Varning för mindre mysigt inlägg!

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 19 januari, 2010
• Kategori: Bebis 2009
• Skriv en kommentar

linda om Dagen:

Hej! Jag är 20 år och blev mamma till en underbar son i slutet av oktober. Jag har följt din blogg sen jag hittade den, ungefär hela min graviditet 🙂 Har bara en liten fråga, Jag upplevde första tiden efter förlossningen som väldigt jobbig. Det gjorde ont att sitta, kissa, gå, stå. Det var smärtsamt med eftervärkar och för att tala om SMÄRTSAMT det är nog det mildaste ord man kan beskriva första gången man gjorde nummer 2 på toan. Jag sprack ingenting men ändå tycker jag att allt gjorde så ont! flera veckor efteråt. Nu till frågan, Hur upplevde du tiden efteråt? Jag har blivit så avskräckt att jag aldrig vill föda barn igen. Kram

Sista magbilden

Jag får ganska ofta frågor om hur min kropp var och är efter förlossningen och hur allt kändes dagarna efter så jag gör ett inlägg om det! Ovan ser ni hur min mage såg ut dagen innan Elion kom ut. Den var STOR och jag lovar att det fortfarande syns att den har varit så stor. Huden är fortfarande lite slapp och magen är degig även om den samtidigt är ganska platt. Den håller på att dra ihop sig helt enkelt! Och det förstår man ju, att det tar tid med tanke på hur mycket huden faktiskt töjer sig. Bristningar har jag lite här och var.

Men tillbaka till hur JAG kände mig precis efter förlossningen. Det kändes för det första väldigt tomt i magen och när jag gick till toaletten en stund efteråt kunde jag knappt stå rakryggad eftersom tyngden från magen var borta. Jag behövde inte sys men det sved ändå när jag kissade de första dagarna. Det hjälpte att kissa i duschen eller använda duschslangen som fanns vid toaletten, ljummet vatten gör att det kändes mindre. Jag kände mig rätt så mörbultad i underlivet dagen efter och även om jag kunde sitta så hoppar man ju inte runt direkt det första man gör. Verkligen inte, för det är rejält ömt. Det dröjde ganska många dagar (veckor?) innan det slutade strama helt, och när jag gick långprommenader några veckor efter kunde det fortfarande spänna lite efteråt. Blod kommer det i massor de första dagarna. Första dygnet pissar man blod ser det ut som men det minskade ganska snabbt och blev istället som mindre mens nån vecka. Avslaget hänger med ganska länge och luktar äckligt och speciellt och så länge man har det är det svårt att känna sig helt fräsch, hur mycket man än duschar ;-). Men att duscha har aldrig varit så härligt som de första veckorna efter förlossningen!

Andra dagen hade jag sån FRUKTANSVÄRD träningsvärk i HELA kroppen! Plus att det spänner och ömmar både fram och bak där nere. Just då vet jag att jag tänkte att fy fasen, det här är ju minst lika jobbigt som att föda barn, att det nog räcker med ett barn för det är så mycket även efter förlossningen som gör förbannat ont. Men oj vad man glömmer, även om det just där och då är himla tufft!

Man hör ju en del om svårigheten att göra nummer två efter förlossningen så jag förberedde mig med att dricka massor och äta linfrön och faktiskt så gick det oväntat bra även om det började ömma ännu mer där fram igen efteråt. Lyckades med denna prestation redan dagen efter kan jag ju lika gärna berätta när allt annat mindre trevligt ändå kommer fram haha. Det var i alla fall mest obehagligt, och kändes som om man tryckte ut ”allt” där fram också. Ett tips som jag läste om och använde mig av är att ”hålla emot” med lite papper, då spänner det mindre där fram efteråt. Krystvärkar känns verkligen som att göra nummer två har jag i alla fall insett.

Eftervärkar. Mm, det hade jag ju hört talas om men HERREGUUUD vad ont det gjorde! Natten mot söndagen (födde fredag morgon) vaknade jag av ontontont och fick larma för att få smärtstillande. Helt seriöst så gjorde det (för mig) minst lika ont som värkar (kanske inte de allra ondaste värkarna, men ändå ;-)). Det var en barnmorska där som var otroligt känslokall och ja lite empatilös, när jag bad om fler värktabletter. Hon sa att det minsann är värre med eftervärkar om man fött fler barn. Eh, jaha? Men JAG har ju svinont NU!?? Det var också en sån ”period” jag tänkte att det är minsann inte bara är att föda barnet som gör ont, det gör ont även efteråt.

Och när mjölken rann till. Jag tror jag höll på att få mjölkstockning för en dag gick jag runt och grät av smärta HELA DAGEN. Det spände och gjorde så jäkla ont, men där har jag mig själv att skylla lite haha… Eftersom Elion inte kunde äta från mig och jag var rädd för att det skulle förstöra chanserna för amning och ville att mjölken skulle rinna till så han kunde ammas pumpade jag minst 10 minuter på varje bröst istället för 5-7 minuter per bröst och gång. Inte att rekommendera.

Ja det var kanske det mesta? Det ÄR fysiskt jobbigt att ha gått igenom en förlossning och att återhämta sig kroppsligt gör man helt enkelt inte på en dag eller två. Det är en tid även efteråt som är lite fysiskt jobbig samtidigt som allt annat är nytt och man vill helst inte göra något annat än att bara titta på sin bebis och framför allt så vill man inte ha ÄNNU mer ont. Det är och tungt att vara gravid (i många fall) och smärtsamt att föda barn men allt onda slår inte KÄRLEKEN man känner. Ja den kärleken går inte att jämföra med något annat. Det är helt galet att man faktiskt KAN älska någon annan så mycket! Och det jag tycker är allra häftigast är att denna redan från början enorma kärlek bara växer sig större för varje dag!