VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Lååångt inlägg – Mina tankar kring förlossningen och bloggandet därefter!

Tankar inför förlossningen:

Jag var faktiskt rädd för att föda barn innan, ja ända tills jag blev gravid egentligen. Men då var det som att ett lugn infann sig – föda barn har ju kvinnor gjort i alla tider och gör varje dag! ”Kan dom så kan jag” brukar jag tänka ;-)… Kroppen är gjord för det och tänk så bra sjukvård vi har i idag och i sverige.

Det har såklart gått lite i vågor, ena dagen har jag varit skitnervös medan jag nästa har tänkt att äh, klart vi klarar det här! Men under hela graviditeten så har känslorna framförallt varit förväntan och längtan! Jag längtar faktiskt till då jag ligger där och har ont – varje värk och varje sekund av smärta innebär att vi kommer ett steg närmre att få möta den lilla prinsen. Förlossningen är slutet på graviditetsresan och MÅSTE gås igenom för att få börja det nya livet som föräldrar.

Precis som med diverse graviditetskrämpor så blir det inte bättre av att tänka negativt. Trots att jag har haft jätteont till och från har jag alltid tänkt på VARFÖR jag har ont. Vissa slipper alla besvär men långt ifrån alla. Din inställning blir inte bättre av att hela tiden tycka synd om dig själv, men självklart får man gnälla! För det ÄR jobbigt, det ÄR tungt och vissa dagar vill man inget annat än ”ploppa” ut den lille bebisen som ligger där inne och är anledningen till att det är jobbgt.

Men tänk vilken GÅVA det faktiskt är! Det är ingen självklarhet att kunna få barn, det ÄR verkligen livets gåva! Det finaste man kan få! Så vad gör det om du under några få månader av ditt liv har ont eller mår dåligt? Jag är tacksam, så otroligt tacksam varje dag över att vi har blivit välsignade med detta lilla liv!

Förlossningen var det ja :-)… De sista veckorna, eller sista dagarna egentligen, har min inställning till förlossningen förändrats lite – jag känner mig REDO! Jag vet att det kommer göra så in i helvete ont men som sagt – varje värk innebär att vi kommer närmre och närmre vårt första möte med lillen och med Fredrik vid min sida vet jag att det kommer gå bra! Jag är evigt tacksam över att få bli mamma men jag är även evigt tacksam över att ha en så fin och förstående man vid min sida. Tillsammans klarar vi allt och tillsammans har vi fått det finaste man kan få ♥

Jag brukar få frågan om vilken smärtlindring jag vill använda, men det vet jag inte. Alla upplever smärta olika och eftersom jag aldrig fött barn innan vet jag ju inte hur det kommer kännas för mig. Behöver jag epidural så tar jag epidural, vill jag endast ha lustgas så kommer jag ta endast det. MEN, som det känns nu tror jag inte att lustgas är nåt för mig eftersom jag inte gillar känslan av att tappa kontrollen, att vara” borta” i huvudet. Ryggbedövning känns inte heller jättelockande eftersom jag är mer rädd för nålar i ryggen och slangar i kroppen än vad jag är för själva smärtan. En engångsdos när det är som jobbigast på slutet av öppningsskedet kanske? Men det vet jag ju som sagt inte, jag tar det som det kommer men är öppen för förslag och har läst på om vilka alternativ det finns. Lavemang är det enda jag vet att jag SKA ha och F är väl medveten om det :-)!

Den viktigaste förberedelsen inför förlossningen tror jag är just det, att vara öppen för hur situationen kommer se ut då och där, för dig! Man bör inte säga till punkt och pricka hur man vill att förlossningen ska se ut för det kan ingen veta i förväg!

Tankar om bloggen och bloggens framtid:

Happily ever after är namnet på min sida eftersom jag vill lova mig själv att alltid vara lycklig. Det syftar absolut inte bara på att jag och Fredrik ska leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar, det kan man aldrig veta. För mig är det ett motto för att jag om jag vill kan få ett bra liv. Jag har efter en jobbig och ganska tung uppväxt lärt mig att man gör sin egen lycka. Jag har aldrig tappat tron på att efter regn kommer solsken och jag vill varje dag fokusera på det som är bra för mig och min familj, det som gör oss lyckliga. INGEN har bara bra dagar eller tycker att livet jämt är lätt, men man kan man absolut se till att leva det liv man vill leva!

Jag har denna blogg som lite av en dagbok, för att jag älskar att skriva och att ”bildblogga” men även för att våra nära och kära ska kunna följa vad som händer i våra liv. I somras råkade jag ut för en sjuk människa som hade tagit bilder och låtsats att det var hennes och såna saker är självklart en anledning till varför man ska vara försiktig med vad man skriver och vilka bilder man visar. Men sjuka, störda människor finns överallt och jag vill inte låta dom ”vinna” = låsa/stänga bloggen.

Som det känns nu kommer jag fortsätta att blogga på samma vis som jag gör nu – personligt men inte för privat. Självklart kommer jag vara försiktig med vilka bilder jag visar på vår son, men han kommer vara en del av bloggen precis som han är en del av mitt liv som jag ju faktiskt skriver om. Fredrik får såklart vara med och tycka till om vad han tycker är ok att visa upp för er, det är ju hans barn också!

Jag tycker det är helt fantastiskt med den respons jag får från er som läser, NI gör det extra roligt att blogga. Under det senaste året har min besöksstatistik mer än fördubblats och visst är det lite otäckt egentligen att så många läser det jag skriver och vet vad jag gör. Jag strävar inte efter och kommer aldrig att sträva efter att bli känd genom min blogg. Däremot är det otroligt häftigt att en blogg kan öppna upp så många dörrar och möjligheter men man ska nog inte glömma längs vägen att det en dag kanske är lika ”ute” med bloggandet som det just nu är ”inne”.

För mig är bloggandet en hobby, och jag kommer fortsätta så länge det känns roligt! Just nu ser jag inget slut på min blogg just för att det är roligt! Självklart kommer jag få mindre tid över till datorn när vår lille har kommit till oss, men jag tror nog att jag kommer finna tid för bloggandet eftersom det för mig är givande att skriva av mig om vad som händer här och nu. Min blogg är en dagbok som kommer vara kul att gå tillbaka och läsa ur i framtiden! Kanske kommer jag bli sämre på att svara på era fina kommentarer, och bli sämre på att kommentera och läsa andras bloggar… Men blogga – det kommer jag defintivt fortsätta med!

Har ni fler frågor får ni gärna skriva dom i en kommentar till detta inlägg så svarar jag på dom senare. Dessa två ämnen kände jag behövde få ett eget inlägg :-).


