemmet så är det just påslakanset. Finns ju så väldigt många fina! Dessa på H&M.
Ni är en del som undrar och ja, det kommer fler svar på fler frågor! 🙂
Fick en fråga om hur jag slutade älta min uppväxt. Jag tror faktiskt aldrig att jag har ältat den, men jag har sörjt det jag har saknat otroligt mycket. Sörjer. Jag hade fina kläder, jag fick mat på bordet, jag var duktig i skolan, jag hade kompisar. Det såg bra ut men var allt annat än det. Men jag sörjer att jag inte ville ta hem kompisar ifall min mamma skulle få utbrott just då (vilket hände dagligen), för vilken tonåring vill ha ens kompisar hemma när mamman går runt på nedervåningen och kallar en både det ena och det andra helt utan anledning. Eller ja, kanske för att jag hade gått in med skorna tjugo centimeter innanför hallmattan eller liknande. För att jag hade smutsat ner. För det kunde jag kallas hora eller något annat hemskt ord och bli skriken på i flera timmar. Det sörjer jag enormt, att inte ha fått en vanlig uppväxt när det kommer till att släppa in vänner som barn vanligtvis gör.
Jag sörjer också att jag inte har en mamma att gratta på hennes femtioårsdag, som är idag. Jag önskar att jag i alla fall kände ett litet behov av att göra det, men jag gör verkligen inte det. Hon finns, men hon finns inte. Jag sörjer att hon inte vill eller får vara en del av mina barns liv. Jag sörjer att hon missar två (tre) av världens finaste ungar växa upp, att hon inte får se vilka fina barnbarn jag har gett henne, att hon inte var en del av stora händelser som bröllop, eller små vardagsbekymmer. Att hon inte ens har träffat M eller Idun. Men så kommer jag på att det faktiskt inte är jag som ska sörja allt detta egentligen. För idag är jag så rik, på kärlek, relationer och familj. Det är hon som är förloraren. Hon har förlorat barn och barnbarn. Förlorat förtroende. Men samtidigt måste man få sörja det man har förlorat, och jag har ju faktiskt förlorat en av de personer som borde vara en av de viktigaste delarna i ens liv. Det känns orättvist mot alla dom som förlorat sina mammor i sjukdom och olyckor, att ha en mamma som inte finns, fast hon finns. Att kunna men inte vilja. Aldrig att jag skulle vilja vara utanför mina två (snart tre) barns liv och allt de kommer gå igenom i livet. Stort som smått.
Så jag sörjer. Kommer kanske aldrig sluta sörja? Precis som man förmodligen aldrig slutar sörja den föräldern man mist genom mer förklarliga anledningar.
Jag är så tacksam för dessa två och lovar mig själv att aldrig ta dom för givna! Och kanske framför allt att ge dom en anledning till att känna att de fått bästa uppväxten med kärlek i överflöd.
Vi lämnade storebror på skolan, gick förbi affären på hemvägen. Precis som vanligt alltså. Men när vi kom hem och det var dags för första sovstunden för Idun (hon sover en gång kring 10 och en gång kring 15, ca en timme per gång) bäddade jag ner mig under filten i soffan med henne för att kolla på ”min” nya serie, Jane the Virgin. Det är det ovanliga! För vanligtvis när hon sover brukar jag passa på med allt annat än vila. Ni är säkert många med mig som känner igen er 😉
Men just idag. Kroppen ville bara mysa i soffan. Måste träna på att bara göra ingenting. Jag vet ju att M är rätt duktig på det när han ”bara” är hemma haha. Alla behöver faktiskt det. Du med!
Mitt favoritsmycke i hela världen förrutom förlovningsring och vigselring är detta armband som har berlocker med mina barns små bebishänder och deras initialer. Armband och bokstavsberlocker är från Thomas Sabo och de små handavtrycken är från Lifestone. Tänk att vi om några få månader kan göra ett tredje litet avtryck!
