Ovant att gå utanför dörren innan klockan 08! Jag fick ju väcka den här damen som annars sover till kring 8, men nu skulle vi ju båda vara färdiga för att möta upp storebror för hans första skoldag så jag fick väcka henne haha. Men hon skrattade bara som vanligt och jag tyckte det var urskönt med morgonluften! Inser att jag inte alls mår speciellt illa längre (peppar peppar), och allt mer sällan sådär småilla (så länge jag äter senast var tredje timme) så ska försöka komma ut på fler morgonpromenader. Inte minst blir det ju det de veckorna Elion är här och vi ska följa honom till förskolan.
Världens BÄSTA storebror som uppskattade att jag och Idun också var där. Och så stort det kändes!
Efter invigning var det samling i klassrummet och pappa och farbror John (som har flyttat hit för en termin på högskolan) gick efter en stund men jag och Idun stannade kvar lite till.
De hade upprop, morgonsång och sen hade de en uppgift att göra en vimpel som de satte ihop och hängde i fönstret. Jag som är hormonfylld åt alla håll och kanter satt flera gånger och hade tårar i ögonen när jag tänkte på vilken lycka det är för mig att få vara en del av den här killens liv.
/Stolt mamma
Klart du e en stolt mamma med 2 såna sötnosar
Vad spännande med förskoleklass! Förstår att du är stolt över stora killen! Min son börjar förskoleklass nästa år! Tiden springer i väg men så kul se som växa! ?
Åhh, jag är höggravid, hormonfylld och med känslorna utanpå kroppen… Har också lämnat storebarnet i skolan för första gångerna nu. Har hållit ihop under lämning men när jag kommit till bilen har jag totalt brutit ihop och gråtit. Blandade känslor av stolthet, vemod, separationsångest efter en lång sommar ihop och över att tiden går så ofantligt snabbt och att det ändå är så fint att få se när de växer och blir självständiga. Ujuj, inte lätt…
Jag förstår dig. Även om min dotter inte börjat skolan än (två år kvar) så känner jag detsamma inför dagis. Hon går 15 timmars och det börjar snart igen, hur ska det gå att lämna henne efter att vi suttit ihop hela sommaren. Fast jag tror det är värre för mig än för henne. Hon kommer säkert tycka det är roligt med barnen. Medan jag kommer sakna henne och längta tillbaka till tiden då hon var hemma med mig. Man vill såklart att ens barn ska växa och bli stor, men tiden går så snabbt.
På den sista bilden, trots att man egentligen inte ser så mycket av hans ansikte, är han väldigt lik dig! 😀
Vad fin han är! Min gosse börjar ettan i mrg! Vart tog tiden vägen?! Är likadan, blir tårögd å galet lycklig över sånt!