Kommentarer


  1. charlotte gravid vecka 26 28 oktober, 2009 on 14:37 Svara

    Så fint skrivet, du skriver på ett sånt sätt så man vill fortsätta läsa, jag blev fast vid din blogg första gången jag såg den, sen dess har jag varit inne 5-10 gånger per dag och läst i den om inte mer. Skulle verkligen tycka det är tråkigt om du sluta så skönt att du tänker fortsätta 🙂

    Kramar

  2. charlotte gravid vecka 26 28 oktober, 2009 on 14:37 Svara

    Så fint skrivet, du skriver på ett sånt sätt så man vill fortsätta läsa, jag blev fast vid din blogg första gången jag såg den, sen dess har jag varit inne 5-10 gånger per dag och läst i den om inte mer. Skulle verkligen tycka det är tråkigt om du sluta så skönt att du tänker fortsätta 🙂

    Kramar

  3. Johanna 28 oktober, 2009 on 14:46 Svara

    Vilket härligt inlägg!
    Håller helt och fullt med dig på allt ovanstående! Känner precis samma sak =)
    Och som sagt, vi har ingen aning om vad för sorts smärta som väntar oss, men vi är inte de första som får barn, vi klarar detta =) Kram och lycka till!

  4. Johanna 28 oktober, 2009 on 14:46 Svara

    Vilket härligt inlägg!
    Håller helt och fullt med dig på allt ovanstående! Känner precis samma sak =)
    Och som sagt, vi har ingen aning om vad för sorts smärta som väntar oss, men vi är inte de första som får barn, vi klarar detta =) Kram och lycka till!

  5. A 28 oktober, 2009 on 14:51 Svara

    Härligt att höra att du anser att barn är en GÅVA, för det är ju precis vad det är. Själv är jag helt nojjig över att kanske inte kunna få barn. Varför vet jag inte, kanske för att det vore HEMSKT att inte kunna bära ett barn. Jag har varit gravid (fick missfall för 4,5 år sen), så egenltigen har jag ingen större anledning till att vara orolig, men man tänker ju ändå tanken. Tänk OM. Jag lider verkligen med de tjejer som vill ha egna barn men inte kan. Kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att få beskedet att man inte kan få barn. USCH. Ser verkligen fram emot den dagen då man får reda på att man är gravid, för den dagen kommer ju förhoppningsvis 🙂 (Vi försöker inte få barn i nuläget, eftersom vi 'bara' är 19 resp. 20 år). Ooj vad långt och onödigt inlägg det här blev.. 🙂 Kram.

  6. A 28 oktober, 2009 on 14:51 Svara

    Härligt att höra att du anser att barn är en GÅVA, för det är ju precis vad det är. Själv är jag helt nojjig över att kanske inte kunna få barn. Varför vet jag inte, kanske för att det vore HEMSKT att inte kunna bära ett barn. Jag har varit gravid (fick missfall för 4,5 år sen), så egenltigen har jag ingen större anledning till att vara orolig, men man tänker ju ändå tanken. Tänk OM. Jag lider verkligen med de tjejer som vill ha egna barn men inte kan. Kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att få beskedet att man inte kan få barn. USCH. Ser verkligen fram emot den dagen då man får reda på att man är gravid, för den dagen kommer ju förhoppningsvis 🙂 (Vi försöker inte få barn i nuläget, eftersom vi 'bara' är 19 resp. 20 år). Ooj vad långt och onödigt inlägg det här blev.. 🙂 Kram.

  7. miriam 28 oktober, 2009 on 14:58 Svara

    vill bara säga att det ingår i min morgonrutin att titta igenom din blogg, som jag gillar väldigt mycket, och hoppas att förlossning och allt går bra för er!

  8. miriam 28 oktober, 2009 on 14:58 Svara

    vill bara säga att det ingår i min morgonrutin att titta igenom din blogg, som jag gillar väldigt mycket, och hoppas att förlossning och allt går bra för er!

  9. Emma 28 oktober, 2009 on 15:17 Svara

    Du kan ju sätta copyright på dina bilder eller skriva någon text längst ner 🙂

  10. Emma 28 oktober, 2009 on 15:17 Svara

    Du kan ju sätta copyright på dina bilder eller skriva någon text längst ner 🙂

  11. Sandra 28 oktober, 2009 on 15:17 Svara

    Vad kul att höra att du kommer fortsätta blogga! Längtar tills man får se lillprinsen också. =) Jag har en fråga till. Kan du inte göra något videoinlägg? Det vore kul! Kram till er.

  12. Sandra 28 oktober, 2009 on 15:17 Svara

    Vad kul att höra att du kommer fortsätta blogga! Längtar tills man får se lillprinsen också. =) Jag har en fråga till. Kan du inte göra något videoinlägg? Det vore kul! Kram till er.

  13. jenny 28 oktober, 2009 on 15:18 Svara

    jag har väldigt lika tankar som du har angående förlossningen, skulle kunna ha skrivit texten själv!

    jag var också supernervös innan jag var gravid, då tänkte jag att jag aldrig skulle vilja föda och att jag skulle kräva att bli snittad, nu är jag väldigt lugn och nu längtar jag efter förlossningsdagen! vill ju träffa vår lilla prinsessa!

  14. jenny 28 oktober, 2009 on 15:18 Svara

    jag har väldigt lika tankar som du har angående förlossningen, skulle kunna ha skrivit texten själv!

    jag var också supernervös innan jag var gravid, då tänkte jag att jag aldrig skulle vilja föda och att jag skulle kräva att bli snittad, nu är jag väldigt lugn och nu längtar jag efter förlossningsdagen! vill ju träffa vår lilla prinsessa!

  15. Sandra 28 oktober, 2009 on 15:26 Svara

    Fint inlägg! Jag är också lite rädd inför en "vanlig" förlossning, eller inte rädd men det känns som något man inte kan styra över.. Många är rädda för kejsarsnitt och det var jag också innan jag fick ett bra snitt med Alvin! Visst gör det ont eftetåt men jag hade inte så fruktansvärt ont. Denna gång får vi se om det blir vaginalt eller kejsarsnitt, men om det blir vaginalt kommer jag bli nervös.. Kramis!

  16. Sandra 28 oktober, 2009 on 15:26 Svara

    Fint inlägg! Jag är också lite rädd inför en "vanlig" förlossning, eller inte rädd men det känns som något man inte kan styra över.. Många är rädda för kejsarsnitt och det var jag också innan jag fick ett bra snitt med Alvin! Visst gör det ont eftetåt men jag hade inte så fruktansvärt ont. Denna gång får vi se om det blir vaginalt eller kejsarsnitt, men om det blir vaginalt kommer jag bli nervös.. Kramis!

  17. Emma 28 oktober, 2009 on 15:27 Svara

    Du är klok du!!! Tror det är bra att gå in med en öppen inställning och inte låsa sig vid tankar om hur man vill ha det, hur ska man veta då man aldrig gjort det förr? Viktigt tror även att det är att inte vara rädd för smärtan och jag tror att du kommer att klara det galant!!!!!

    Vad härlitg att få höra att du blir kvar då lillen kommer. Det är konstigt hur berörd man blir av vissa bloggar och jag tror det är många fler än bara jag som längtar tills "Det" inlägget kommer, då han kommit ur din mage!

