Vill börja med att säga TACK för all respons i inlägget om olika manmakänslor. Det jag kände träffade mest var att det kanske tar extra tid för kärleken att bli maxad om graviditeten var oplanerad. DET och att jag knappt kände mig gravid förrän vecka 30, plus hade två monsterblödningar som väckte en vidrig oro som fick mig att inte riktigt våga tro att allt skulle gå bra. Jag tror inte att jag tog till mig graviditeten till max. Med Elion och Idun längtade och älskade jag varenda sekund av graviditeterna. Ja jag längtade ju faktiskt på ett helt annat sätt eftersom båda graviditeterna var planerade. Och Emelie med tvillingar… Jag kände igen mig så i det DU skrev (ja lite i allt ni alla skrev) om att inte hinna med för att det finns två bebisar som man måste dela uppmärksamhetem mellan. Jag har inte tvillingar, men ändå två bebisar. Kan sakna att kunna ge 100% av tiden till en bebis. Det är såklart många faktorer som spelar in för hur man reagerar på förändringar men det viktigaste är nog att känna at alla känslor är ok och nu. Det ÄR ju det man känner och det ska aldrig förminskas. Känner man ett behov av att prata med någon utomstående som är specialist på området ska man göra det. Det är viktigare att man sträcker ut den handen då än att tiga och kanske bara må sämre med tiden. Jag är SÅ SÅ glad för att jag har er. Ni är så himla bra och har så kloka tankar. Hoppas fler än jag tar del av dom! Bara av att skriva om mina känslor öppet minskade liksom kraven på mig och det känns lättare på något vis. Ni är så bra att ”prata” med. Önskar att vi kvinnor kunde bli bli schysstare mot varandra när det kommer till framför allt sånt som faktiskt bara vi kvinnor går igenom. Vi borde hålla ihop mer! Dela med oss mer. Minska pressen och sänka kraven på oss om att vara så himla bra jämt eller att vi måste vara och känna på ett visst sätt. Vi är ju bra, precis så som vi är! Känslan av att inte räcka till när man har flera barn verkar vara något som i princip alla kan känna av, mer eller mindre. Men vi är bara mänskliga och det viktigaste är bara att man gör sitt bästa – för sina barn, sin familj OCH sig själv!
Idag har vi varit utomhus sen efter frukost. Projekt-måla-garage står på dagens agenda.
Work in progress, de sovande barnen underlättar massor! Var mysigt att få måla tillsammans med M, oftast gör vi ju saker med barnen, eller var för sig när de sover. All kvalitetstid är bra kvalitetstid? Ja det tror jag på. Älskar att göra saker tillsammans med min man. Hihi på en av våra första dejter hjälpte jag honom att lägga tak på stugan! Bara han och jag på ett tak med sjöutsikt och massa fjärilar i magen. Nån gång måste vi ha picknick där uppe sa vi då ;).
Vilka flashbacks det ger att måla! Förra sommaren målade vi i princip hela huset invändigt och när vi tog semester från husrenoveringen åkte vi ut till stugan och målade den nya delen utvändigt haha. Man kan säga att då var det lite lätt jobbigt mot slutet. Såna här småprojekt känns bara kul. Ja jag gillar att måla får jag nog ändå säga. M hatar det. Visst är det bra när man hittar ”sina” grejer man trivs med? Själv skulle jag inte vilja snickra och bygga. Det är bra att komplettera varandra i husägandet, hushållssysslor och renovering ;).
Glad tjej hej!
Lunch intagen och nu är det back to work.
KRAM på dig!
Varken jag eller min man är så förtjusta i just målning, men annat hjälps vi gärna åt med 🙂 han är snickare så han kan mer men jag hjälper gärna till och lär mig saker eftersom. Det är också kul!
Jag tycker också det är roligt att måla. 🙂