Det där tatueringssuget har vaknat till liv! Igen :)… Jag har sagt att jag inte ska göra en ny innan jag har tagit bort den på handleden men vi får se. Det lutar nämligen väldigt mycket åt att jag ska göra en tatuering tillsammans med någon jag älskar väldigt mycket, alltså att vi ska göra likadana. Fast det beror ju på om vi kommer kunna enas hehe…
Annars då? Lite regn i livet just nu men herrejävlar rent ut sagt vad härligt det är att ha Elion hemma! Jag börjar bli less på min kropp… Efter den här sommaren har jag verkligen insett hur glad och tacksam man faktiskt ska vara över en frisk kropp. Visst har jag haft tradiga fysiska problem tidigare men jag är kanske lite klenare i psyket nu efter allt som varit så att få åkomma efter åkomma påfrestar säkert mer än vad det egentligen skulle gjort. Många bäckar små som det heter! Men jag har såklart mycket som gör mig lycklig! Framför allt att få ha de jag älskar i mitt liv. All you need is love, i alla dess former. Faktiskt så tror jag på det. Det är det som gör att man klarar sig genom tuffare perioder. Som får en att hålla hoppet uppe. Som får en att leva lite mer än om man stänger in sig och inte vågar lita på människor och sina känslor. Jag brukar tänka att det egentligen är rätt konstigt att jag har så lätt för att släppa in människor rakt in i hjärtat efter att ha blivit så sårad av den som borde finnas där mest av alla… Men det är väl det där med hoppet. Även om världen är hemsk på väldigt många vis och ofta gör mig mörkrädd slutar jag inte tro på det goda och har alltid fokus på det som spelar roll i slutändan. Relationer och allt man får ut av positiva sådana.
Och på tal om något helt annat! Godkänner inga kommentarer i tävlingen nedanför eftersom ni då kanske skulle se det rätta svaret ;)…
♥
Jag är precis likadan med att lätt släppa in människor i mitt liv. Både vänner och pojkvännen. Då har jag liknande liv, eller hade, där min pappa väljer sitt missbruk framför sina 5 barn. Det är då efter vår mamma gått bort i cancer som han fortfarande väljer bort oss. Nu är jag 22 år och bor med min pojkvän. Jag tror som du både hopp att man vill tro gott om alla och att man nånstans söker närhet, alltså har man lätt för att gå nära inpå människor. Men det tycker jag är fint och väldigt naturligt.
Vad tråkigt att höra att du fortfarande inte känner dig bra i kroppen, vet inte vad det är men det känns lite halvallvarligt och jobbigt. Hoppas så innerligt att du snart kan må bättre, kanske söka hjälp på nått sätt och få den kur du behöver oavsett vad det är. <3
Sen ang tatueringarna…. åh vad vi är på samma bana, inte med att göra likadan (antar att det är med fina karro) =) men att tatuera igen och igen och igen…. skulle inte göra fler men har redan börjat planera in nästa.. funderar dessutom på TVÅ till nya men vi får se.. försöker hålla mig så gott jag kan. =)
Massa massa kramar !