    Kram från mig och tack för en bra blogg! 🙂

  18. Emma 28 oktober, 2009 on 15:27 Svara

    Du är klok du!!! Tror det är bra att gå in med en öppen inställning och inte låsa sig vid tankar om hur man vill ha det, hur ska man veta då man aldrig gjort det förr? Viktigt tror även att det är att inte vara rädd för smärtan och jag tror att du kommer att klara det galant!!!!!

    Vad härlitg att få höra att du blir kvar då lillen kommer. Det är konstigt hur berörd man blir av vissa bloggar och jag tror det är många fler än bara jag som längtar tills "Det" inlägget kommer, då han kommit ur din mage!

    Kram från mig och tack för en bra blogg! 🙂

  19. Mia 28 oktober, 2009 on 15:37 Svara

    Mysigt inlägg gumman, kul att få lite insights i dina tankar 🙂 Så spännande nu när förlossningen vankas!

    Kram <3

  20. Mia 28 oktober, 2009 on 15:37 Svara

    Mysigt inlägg gumman, kul att få lite insights i dina tankar 🙂 Så spännande nu när förlossningen vankas!

    Kram <3

  21. Anna 28 oktober, 2009 on 15:56 Svara

    Det låter kul att få följa dig även i fortsättningen, nu är man ju nyfiken på hur bebisen ser ut ju!

    En liiten rättelse bara, det är en ryggbedövning man får, alltså inte i ryggmärgen!

    Ha det bra!

  22. Anna 28 oktober, 2009 on 15:56 Svara

    Det låter kul att få följa dig även i fortsättningen, nu är man ju nyfiken på hur bebisen ser ut ju!

    En liiten rättelse bara, det är en ryggbedövning man får, alltså inte i ryggmärgen!

    Ha det bra!

  23. Becka 28 oktober, 2009 on 16:03 Svara

    Mycket mogna och bra tankar kring ditt bloggande och ditt liv!
    Alla förtjänar lycka, men man måste inser att man till stor del skapar sin egen lycka. För mej har det varit nyckel. Innebär dock ej att jag känner mej lycklig alla dag…trist nog! 😉

    Ha en skön dag och hoppas er prins snart tittar ut! 🙂
    kram!

  24. Becka 28 oktober, 2009 on 16:03 Svara

    Mycket mogna och bra tankar kring ditt bloggande och ditt liv!
    Alla förtjänar lycka, men man måste inser att man till stor del skapar sin egen lycka. För mej har det varit nyckel. Innebär dock ej att jag känner mej lycklig alla dag…trist nog! 😉

    Ha en skön dag och hoppas er prins snart tittar ut! 🙂
    kram!

  25. Cilla 28 oktober, 2009 on 16:10 Svara

    Ett stort grattis till det lilla livet! Har nyligen börjat att läsa din blogg och den är så underbar att läsa. Alla dina fina ord och tankar värmer.

    Fick min son 26/1-09. Världens finaste!!!
    Det var en helt underbar dag och det absolut bästa jag har gjort i mitt liv!

    Du verkar vara så förberedd inför din förlossning och det kommer att hjälpa dig enormt.Det är helt underbart att föda barn!

    Jag ösnkar er tre all lycka!

  26. Cilla 28 oktober, 2009 on 16:10 Svara

    Ett stort grattis till det lilla livet! Har nyligen börjat att läsa din blogg och den är så underbar att läsa. Alla dina fina ord och tankar värmer.

    Fick min son 26/1-09. Världens finaste!!!
    Det var en helt underbar dag och det absolut bästa jag har gjort i mitt liv!

    Du verkar vara så förberedd inför din förlossning och det kommer att hjälpa dig enormt.Det är helt underbart att föda barn!

    Jag ösnkar er tre all lycka!

  27. Susanne 28 oktober, 2009 on 16:14 Svara

    Åhhh vad underbart fint du skriver. Det kommer att gå jättebra och det är verkligen en gåva och ett underverk hur människans kropp kan utveckla denna lilla bebis. Visst gör det ont men det finns hjälp att få, uttnyttja den och när lillprinsen väl är ute då är allt glömt. Jag önskar dig lycka till och väntar med spänning. Jag ska snart maila dig.

    Kraaaam

  28. Susanne 28 oktober, 2009 on 16:14 Svara

    Åhhh vad underbart fint du skriver. Det kommer att gå jättebra och det är verkligen en gåva och ett underverk hur människans kropp kan utveckla denna lilla bebis. Visst gör det ont men det finns hjälp att få, uttnyttja den och när lillprinsen väl är ute då är allt glömt. Jag önskar dig lycka till och väntar med spänning. Jag ska snart maila dig.

    Kraaaam

  29. carro 28 oktober, 2009 on 16:18 Svara

    Jag funderade lite på, att eftersom du verkar ha ganska många läsare. Tjänar du några pengar på bloggen? Det var jag lite nyfiken på. 🙂

  30. carro 28 oktober, 2009 on 16:18 Svara

    Jag funderade lite på, att eftersom du verkar ha ganska många läsare. Tjänar du några pengar på bloggen? Det var jag lite nyfiken på. 🙂

  31. Blivande fru F 28 oktober, 2009 on 16:24 Svara

    Kul att du tänker fortsätta, och låta oss få en liten glimt av er kille 🙂

    Som du säger, det finns alltid folk som vill sabba, det viktiga är bara att inte låta dom "vinna".

    Du är för övrigt en fantastisk bloggerska, älskar din blogg! Kram

  32. Blivande fru F 28 oktober, 2009 on 16:24 Svara

    Kul att du tänker fortsätta, och låta oss få en liten glimt av er kille 🙂

    Som du säger, det finns alltid folk som vill sabba, det viktiga är bara att inte låta dom "vinna".

    Du är för övrigt en fantastisk bloggerska, älskar din blogg! Kram

  33. Anonym 28 oktober, 2009 on 16:51 Svara
    2009-10-28 @ 16:48:12

    Postat av: Lovisa

    Du är sådan underbar människa Evelina. Dem dagarna då känns extra tungt går jag in här och känner värmer. Min uppväxt har varit "trasig" och det känns som jag aldrig fått vara barn. Jag kämpar varje dag med dem dumma tankarna. Om några år fram över hoppas jag lever som dig. Jag ska ge mitt barn all kärlek som jag saknade. Du är en förebild för mig 🙂

  34. Anonym 28 oktober, 2009 on 16:51 Svara
    2009-10-28 @ 16:48:12

    Postat av: Lovisa

    Du är sådan underbar människa Evelina. Dem dagarna då känns extra tungt går jag in här och känner värmer. Min uppväxt har varit "trasig" och det känns som jag aldrig fått vara barn. Jag kämpar varje dag med dem dumma tankarna. Om några år fram över hoppas jag lever som dig. Jag ska ge mitt barn all kärlek som jag saknade. Du är en förebild för mig 🙂

