Har ätit lunch och innan dess pratade jag en lång stund med Helena som fick sin son nästan en månad för tidigt. De mår bara fint och jag är SÅ glad för deras skull! Skönt att prata med henne om förlossningen eftersom hon har den färskt i minnet, håller tummarna för att min kommer gå lika lätt som hennes men det tvivlar jag på. Hennes hade verkligen gått lätt, hon tyckte inte ens det gjorde alltför ont!
Magen i vecka 39+6, BF.
Men ingen bebis som har tittat ut, än i alla fall ;-). Jag har haft förvärkar i rygg och mage hela natten som gjort ont men nu är det bara jobbig, konstan molvärk. Vi får se vad som händer helt enkelt. SOM vi längtar efter dig lillen, kom SNART ♥!
Foten känns som tur var lite bättre idag så det går åt rätt håll. Läget är bättre än igår helt enkelt så jag är betydligt gladare igen, tjoho!
Idag har det varit en extremt tråkig dag. Att vara höggravid i sig är jobbigt men ändå nåt jag är med glädje trots att det är tungt. Men att stuka foten just då känns faktiskt inte kul nånstans. Jag är otroligt osmidig och orörlig med bara magen och alla extrakilon, att ha en fot som inte fungerar på det är faktiskt rent plågsamt. Det går ju inte göra nånting och jag känner mig riktigt less. Inte på att vänta och vara gravid, men på att vara så här orörlig.
Vi har precis badat (och det var ganska trångt med 25 kilo mer Evelina än vanligt kan jag lova i ett för litet badkar) och nu ska vi gå och lägga oss. Fredrik är trött och jag vill mest bara somna ifrån mitt deppiga jag och hoppas att jag vaknar upp gladare imorgon igen – förhoppningsvis även lite rörligare med en friskare fot.
Tusen kramar till er alla ♥
KommenteraTankar inför förlossningen:
Jag var faktiskt rädd för att föda barn innan, ja ända tills jag blev gravid egentligen. Men då var det som att ett lugn infann sig – föda barn har ju kvinnor gjort i alla tider och gör varje dag! ”Kan dom så kan jag” brukar jag tänka ;-)… Kroppen är gjord för det och tänk så bra sjukvård vi har i idag och i sverige.
Det har såklart gått lite i vågor, ena dagen har jag varit skitnervös medan jag nästa har tänkt att äh, klart vi klarar det här! Men under hela graviditeten så har känslorna framförallt varit förväntan och längtan! Jag längtar faktiskt till då jag ligger där och har ont – varje värk och varje sekund av smärta innebär att vi kommer ett steg närmre att få möta den lilla prinsen. Förlossningen är slutet på graviditetsresan och MÅSTE gås igenom för att få börja det nya livet som föräldrar.
Precis som med diverse graviditetskrämpor så blir det inte bättre av att tänka negativt. Trots att jag har haft jätteont till och från har jag alltid tänkt på VARFÖR jag har ont. Vissa slipper alla besvär men långt ifrån alla. Din inställning blir inte bättre av att hela tiden tycka synd om dig själv, men självklart får man gnälla! För det ÄR jobbigt, det ÄR tungt och vissa dagar vill man inget annat än ”ploppa” ut den lille bebisen som ligger där inne och är anledningen till att det är jobbgt.
Men tänk vilken GÅVA det faktiskt är! Det är ingen självklarhet att kunna få barn, det ÄR verkligen livets gåva! Det finaste man kan få! Så vad gör det om du under några få månader av ditt liv har ont eller mår dåligt? Jag är tacksam, så otroligt tacksam varje dag över att vi har blivit välsignade med detta lilla liv!
Förlossningen var det ja :-)… De sista veckorna, eller sista dagarna egentligen, har min inställning till förlossningen förändrats lite – jag känner mig REDO! Jag vet att det kommer göra så in i helvete ont men som sagt – varje värk innebär att vi kommer närmre och närmre vårt första möte med lillen och med Fredrik vid min sida vet jag att det kommer gå bra! Jag är evigt tacksam över att få bli mamma men jag är även evigt tacksam över att ha en så fin och förstående man vid min sida. Tillsammans klarar vi allt och tillsammans har vi fått det finaste man kan få ♥
Jag brukar få frågan om vilken smärtlindring jag vill använda, men det vet jag inte. Alla upplever smärta olika och eftersom jag aldrig fött barn innan vet jag ju inte hur det kommer kännas för mig. Behöver jag epidural så tar jag epidural, vill jag endast ha lustgas så kommer jag ta endast det. MEN, som det känns nu tror jag inte att lustgas är nåt för mig eftersom jag inte gillar känslan av att tappa kontrollen, att vara” borta” i huvudet. Ryggbedövning känns inte heller jättelockande eftersom jag är mer rädd för nålar i ryggen och slangar i kroppen än vad jag är för själva smärtan. En engångsdos när det är som jobbigast på slutet av öppningsskedet kanske? Men det vet jag ju som sagt inte, jag tar det som det kommer men är öppen för förslag och har läst på om vilka alternativ det finns. Lavemang är det enda jag vet att jag SKA ha och F är väl medveten om det :-)!
