NÄR MAN VAKNAR SJÄLV HEMMA

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 12 augusti, 2019
• Kategori: Vardagsliv

Godmorgon måndag! Ny vecka och många som är tillbaka från semestern nu kanske? Vi har redan jobbat ett par veckor och börjar komma in i det nu igen. Vi var ju och lämnade våra små troll hos svärföräldrarna igår så det känns väldigt tomt här hemma och morgonen är inte riktigt som den brukar. På kvällarna märks det inte av speciellt mycket, eftersom de alltid sover bra från ca 20… Det brukar vara lugnt och vi har tid för oss själva (Elion är uppe lite längre förstås speciellt nu på sommaren). Men på morgnarna då brukar det vara fullt ös och det var det då inte idag, när jag vaknade upp i ett i övrigt helt tomt hus. Mange åker hemifrån redan vid 06, jag vaknade innan väckarklockan vid 06.20. Hade fått ett meddelande från Elion (som sover hos Fredrik) vid 02, han hade fått febern stackarn, 39,4. Typiskt när han skulle följt med vänner till Skara sommarland just idag! Måste ha varit Idun som smittat honom, trots att vi försökte hålla honom ifrån henne genom att han sov hos kompis…
 

Vilken LYX att kunna lämna barnen ute på landet hos farmor och farfar för några dygn där. Haha här var de i full fart på väg mot våra bilar för att se hur pappa och farfar hade monterat bilstolarna i farmor och farfars bil. Det är en bit att åka så perfekt att vi kunde skjutsa dit dem och de åker hem tillsammans. Eftersom vi jobbar som vanligt idag och imorgon när de små är iväg blir den kanske största skillnaden för Idun och Aston som får extra ledigt från förskolan. Men det är rätt härligt att få lite egentid tillsammans på eftermiddagar/kvällar, och tyst egentid på morgonen med 😉

Vi hade dock tänkt ha kvalitetstid med Elion idag, bara vi tre. Så ännu mer typiskt att han blev sjuk. Men igår när vi kom hem tog vi på oss träningsskor och gick in till centrum för middag, jag och Mange.

Haha alltså… Mange bara skrattar åt mig som ”äter med hjärtat”. Men för mig är det viktigt att äta det jag är SUGEN på. Han är mer att han äter det som finns. Någon som känner igen sig?

I alla fall. Vi gick till piren och satte oss på baksidan på dal baffo för pizza och pizzasallad. Just pizzasallad var det jag var sugen på, annars skulle jag hellre valt sushi (finns inte i pirens restauranger utan då hade vi behövt gå tillbaka inåt stadskärnan). Vi beställde en dricka och frågade efter pizzasallad, men fick svaret att de inte har pizzasallad!? Dal baffo i stan (restaurangerna på piren öppnar bara över sommarhalvåret) vet vi ju brukar servera pizzasallad även på kvällarna. Då ringde jag till restaurangen jämte för att fråga om de hade pizzasallad hehe… Det kunde dom fixa sa dom, så vi betalade våra drickor och gick över dit istället. Inser att jag kanske är lite väl ”petig” och krävande med mat ibland, men samtidigt. Man betalar ju för det man vill ha tänker jag? Nu drack vi bara cola zero, men jag frågade  Mange som nog hade lite dåligt samvete för dal baffos personal, om han hade känt annorlunda om vi köpt varsin drink och sedan gått vidare och det hade han nog sa han. Är ju inte direkt ovanligt att man tar en drink på ett ställe och går vidare menar jag.

Oavsett GLAD att vi bytte till Bryggeriet, för där möttes vi av service som hette duga. Ja redan i telefon såklart, när de sa de skulle fixa pizzasallad även om de inte hade kvar. Lite nostalgi att vi åt just här för lite drygt 5 år sedan när vi firade vår förlovning. Ett annat exempel på god service var när det kom in ett par med bebis, och restaurangägaren hjälpte till att torka av barnmatstolen, trots att den såg ren ut. Det är ju helt klart sådana små saker – det lilla extra – som gör att man känner sig välkommen. Trots att man bara äter pizza (finns massa annat på menyn också!).

Älskar att gå långpromenad med honom och prata om allt mellan himmel och jord! Det gjorde vi så ofta förr. Jag sa det, att jag kan sakna tiden som var då. Inte att jag för något i världen skulle byta bort det vi har nu, men jag känner nästan lite ångest över att tiden går så fort. Då hade vi allt underbart framför oss, massa längtan och drömmar. Nu är vi mitt i det och bebisåren är förbi… Carpe diem och allt det där, jag vet, men ja. Eller JA. Jag ska verkligen försöka att bli bättre på att ta vara på tiden och njuta av nuet, göra det jag vill göra och så vidare. Hur klyschigt det än låter så är det det enda som spelar roll. Nu. Att vara lycklig NU.

Vi hade regnjackor, förberedda för regn men solen kom fram mer och mer och Mange gick och svettades istället haha… Perfekt med hans varma hand till min kalla 😉

KRAM

♡