  35. Teddy 28 oktober, 2009 on 16:54 Svara

    Bästa inlägget Ever. Jag älskar ditt sätt att se på graviditeten och förlossningen. Många är för planerade och organiserade inför den och blir sedan besvikna när det inte går som de planerat. Jag är dunder glad att du kommer fortsätta blogga. Du är en av de jag följt längst. Stor kram

  36. Teddy 28 oktober, 2009 on 16:54 Svara

    Bästa inlägget Ever. Jag älskar ditt sätt att se på graviditeten och förlossningen. Många är för planerade och organiserade inför den och blir sedan besvikna när det inte går som de planerat. Jag är dunder glad att du kommer fortsätta blogga. Du är en av de jag följt längst. Stor kram

  37. stine - pokerfru & mamma till Wiggo 28 oktober, 2009 on 17:04 Svara

    va fint skrivet av dig.. vill bara säga att lustgas gör inte så man är borta i huvudet, man kopplar av och tiden går lite fortare, man är fortfarande medveten om allt alla säger och man kan prata som vanligt, sen om man tar in ett andetag det är just när värken är som starkast, då blir man lite rusig, sen när man andats ut så blir man normal igen, det är just bara när man drar in och en liten stund efter som man kopplar av, så upplevde jag det, jag minns allt och jag andades ändå i 11 timmar, men om man ville bli av med ruset andades man bara lite vanlig luft!! bara ett tips, jag var rädd för lustgasen innan, men glad att jag provade, den kortar av de värsta värk topparna..
    kram

  38. stine - pokerfru & mamma till Wiggo 28 oktober, 2009 on 17:04 Svara

    va fint skrivet av dig.. vill bara säga att lustgas gör inte så man är borta i huvudet, man kopplar av och tiden går lite fortare, man är fortfarande medveten om allt alla säger och man kan prata som vanligt, sen om man tar in ett andetag det är just när värken är som starkast, då blir man lite rusig, sen när man andats ut så blir man normal igen, det är just bara när man drar in och en liten stund efter som man kopplar av, så upplevde jag det, jag minns allt och jag andades ändå i 11 timmar, men om man ville bli av med ruset andades man bara lite vanlig luft!! bara ett tips, jag var rädd för lustgasen innan, men glad att jag provade, den kortar av de värsta värk topparna..
    kram

  39. AnnaMalin 28 oktober, 2009 on 17:16 Svara

    Kul att läsa! 🙂 Spännande att läsa om vad du har för tankar inför förlossningen, låter väldigt sunt. Hoppas jag ev kommer känna/tänka likadant en vacker dag 🙂 Och roligt att du kommer försöka skriva, det är alltid så mysigt att kika in här och läsa din inlägg vännen! Ser verkligen fram emot att läsa om dagarna med lillkillen som snart är här.
    Ha nu en bra kväll!! KRAM!

  40. AnnaMalin 28 oktober, 2009 on 17:16 Svara

    Kul att läsa! 🙂 Spännande att läsa om vad du har för tankar inför förlossningen, låter väldigt sunt. Hoppas jag ev kommer känna/tänka likadant en vacker dag 🙂 Och roligt att du kommer försöka skriva, det är alltid så mysigt att kika in här och läsa din inlägg vännen! Ser verkligen fram emot att läsa om dagarna med lillkillen som snart är här.
    Ha nu en bra kväll!! KRAM!

  41. Carro 28 oktober, 2009 on 17:19 Svara

    Lycka till med lilla bebisen..

  42. Carro 28 oktober, 2009 on 17:19 Svara

    Lycka till med lilla bebisen..

  43. Emma 28 oktober, 2009 on 17:41 Svara

    Jag fick ett slags mantra av min kusin som jag använde mig av när jag skulle föda och det var just:
    "varje värk är en värk närmare barnet, varje värk är en värk närmare barnet" Och det försökte jag mumla om och om igen.

  44. Emma 28 oktober, 2009 on 17:41 Svara

    Jag fick ett slags mantra av min kusin som jag använde mig av när jag skulle föda och det var just:
    "varje värk är en värk närmare barnet, varje värk är en värk närmare barnet" Och det försökte jag mumla om och om igen.

  45. maria 28 oktober, 2009 on 17:50 Svara

    Sorry, menade"Drottningen";-) Många fina ord du skriver, och jag kan tycka att det är roligt med långa inlägg ibland 🙂 Ja men då får vi framöver planera in ett besök tycker jag 🙂 kram

  46. maria 28 oktober, 2009 on 17:50 Svara

    Sorry, menade"Drottningen";-) Många fina ord du skriver, och jag kan tycka att det är roligt med långa inlägg ibland 🙂 Ja men då får vi framöver planera in ett besök tycker jag 🙂 kram

  47. Michaela 28 oktober, 2009 on 17:52 Svara

    Åh, vad roligt att du ska fortsätta blogga när lillen är född också :)!

  48. Michaela 28 oktober, 2009 on 17:52 Svara

    Åh, vad roligt att du ska fortsätta blogga när lillen är född också :)!

  49. Hanna 28 oktober, 2009 on 18:22 Svara

    Jag fick en liten dotter den 11:e okt och det var den mest fantastiska upplevelse jag varit med om! Jag hade samma tankar som dig om smärtlindring, att jag får känna efter då vad som behövs. Vet ju inte innan hur det känns… Iaf så började jag känna lite småvärkar vid 8 på morgonen, vid 11-12-tiden ringer jag förlossningen (el rättare sagt min sambo, jag hade lite svårt att prata då med täta värkar). Vi åker in och det visar sig att jag är helt öppen(!) och redo att föda ut lilla ungen. Hon kommer ut en timme senare. Världens vackraste!

    Jag hann alltså inte få någon smärtlindring, gick ju omkring hemma så länge. Vilket jag var glad över, jag slapp ju ev biverkningar… Och gissa om jag kände mig stolt, klarade jag det där helt naturellt! Kände direkt efter förlossningen att; wow, det där måste vi göra om 🙂

    Hoppas det går lika bra för dig, och kom ihåg att smärtan känns olika från person till person. Jag trodde det skulle göra så ont så jag höll på att dö, men det gjorde det inte för mig, bara nästan 😉

    Lycka till, hoppas ni får träffa lillprinsen snart!

  50. Hanna 28 oktober, 2009 on 18:22 Svara

    Jag fick en liten dotter den 11:e okt och det var den mest fantastiska upplevelse jag varit med om! Jag hade samma tankar som dig om smärtlindring, att jag får känna efter då vad som behövs. Vet ju inte innan hur det känns… Iaf så började jag känna lite småvärkar vid 8 på morgonen, vid 11-12-tiden ringer jag förlossningen (el rättare sagt min sambo, jag hade lite svårt att prata då med täta värkar). Vi åker in och det visar sig att jag är helt öppen(!) och redo att föda ut lilla ungen. Hon kommer ut en timme senare. Världens vackraste!