Den viktigaste förberedelsen inför förlossningen tror jag är just det, att vara öppen för hur situationen kommer se ut då och där, för dig! Man bör inte säga till punkt och pricka hur man vill att förlossningen ska se ut för det kan ingen veta i förväg!
Tankar om bloggen och bloggens framtid:
Happily ever after är namnet på min sida eftersom jag vill lova mig själv att alltid vara lycklig. Det syftar absolut inte bara på att jag och Fredrik ska leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar, det kan man aldrig veta. För mig är det ett motto för att jag om jag vill kan få ett bra liv. Jag har efter en jobbig och ganska tung uppväxt lärt mig att man gör sin egen lycka. Jag har aldrig tappat tron på att efter regn kommer solsken och jag vill varje dag fokusera på det som är bra för mig och min familj, det som gör oss lyckliga. INGEN har bara bra dagar eller tycker att livet jämt är lätt, men man kan man absolut se till att leva det liv man vill leva!
Jag har denna blogg som lite av en dagbok, för att jag älskar att skriva och att ”bildblogga” men även för att våra nära och kära ska kunna följa vad som händer i våra liv. I somras råkade jag ut för en sjuk människa som hade tagit bilder och låtsats att det var hennes och såna saker är självklart en anledning till varför man ska vara försiktig med vad man skriver och vilka bilder man visar. Men sjuka, störda människor finns överallt och jag vill inte låta dom ”vinna” = låsa/stänga bloggen.
Som det känns nu kommer jag fortsätta att blogga på samma vis som jag gör nu – personligt men inte för privat. Självklart kommer jag vara försiktig med vilka bilder jag visar på vår son, men han kommer vara en del av bloggen precis som han är en del av mitt liv som jag ju faktiskt skriver om. Fredrik får såklart vara med och tycka till om vad han tycker är ok att visa upp för er, det är ju hans barn också!
Jag tycker det är helt fantastiskt med den respons jag får från er som läser, NI gör det extra roligt att blogga. Under det senaste året har min besöksstatistik mer än fördubblats och visst är det lite otäckt egentligen att så många läser det jag skriver och vet vad jag gör. Jag strävar inte efter och kommer aldrig att sträva efter att bli känd genom min blogg. Däremot är det otroligt häftigt att en blogg kan öppna upp så många dörrar och möjligheter men man ska nog inte glömma längs vägen att det en dag kanske är lika ”ute” med bloggandet som det just nu är ”inne”.
För mig är bloggandet en hobby, och jag kommer fortsätta så länge det känns roligt! Just nu ser jag inget slut på min blogg just för att det är roligt! Självklart kommer jag få mindre tid över till datorn när vår lille har kommit till oss, men jag tror nog att jag kommer finna tid för bloggandet eftersom det för mig är givande att skriva av mig om vad som händer här och nu. Min blogg är en dagbok som kommer vara kul att gå tillbaka och läsa ur i framtiden! Kanske kommer jag bli sämre på att svara på era fina kommentarer, och bli sämre på att kommentera och läsa andras bloggar… Men blogga – det kommer jag defintivt fortsätta med!
Har ni fler frågor får ni gärna skriva dom i en kommentar till detta inlägg så svarar jag på dom senare. Dessa två ämnen kände jag behövde få ett eget inlägg :-).
KommenteraJippie, jag kunde somna om och gick precis upp :-). Drömde massa konstigt (om förlossningstecken bland annat) så det blev kanske inte bästa sömnen men det är det ju i alla fall sömn!
Ute skiner solen och jag ska bege mig UT efter lunch tänkte jag, måste bara piggna till. Sitter här helt yrvaken och groggy som alltid när jag sover ”på dan”.
Så här står det om bebis och mig denna veckan på familjeliv:
