Vad skönt det känns med långledighet framför så vi får träffa pappan i huset lite mer. Förhoppningsvis i alla fall, imorgon har han jouren så i värsta fall får han jobba som vanligt. Men vi håller tummarna för mycket familjetid! Skulle behövas så vi kan planera och prata känner jag, även om vi pratar mycket under dagarna ändå så är det ju inte samma sak som att sitta hemma och se varandra samtidigt. Vi behöver planera den där after-bröllops-festen och vi behöver planera en liten familjetripp vi tänkte göra i början av juni. Göteborg och Liseberg är lite av ett måste varje år tycker jag och nu tänkte vi kanske ta det i juni innan vi får tillträde till huset. För sen kommer det typ inte finnas tid på väldigt länge med all renovering och sen själva flytten! Midsommar kommer vi till exempel stå och måla och riva väggar haha… Förra midsommar var vi just i Göteborg och då visste jag innerst inne att jag var gravid även om jag inte ville testa riktigt då utan väntade ett par dagar till. Och nu finns hon här, vår lilla diamant! Hihi min lillasyster sa igår att hon trodde att lilla Idun var en ”ooopsie” eftersom hon kom så tidigt i mitt och Ms förhållande (jag blev gravid efter 9 månader tillsammans) men det var hon ju inte. Önskad och efterlängtad från första stund!
TACK för era fina och underbara kommentarer i inlägget här under… Jag blir alldeles rörd! För mig som har kommit så långt i processen och känner mig redo att prata om det är det ganska självklart att dela med mig just av anledningen att det kan hjälpa andra i liknande situationer. Inget barn ska behöva må dåligt i sitt egna hem där man växer upp med de personer som ska vara det tryggaste man vet. Men eftersom det är just där man växer upp, är det ju det enda ”normala” man vet om och därför är det extra svårt att ta avstånd ifrån, när man är mitt i det. Jag minns rättegången och min lillebror fick frågan om olika incidenter, den ena hemskare än den andra, när de utspelades. Hans svar att han inte vet, eftersom det var vardag, gjorde så ont i mig. Precis så är det för oss alla, vi kan inte säga exakta datum eller så, för det var så mycket så ofta. Inget den dagen i den månaden den tiden, för det hände så ofta. Alla barn förtjänar att känna sig trygga och älskade hemma, som förälder ska man ge sitt barn de bästa förutsättningarna för att glad och lycklig kliva in i vuxenlivet! Jag har tagit mig dit jag är tack vare andra personer men det har varit hårt jobb och till viss del finns fortfarande en del hjärnspöken. Flera år efter jag flyttade hemifrån till exempel var det ofta att jag nästan letade bråk (stackars F), för det var ju så livet skulle vara? Först nu de senaste åren har jag insett att livet faktiskt KAN vara så bra och enkelt som det är för det mesta. Självklart kommer motgångar då och då, det kommer det ju alltid göra, men den där grundlyckan får man ha, bör man ha. Både du och jag!
Jag tycker att vi kickar igång en valborgtävling senare, det förtjänar ni, världens bästa läsare.
Tycker du verkstad vara så fin person. Man får ta lärdom av sitt förflutna och det dåliga i ens liv. Du verkar ha vänt det till något bra. Tycker det är fruktansvärt att vissa får ha barn som inte bör 🙁 Gör ont i hjärtat att veta att små oskyldiga barn far illa. Som du skriver vuxna ska göra allt för att de ska få en bra start i livet och vidare. Du kommer bli en toppen socionom. Du har hjärtat på rätt ställe.
Känner igen mig i bitar av din berättelse i föregående inlägg och är väldigt tacksam att du delar med dig. Jag bröt inte. Ibland äter det upp mig inifrån, jag letar också bråk som du skriver och det finns ett tomt hål i själen som vissa dagar känns bottenlöst. Jag tror att min barndom, precis som du skrev om din, gör en själv mer motiverad att vara en bättre förälder. Jag vill ha världens starkaste och gladaste barn som aldrig någonsin ska kränkas hemma eller utsättas för psykisk/ fysisk misshandel.
Du och dina syskon är starka som har gått hela vägen. Jag har lagt locket på och ”låtsas som ingenting”. Men det är inte att vara sann mot sig själv kan jag lova.
Haha, en ooopsie 😀 Då kan jag tala om att mina föräldrar träffades en nyårsafton för 30 år sedan. De sade efter 6-7 veckor att ”blir det en bebis nu eller om 5 år spelar ingen roll”. I mars flyttade jag in i magen och precis ett år efter att de träffades hade de en bebis och ett nyköpt hus. De är tillsammans än idag. De jobbar ihop (pappa som tandläkare och mamma som tandsköterska) i en liten privat klinik, de bor ihop såkart och de spelar golf tillsammans så fort de får tillfälle. Ska mamma åka och handla hoppar pappa in i bilen 😀 De sitter ihop och det är något jag själv önskar mig.
Det jag vill säga är att även om det går snabbt så behöver inte det betyda att det är bättre att vänta i x antal år innan man skaffar barn. Go with the flow! 😀 Heja er! Jag tror på er!
Men åh så fint! Haha jamen exakt, så känner jag med. ”Vi ska ju ändå göra det någon gång så bättre att göra det innan det är för sent om vi ändå vill det”.
Tack söta du, hoppas att du också får samma!
Kramar