    Jag hann alltså inte få någon smärtlindring, gick ju omkring hemma så länge. Vilket jag var glad över, jag slapp ju ev biverkningar… Och gissa om jag kände mig stolt, klarade jag det där helt naturellt! Kände direkt efter förlossningen att; wow, det där måste vi göra om 🙂

    Hoppas det går lika bra för dig, och kom ihåg att smärtan känns olika från person till person. Jag trodde det skulle göra så ont så jag höll på att dö, men det gjorde det inte för mig, bara nästan 😉

    Lycka till, hoppas ni får träffa lillprinsen snart!

  51. emma 28 oktober, 2009 on 19:04 Svara

    Va roligt att läsa dina tankar om dessa två viktiga saker 😀 ska bli jättekul att få fortsätta följa bloggen 😀

    Stort lycka till med lillprinsen, tror han kommer snart 😉

    Kramar

  52. emma 28 oktober, 2009 on 19:04 Svara

    Va roligt att läsa dina tankar om dessa två viktiga saker 😀 ska bli jättekul att få fortsätta följa bloggen 😀

    Stort lycka till med lillprinsen, tror han kommer snart 😉

    Kramar

  53. Maria 28 oktober, 2009 on 19:14 Svara

    Jag måste börja med att säga de, långt och bra inlägg! Det är fint att du är öppen och berättar så utförligt. Det hjälper ju även mig, helst första biten alltså 🙂 Även fast de är en bra bit kvar tills jag behöver tänka på de, men kan ju ändå inte låta bli riktigt. Man vet ju att den dagen kommer att komma. Jag visste faktiskt inte ens att man kunde välja att få lavemang och så fort jag såg att du skrev de så bestämde jag mig också för att få det! Nåja, lycka till nu och jag vet att alltid kommer gå hur bra som helst.. och jag tror att prinsen kommer födas antingen fre eller lördag. 😉 då vet du. Kram på er!

  54. Maria 28 oktober, 2009 on 19:14 Svara

    Jag måste börja med att säga de, långt och bra inlägg! Det är fint att du är öppen och berättar så utförligt. Det hjälper ju även mig, helst första biten alltså 🙂 Även fast de är en bra bit kvar tills jag behöver tänka på de, men kan ju ändå inte låta bli riktigt. Man vet ju att den dagen kommer att komma. Jag visste faktiskt inte ens att man kunde välja att få lavemang och så fort jag såg att du skrev de så bestämde jag mig också för att få det! Nåja, lycka till nu och jag vet att alltid kommer gå hur bra som helst.. och jag tror att prinsen kommer födas antingen fre eller lördag. 😉 då vet du. Kram på er!

  55. Gun 28 oktober, 2009 on 19:24 Svara

    Jag är en trogen läsare av din UNDERBARA blogg,
    när jag läser din blogg minns jag när jag väntade mitt första barn en underbar liten flicka blev det, hon är nu vuxen men lika underbar ännu för oss.
    Jag önskar dig all lycka & du fixar säkert förlossningen bra, visst är det jobbigt men du fixar det säkert & en otrolig lycka får ni när ni får träffa er lille prins. Han kommer säkert på söndag & blir en underbar liten gosse & ett fint söndagsbarn.
    Många kramar & lycka till!
    Gun

  56. Gun 28 oktober, 2009 on 19:24 Svara

    Jag är en trogen läsare av din UNDERBARA blogg,
    när jag läser din blogg minns jag när jag väntade mitt första barn en underbar liten flicka blev det, hon är nu vuxen men lika underbar ännu för oss.
    Jag önskar dig all lycka & du fixar säkert förlossningen bra, visst är det jobbigt men du fixar det säkert & en otrolig lycka får ni när ni får träffa er lille prins. Han kommer säkert på söndag & blir en underbar liten gosse & ett fint söndagsbarn.
    Många kramar & lycka till!
    Gun

  57. Emelinda 28 oktober, 2009 on 19:26 Svara

    Skulle du sluta blogga skulle det kännas som att ha förlorat en vän.

    Kramar

  58. Emelinda 28 oktober, 2009 on 19:26 Svara

    Skulle du sluta blogga skulle det kännas som att ha förlorat en vän.

    Kramar

  59. Jag tycker att du har en jättebra inställning till förlossningen, min var exakt likadan. Precis lika ang smärtlindring också 😉 Men vi visste ju redan innan att vi var ganska lika haha..
    Det där med lavemang var det enda jag med visste att det SKA jag ha. Men, jag fick det aldrig. Vet inte varför. Jag sa aldrig nåt och jag hade hört att man alltid får den frågan när man kommer till förlossningen men tydligen inte. Nu behöver vi ju inte gå in på detaljer om resten 😉

    Min förlossnig gick precis så som jag trodde och jag tror att det har mycket att göra med inställningen faktiskt. Så fortsätt med den! Och lycka till när det väl händer, NI kommer klara det GALANT! 🙂

    Kramar till er alla 3

  60. Jag tycker att du har en jättebra inställning till förlossningen, min var exakt likadan. Precis lika ang smärtlindring också 😉 Men vi visste ju redan innan att vi var ganska lika haha..
    Det där med lavemang var det enda jag med visste att det SKA jag ha. Men, jag fick det aldrig. Vet inte varför. Jag sa aldrig nåt och jag hade hört att man alltid får den frågan när man kommer till förlossningen men tydligen inte. Nu behöver vi ju inte gå in på detaljer om resten 😉

    Min förlossnig gick precis så som jag trodde och jag tror att det har mycket att göra med inställningen faktiskt. Så fortsätt med den! Och lycka till när det väl händer, NI kommer klara det GALANT! 🙂

    Kramar till er alla 3

  61. Tessa. 28 oktober, 2009 on 19:36 Svara

    Kloka ord! Jag är bombsäker på att förlossningen kommer att gå hur bra som helst! Vilken upplevelse du har framför dig – att få vara delaktig när en människa får komma ut till världen för första gången i sitt liv!

  62. Tessa. 28 oktober, 2009 on 19:36 Svara

    Kloka ord! Jag är bombsäker på att förlossningen kommer att gå hur bra som helst! Vilken upplevelse du har framför dig – att få vara delaktig när en människa får komma ut till världen för första gången i sitt liv!

  63. hannie 28 oktober, 2009 on 19:48 Svara

    lycka lycka till gumman.
    E fakstikt lite avis på att du ska få uppleva den där känslan som man får när man får se sitt barn för första gången! Så underbar!!!

    Och pssst…
    Ta lavemang

    och psst…
    ta alla droger du erbjuds där.

    kram

  64. hannie 28 oktober, 2009 on 19:48 Svara

    lycka lycka till gumman.
    E fakstikt lite avis på att du ska få uppleva den där känslan som man får när man får se sitt barn för första gången! Så underbar!!!

