Hej onsdag och hej fantastiska människor som kikar in här. Alltså mitt inlägg igår. Era kommentarer. Hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle beröra så. Vilket ju är knäppt egentligen, för det som står är ju helt galet men som sagt min vardag förr och på nåt sätt nu lika enkelt att prata om som typ vilken middag vi brukade äta oftast. Haha okej inte riktigt så kanske nej… För er som haft en bra uppväxt är sånt här säkert svårt att förstå och relatera till och det jag skrev kanske nästan är svårt att tro är sant. Det som sårat mest genom alla år är nog människorna som inte trott eller tror på mig, för helt ärligt finns det nog ingen mer ärlig person än mig. På riktigt, jag är helt gaalet ärlig! Det känns varmt i hjärtat när ni lämnar fina ord och peppar och stöttar. Igår fick jag många meddelanden och mess från vänner och bekanta som inte visste att det var så illa. Fick världens finaste mail från min minsta lillebror… Jag blir tårögd av alla fina ord, rörd av all omtanke. Det är väl också en följd av det här, jag har svårt att förstå när andra vill göra något fint för mig eller säger fina saker, svårt att ta till mig att det är till mig. Vad mycket kärlek som kan komma ur något så här hemskt! Vilket är precis det jag önskar, så det på nåt sätt inte ska ha skett i onödan. M frågade mig hur det kändes, att ha skrivit inlägget. Skönt var det första ordet som jag kom att tänka på. Det är så skönt att ha bearbetat det så pass att jag nu kan prata öppet om det så här. Mina småsyskon har det såklart inte, men de kommer ju nyss ifrån det hemska medan jag har haft drygt 8 år på mig att hantera alla känslor som kommer efteråt.
Till er som skrivit och som varit eller är i samma situation. Ni får gärna maila mig om ni vill. Jag finns här för er om ni behöver någon som lyssnar. Det kan vara otroligt givande att få prata av sig till någon utomstående som kan komma med andra perspektiv. Som ser på saken ur andra vinklar. Det är lätt att bli ”hemmablind”. Jag har varit det. Till er som redan mailat, jag lovar att svara även om det kanske inte blir nu de närmsta dagarna. All kärlek till er ❤
Idag är det dan före dan. Dan före dan som Elion åker till Norrland med sin pappa. Passande att tomten hälsat på inatt så vi kan ha minijul innan han åker, han och jag och M. Min älskade lilla familj.
❤
Verkligen sorglig historia :(. Tur att det kommit något bra ur det och tur att du blivit en så fin person ❤. Du verkar vara hur go som helst. Och tycker du verkar vara en bra mamma åt din son. Så skönt att det löst sig för dig nu. Du förtjänar vara lycklig. Ja det gör ju alla. Tyvärr är livet inte rättvist. Så många som haft det dåligt som unga som fortsätter så 🙁 Riktigt hemskt. Ha en mysig minijul.
fina fina du <3
tack för din fina blogg och för att du vågar dela med dig 🙂
förstår att mitt mail bara var ett av många och jag vill bara tacka för att du e du.. många kramar <3
Stort av dig att berätta. Av det man har läst förut så har jag förstått att det varit något sånt du och dina syskon varit med om.
Jag har själv ingen relation med min mamma, äldsta bror och hade ingen kontakt med min pappa heller. Det är pga liknande saker du varit med om.
Jag har klarat mig tack vare vänner och fosterfamilj. Det har inte varit enkelt och blev svårare då jag fick min son.
Jag kan berätta mer om du vill i ett mail.
Usch jag blev så ledsen när jag läste.. Men du är verkligen en kämpe!
Blir alldeles tårögd när jag läser vad som har hänt dig och dina syskon, glöm aldrig att du är världens BÄSTA storasyster som hjälper dem genom det här. Du skrev ju att de har sagt det till dig och jag hoppas att du tänker på det när det är svårt.
Tillsammans kommer ni så mycket starkare ur det här och Josefine(prinsessans dagbok) skrev en väldigt klok kommentar igår, att din ”hämnd” mot er mamma är att du har vuxit upp och blivit en fantastisk person! Och det är jag helt säker på att dina syskon också är.
Kram!
Älskade söta du! STOR KRAM
Som en klok vän skrev till mig ganska nyligen : What doesn’t kill you make you stronger!
Undrar vem denna kloka person var 😛 😉
Puss på dig babe <3
Jag har varit med om samma sak, har tre yngre syskon. Gjorde allt i min makt för att min pappa inte skulle få förstöra deras liv något mer. Min pappa är psykisk sjuk, jag vet det alla vet det, men ingen vill inse att han behöver hjälp. Idag har jag tre små flickor, dem har ingen kontakt med min pappa, kommer aldrig ha det heller. Dem har min låsas pappa som morfar, som för övrigt är den bästa morfarn dem någonsin kunde få.
Vi har rättegång mot min pappa, det är 3 år sen i februari.
Kan ha varit det värsta jag vart med om, han vart dömd för olaga hot. Jag har fått ett antal besöksförbud mot han. Som han hela tiden bröt mot. Det gäller att stå på sig, inte vika sig det minsta. Anmäl allt hela tiden, minsta lilla grej.
Men det värsta va under rättergången, att dem som stöttat mig som mest under hela min uppväxt och har sett allt hur det har vart svek mig. Min farmor och farfar sa att det här aldrig hänt. Det var det värsta sveket jag vart med om. Idag har jag ingen kontakt med dem heller.
Men vet du jag har aldrig vart så lycklig som jag är idag, vägen har vart lång. Jag och mina tre små syskon har aldrig haft så bra relation som vi har idag.
Jag skulle bara skriva kämpa på och stå på dig. Hade jag haft en stora syster som dig hade jag vart så glad.
Lycka till med allt och God Jul!
Kramar