Tände en brasa gjorde jag med. Det är kyligt ute. Bästa i hela huset!!
Har filurat på julklappar till mannen och sonen. Löst sonen helt men inte mannen helt. Eller har kommit på tre klappar men inte gjort slag i saken på alla tre ännu. Älskar att komma på personliga presenter som betyder, inte presenter bara för presentens skull liksom. Är glad att vi har bestämt att inte köpa massa julklappar till alla detta året. Bara till barnen, en julklapp till vuxen på julaftonskvällen (som bara julklappsköparen vet om vem det är), och så har jag och M bestämt att köpa till varandra också. Kommer aldrig glömma hans julklapp till mig första året, det var på riktigt det finaste jag fått! Då hade vi bara träffats i bara tre månader men hade redan bestämt att jag skulle säga upp min lägenhet (vi bodde ju ändå typ ihop). Och nu bara två år senare har vi köpt hus, gift oss och har snart fått två bebisar. Livet!. Mitt liv! Älskar det och DOM!
Sköna söndagen fortsatte med en pizza på Dal baffo till väldigt sen lunch. Att bara strosa i stan länge, länge med min bästa vän i hela världen är bland det bästa jag vet. Inga måsten och bara massa tid för varandra och att prata.
Vackraste jag vet
Kallt men fint. Tyst idag. På somrarna kryllar det förståeligt av folk här på stranden och när jag går just här känner jag lite extra hur mycket jag älskar den här staden som på snart 4 år har blivit mitt riktiga hem. Staden som är så fin oavsett sommar eller vinter, året runt.
På hemvägen pratade vi ännu en gång om mina studier, hur vi ska göra. Och nu lutar det nog åt att jag börjar nästa höst! Måste bara kolla med SYO:n att det ens är möjligt, så vi inte ställer in oss på något som inte alls går.
Väl hemma igen var det middag för lillan och sen golvlek som oftast. Jag här.
Hon där! Kryper inte ännu men ålar och snurrar för fullt. Tror inte det är jättelångt bort men hon får gärna ta det lugnt. Min älskade lilla bebis. När lillebror kommer kommer du ju bli så stor oavsett transportsätt.
Sen fick jag jätteont i magen och var tvungen att lägga mig i soffan. Har konserterat nu efter att ha känt efter att det är sammandragningar kombinerat med foglossning. Krypa runt på golvet är nog boven skulle jag tro, det blir för hårt för mina uppmjukade fogar. Idag är vi inne i graviditetsvecka 24 och det är en milstolpe i graviditeten! Nu kan nämligen lillebror klara sig utanför magen men jag vill såklart att han stannar ett par månader till och växer på sig. Tänk att han denna veckan blir lika lång som en linjal! Jag tänker en hel del på förlossningen och har till och med drömt om den. Sista gången jag får vara med om detta magiska och jag börjar äntligen njuta av graviditeten igen.
Jag och Idun gick till köpcentret för att köpa ditten och datten innan, men det var ingen trevlig promenad. Blåste och började regna efter bara en liten stund. M mötte upp oss på IKEA efter nån timme, han har varit i stugan och gipsat badrummet idag. Och Elion busar med sin pappa tills imorgon. Så det blev bara vi tjejer för en stund!
Sen åkte vi hem till Nadja och Jimmy för att hälsa på lilla Leia för första gången. Alltså vilken liten sötnos! Eller liten och liten, hon var ännu lite större än vad Idun var när hon föddes men ändå så pyttig. Och fiiin!!! En dos glädje i en sorgens dag. Tiden gick alldeles för snabbt men vi var visst där i över två timmar trots att vi bara skulle säga hej hehe…
Nu kvällsmys hemma med en köttbit till middag! M öppnar en flaska rödvin i skrivande stund och jag längtar tills jag med får ta ett glas. Är absolut ingen storkonsument av alkohol, tvärtom. Men ett glas rödvin är riktigt godis!
Kommentera (3)