    Och pssst…
    Ta lavemang

    och psst…
    ta alla droger du erbjuds där.

    kram

  65. caroline 28 oktober, 2009 on 19:52 Svara

    Jag har för mig att jag hade ganska så normalt. Inte vidare överdrivet. Men visst är det gulligt med massa hår 🙂

  66. caroline 28 oktober, 2009 on 19:52 Svara

    Jag har för mig att jag hade ganska så normalt. Inte vidare överdrivet. Men visst är det gulligt med massa hår 🙂

  67. Elin - Ett hus till oss 28 oktober, 2009 on 20:21 Svara

    Det låter som bra inställning till förlossningen. Jag tyckte att det kändes som ett hårt träningspass. Fokusera och andas är bra och gör allt lättare, tyckte jag 🙂

    Sv: Ja jag får nog träna lite mer på det. wow åka med rullstol, jag förstår att det gäller att vara koncentrerad då 🙂

    Ha en mysig kväll, Kramar Elin!

  68. Elin - Ett hus till oss 28 oktober, 2009 on 20:21 Svara

    Det låter som bra inställning till förlossningen. Jag tyckte att det kändes som ett hårt träningspass. Fokusera och andas är bra och gör allt lättare, tyckte jag 🙂

    Sv: Ja jag får nog träna lite mer på det. wow åka med rullstol, jag förstår att det gäller att vara koncentrerad då 🙂

    Ha en mysig kväll, Kramar Elin!

  69. evelina 28 oktober, 2009 on 20:25 Svara

    Hej Evelina (fint namn;))!

    När jag fick lilla Tilde blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Men som du själv skriver kan man inte bestämma hur förlossningen ska bli.
    Men något som jag hade velat att någon sa till mig innan var att det faktiskt kan hända att det blir kejsarsnitt.
    När jag läste på om olika förlossningar i böcker och på internet hoppade jag altid över just kapitlet som handlade om kejsarsnitt för jag tänkte att det kommer jag aldrig behöva göra.
    sen blev det ju så ändå. att det blev kejsarsnitt, och där låg jag och inte visste något om vad det innebar.
    jaja hur som helst. JAG hade i alla fall velat att någon sa till mig att det visst kunde bli så som det blev.

    lite luddigt skriver men hoppas du förstår vad jag menar:)

  70. evelina 28 oktober, 2009 on 20:25 Svara

    Hej Evelina (fint namn;))!

    När jag fick lilla Tilde blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Men som du själv skriver kan man inte bestämma hur förlossningen ska bli.
    Men något som jag hade velat att någon sa till mig innan var att det faktiskt kan hända att det blir kejsarsnitt.
    När jag läste på om olika förlossningar i böcker och på internet hoppade jag altid över just kapitlet som handlade om kejsarsnitt för jag tänkte att det kommer jag aldrig behöva göra.
    sen blev det ju så ändå. att det blev kejsarsnitt, och där låg jag och inte visste något om vad det innebar.
    jaja hur som helst. JAG hade i alla fall velat att någon sa till mig att det visst kunde bli så som det blev.

    lite luddigt skriver men hoppas du förstår vad jag menar:)

  71. Anonym 28 oktober, 2009 on 20:49 Svara

    Det är så läskigt för det känns verkligen som jag känner dig hur bra som helst fast jag inte gör det såklart 😉 Känner igen mig i det du skriver så mkt.

    Jag var precis som du inför förlossningen, redo, och var inte heller så sugen på ngn direkt bedövning förrutom att jag också ville ha lavemang då min största rädsla var att bajsa bm i ansiktet.. eller bajsa överhuvudtaget typ.. Men det gav de inte ut längre så de fick jag aldrig, fast samtidigt blir det sånt tryck så man tömemr ur sig ganska bra innan 😉 Men bajsa gör man, det gör alla, och när man väl ligger där bryr man sig inte heller..
    Det hela slutade iaf med att jag började med lustgas, men mådde bara illa av den och när jag väl bestämt mig att jag ville ha epidural så var det försent så jag hade ingen bedövning förrutom lite lustgas.. Och det gick kanon!

    Jag var aldrig heller rädd för förlossningen, längtade bara! Sen att det blev som det blev och jag hamnade i min deprission är ju en annan sak..

    Oj vad långt detta blev nu.. och väldigt frispåkigt.. hoppas du inte är finkänslig nu 😉
    Ta hand om dig nu så ska du se att allt löser sig, bara att du hör av dig om du undrar ngt eller bara vill prata, kram Katrin

  72. Anonym 28 oktober, 2009 on 20:49 Svara

    Det är så läskigt för det känns verkligen som jag känner dig hur bra som helst fast jag inte gör det såklart 😉 Känner igen mig i det du skriver så mkt.

    Jag var precis som du inför förlossningen, redo, och var inte heller så sugen på ngn direkt bedövning förrutom att jag också ville ha lavemang då min största rädsla var att bajsa bm i ansiktet.. eller bajsa överhuvudtaget typ.. Men det gav de inte ut längre så de fick jag aldrig, fast samtidigt blir det sånt tryck så man tömemr ur sig ganska bra innan 😉 Men bajsa gör man, det gör alla, och när man väl ligger där bryr man sig inte heller..
    Det hela slutade iaf med att jag började med lustgas, men mådde bara illa av den och när jag väl bestämt mig att jag ville ha epidural så var det försent så jag hade ingen bedövning förrutom lite lustgas.. Och det gick kanon!

    Jag var aldrig heller rädd för förlossningen, längtade bara! Sen att det blev som det blev och jag hamnade i min deprission är ju en annan sak..

    Oj vad långt detta blev nu.. och väldigt frispåkigt.. hoppas du inte är finkänslig nu 😉
    Ta hand om dig nu så ska du se att allt löser sig, bara att du hör av dig om du undrar ngt eller bara vill prata, kram Katrin

  73. Evelina 28 oktober, 2009 on 21:50 Svara

    Vilken fint inlägg….Kände att jag borde skriva happily ever after stort någonstans för det är precis så som du beskriver det…Mitt eget liv och jag tänker vara: Happily ever after!!! Jag har gått igenom en hel del detta år och de orden kändes mitt i prick…man väljer själv, inga nadra ska välja åt en…MÅnga brukar ofta tycka och tänka mycket om vad man ska göra och hur man ska vara men det är man själv som bestämmer….HÄRLIGT!!! Kramar i massor från mig!!

  74. Evelina 28 oktober, 2009 on 21:50 Svara

    Vilken fint inlägg….Kände att jag borde skriva happily ever after stort någonstans för det är precis så som du beskriver det…Mitt eget liv och jag tänker vara: Happily ever after!!! Jag har gått igenom en hel del detta år och de orden kändes mitt i prick…man väljer själv, inga nadra ska välja åt en…MÅnga brukar ofta tycka och tänka mycket om vad man ska göra och hur man ska vara men det är man själv som bestämmer….HÄRLIGT!!! Kramar i massor från mig!!

  75. Emma 28 oktober, 2009 on 21:51 Svara

    Hej Evelina! Vilken underbar människa du verkar vara! Och vilken jättehärlig man du har. Du har så mycket kloka & fina tankar! Det kan vara så ytligt i "bloggvärlden" men du skriver alltid så ödmjukt och mysigt om ditt liv. Du sprider verkligen glädje med din blogg. Jag är alldeles säker på att du och Fredrik kommer bli de bästa föräldrar! Jag tittar in här varje dag och är så nyfiken på hur ni har det och hur det är med magen. Tror vi är många som väntar med dig (er!) nu! 🙂

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg. 😉 Vill nog mest att du ska veta att jag, och många med mig, uppskattar din blogg och att du verkar vara en helt underbar tjej!

    Sköt om er!

    Kramar Emma

  76. Emma 28 oktober, 2009 on 21:51 Svara

    Hej Evelina! Vilken underbar människa du verkar vara! Och vilken jättehärlig man du har. Du har så mycket kloka & fina tankar! Det kan vara så ytligt i "bloggvärlden" men du skriver alltid så ödmjukt och mysigt om ditt liv. Du sprider verkligen glädje med din blogg. Jag är alldeles säker på att du och Fredrik kommer bli de bästa föräldrar! Jag tittar in här varje dag och är så nyfiken på hur ni har det och hur det är med magen. Tror vi är många som väntar med dig (er!) nu! 🙂

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg. 😉 Vill nog mest att du ska veta att jag, och många med mig, uppskattar din blogg och att du verkar vara en helt underbar tjej!

    Sköt om er!

    Kramar Emma

  77. Kim 28 oktober, 2009 on 22:00 Svara

    Jag tänker som du, jag vet inte riktigt vilken sorts smärtlindring jag vill ha. Bara att jag SKA ha lavemang, sen får vi se. Men jag har låg smärt tröskel, så det blir nog allt som erbjuds!

  78. Kim 28 oktober, 2009 on 22:00 Svara

    Jag tänker som du, jag vet inte riktigt vilken sorts smärtlindring jag vill ha. Bara att jag SKA ha lavemang, sen får vi se. Men jag har låg smärt tröskel, så det blir nog allt som erbjuds!

  79. Malin 28 oktober, 2009 on 22:32 Svara

    Vilket härligt inlägg, du har verkligen bra inställning till livet och allt som kommer med det! 🙂

    Ett tips ang. smärtstillning vid förlossningen, känner du att det går bra så prova akupunktur! Jag hade aldrig ens funderat på det då jag varit rätt rädd för nålar (epidural var helt no no för mig!) men BM som satte dom små små tunna nålarna var superduktig! Mina värkar satt mest i ryggen och lustgasen gjorde mig mest yr men akupunkturen var guld värd!! Värkarbetet fortsatte men det onda blev liksom dämpat, mer som en överkomlig mensvärk 🙂

    Sen ska du veta att det faktiskt inte gör så himla ont…det är en bra smärta och när man väl får börja krysta försvinner den nästan, kroppen fokuserar bara på att få ut bebisen! Å det där med lavemang, oftast hinner kroppen sköta det själv så börjar du få springa på toaletten extra någon dag så kan du nästan vara säker på att nått är på g 🙂

    Å vad spännande det måste kännas nu. jag hoppas allt kommer gå bra för er den dagen det är dags och att förlossningen blir en underbar upplevelse för det var den för oss!

    KRAM

  80. Malin 28 oktober, 2009 on 22:32 Svara

    Vilket härligt inlägg, du har verkligen bra inställning till livet och allt som kommer med det! 🙂

    Ett tips ang. smärtstillning vid förlossningen, känner du att det går bra så prova akupunktur! Jag hade aldrig ens funderat på det då jag varit rätt rädd för nålar (epidural var helt no no för mig!) men BM som satte dom små små tunna nålarna var superduktig! Mina värkar satt mest i ryggen och lustgasen gjorde mig mest yr men akupunkturen var guld värd!! Värkarbetet fortsatte men det onda blev liksom dämpat, mer som en överkomlig mensvärk 🙂

    Sen ska du veta att det faktiskt inte gör så himla ont…det är en bra smärta och när man väl får börja krysta försvinner den nästan, kroppen fokuserar bara på att få ut bebisen! Å det där med lavemang, oftast hinner kroppen sköta det själv så börjar du få springa på toaletten extra någon dag så kan du nästan vara säker på att nått är på g 🙂

    Å vad spännande det måste kännas nu. jag hoppas allt kommer gå bra för er den dagen det är dags och att förlossningen blir en underbar upplevelse för det var den för oss!

    KRAM

  81. Ulrika 28 oktober, 2009 on 22:34 Svara

    Hej. Vad kul att du tänker fortsätta blogga. Tycker din blogg är jätte mysig att titta in i varje dag. Har följt dig ett bra tag nu och kommer fortsätta ett bra tag till=) Lycka till med din lille son när han kommer=) Kram

  82. Ulrika 28 oktober, 2009 on 22:34 Svara

    Hej. Vad kul att du tänker fortsätta blogga. Tycker din blogg är jätte mysig att titta in i varje dag. Har följt dig ett bra tag nu och kommer fortsätta ett bra tag till=) Lycka till med din lille son när han kommer=) Kram

  83. Emelie Edwinsson 28 oktober, 2009 on 22:37 Svara

    Hej Evelina!
    Jag blev lite rädd när jag såg rubriken "tankar om bloggens framtid". Men blev jätteglad när du skrev att du tänkte fortsätta blogga. Jag ÄLSKAR din blogg. Den tycker jag är både spännande och intressant och jag märkte till min förvåning att jag har läst din blogg nästan dagligen i ett halvår nu!!! Och jag är lika spänd som du på att få reda på hur förlossningen gick och hur bebben ser ut, hihi känns som om jag har fått privilegiet att vara med i ditt liv. TACK för att du bloggar. Jag tycker att du är en stark människa och att du verkar ha ett jättefint hjärta. Även om din mamma inte har varit den bästa (som jag har uppfattat det lilla du har skrivit om henne) så tror jag att du kommer att bli en superbra mamma. Ta hand om dig och hälsa fredrik xD
    Kram

  84. Emelie Edwinsson 28 oktober, 2009 on 22:37 Svara

    Hej Evelina!
    Jag blev lite rädd när jag såg rubriken "tankar om bloggens framtid". Men blev jätteglad när du skrev att du tänkte fortsätta blogga. Jag ÄLSKAR din blogg. Den tycker jag är både spännande och intressant och jag märkte till min förvåning att jag har läst din blogg nästan dagligen i ett halvår nu!!! Och jag är lika spänd som du på att få reda på hur förlossningen gick och hur bebben ser ut, hihi känns som om jag har fått privilegiet att vara med i ditt liv. TACK för att du bloggar. Jag tycker att du är en stark människa och att du verkar ha ett jättefint hjärta. Även om din mamma inte har varit den bästa (som jag har uppfattat det lilla du har skrivit om henne) så tror jag att du kommer att bli en superbra mamma. Ta hand om dig och hälsa fredrik xD
    Kram

  85. Nadja 28 oktober, 2009 on 23:01 Svara

    Mycket bra skrivet, jag hade ungefär samma känslor som dig så jag känner igen mig. Jag hade oxå "bara" bestämt mig för lavemang men de blev inget haha..tänk vad annat är mkt viktigare när man väl är där.. Du klarar allt! Även utan bedövning om de känns bäst, jag tyckte inte de var några problem även om de gjorde ont.. den bästa och enklaste smärtlindringen är att andas djupt igenom värkarna och slappna av och de var det som gjorde att jag klarade mig utan bedövning enligt mig och barnmorskorna på BB (ett tips bara!)

  86. Nadja 28 oktober, 2009 on 23:01 Svara

    Mycket bra skrivet, jag hade ungefär samma känslor som dig så jag känner igen mig. Jag hade oxå "bara" bestämt mig för lavemang men de blev inget haha..tänk vad annat är mkt viktigare när man väl är där.. Du klarar allt! Även utan bedövning om de känns bäst, jag tyckte inte de var några problem även om de gjorde ont.. den bästa och enklaste smärtlindringen är att andas djupt igenom värkarna och slappna av och de var det som gjorde att jag klarade mig utan bedövning enligt mig och barnmorskorna på BB (ett tips bara!)

  87. Fru Evelina 29 oktober, 2009 on 07:01 Svara

    TACK TACK TACK underbaraste ni för fina ord och pepp! Även tack till att ni delar med er av hur det var för er. Det är precis detta som gör att jag aldrig skulle vilja låsa bloggen – att ha en dialog med er som läser!

    Många kramar till er alla!

  88. Fru Evelina 29 oktober, 2009 on 07:01 Svara

    TACK TACK TACK underbaraste ni för fina ord och pepp! Även tack till att ni delar med er av hur det var för er. Det är precis detta som gör att jag aldrig skulle vilja låsa bloggen – att ha en dialog med er som läser!

    Många kramar till er alla!

  89. Sara från Finland 29 oktober, 2009 on 07:27 Svara

    Fint skrivet 🙂

  90. Sara från Finland 29 oktober, 2009 on 07:27 Svara

    Fint skrivet 🙂

  91. anna 29 oktober, 2009 on 09:02 Svara

    när ja skulle födda min son ville ha bara ha ryggbedövning,bada. men de blir inte alltid som man vill. hade lustgas under hela förlossningen tills dem bestämde sig för o ta ut sonen med akut kejsarsnitt. inget bad vart de heller då vattnet gick hemma. hoppas han vill komma ut snart o lycka till när de väll börjar 😉

  92. anna 29 oktober, 2009 on 09:02 Svara

    när ja skulle födda min son ville ha bara ha ryggbedövning,bada. men de blir inte alltid som man vill. hade lustgas under hela förlossningen tills dem bestämde sig för o ta ut sonen med akut kejsarsnitt. inget bad vart de heller då vattnet gick hemma. hoppas han vill komma ut snart o lycka till när de väll börjar 😉

  93. Sandra 29 oktober, 2009 on 09:55 Svara

    Gud vad roligt att du fortsätter! Glad man blir 🙂

  94. Sandra 29 oktober, 2009 on 09:55 Svara

    Gud vad roligt att du fortsätter! Glad man blir 🙂

  95. Marlene - Mamma till Ned 29 oktober, 2009 on 10:21 Svara

    Jag ville inte ha något annat än lustgas när jag födde. Och jag hann inte få det heller 😉
    Bara man tar det lugnt och INTE tänker framåt. Ta varje verk som den kommer och tänk för guds skull INTE på nästa, osv.. Du kommer fixa det sååå bra gumman!! =)

    Kul att du ska fortsätta blogga! Jag tycker det är läskigt att lägga ut bilder på Ned, men jag skulle så gärna vilja det.. för han är världens finaste och såå glad och underbar! Hihi

    Kram kram

  96. Marlene - Mamma till Ned 29 oktober, 2009 on 10:21 Svara

    Jag ville inte ha något annat än lustgas när jag födde. Och jag hann inte få det heller 😉
    Bara man tar det lugnt och INTE tänker framåt. Ta varje verk som den kommer och tänk för guds skull INTE på nästa, osv.. Du kommer fixa det sååå bra gumman!! =)

    Kul att du ska fortsätta blogga! Jag tycker det är läskigt att lägga ut bilder på Ned, men jag skulle så gärna vilja det.. för han är världens finaste och såå glad och underbar! Hihi

    Kram kram

  97. amanda 29 oktober, 2009 on 11:32 Svara

    Hej Evelina!

    Jag brukar vara inne på din blogg emellanåt och läsa lite. Läste detta långa inlägg och vill först säga att jag tycker att du har en bra och positiv inställning till livet. Det gillar jag. Sen vill jag säga en sak som jag hoppas att du inte misstolkar. Men bara ger en tanke=).

    Jag har träffat människor som är otroligt positiva, som dig, men många av dem har då varit sådana som bara slår ifrån sig det som är jobbigt och "negativt", man låtsas liksom inte om det. Och då ignorerar man ju saker… Ja, du förstår nog hur jag menar. I vissa fall blir sådana människor väldigt oförstående, vilket jag nu inte tror att du är, du verkar vara en väldigt ödmjuk och varm tjej!

    Men jag reagerade lite på det du skrev om graviditet, att man inte ska klaga och tycka synd om sig själv för det är en gåva att få barn. Men när jag var gravid mådde jag så dåligt att jag ifrågasatte det hela otroligt mycket och har valt att enbart gå gravid en gång till för att vår son ska få ett syskon. För mig var det så fysiskt och psykiskt tungt att jag faktiskt stundtals tyckte synd om mig själv. Om jag hade slagit bort alla negativa tankar hade jag istället jobbat på energi som jag inte har, alltså gå på sparlåga, och istället blivit utbränd. Jag bejakade den jobbiga situationen jag befann mig i, och försökte utifrån det att hantera det. Men jag kom till det beslutet sedan att graviditet inte var något för mig. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Jag klagade emellanåt men fann inget annat råd än att faktiskt göra det. Att vara positiv och låtsas som ingenting var för mig att leva i en stor lögn och faktiskt inte respektera mig själv och min situation.

    Jag hoppas du förstår vad jag menar. Jag ville ENBART ge dig en annan synvinkel på det hela och hoppas att du inte tolkar det felaktigt. Jag menar absolut inget illa.

    Håll ut nu de sista dagarna, och jag tycker att du, som alla kvinnor, är jättetapper!!

  98. amanda 29 oktober, 2009 on 11:32 Svara

    Hej Evelina!

    Jag brukar vara inne på din blogg emellanåt och läsa lite. Läste detta långa inlägg och vill först säga att jag tycker att du har en bra och positiv inställning till livet. Det gillar jag. Sen vill jag säga en sak som jag hoppas att du inte misstolkar. Men bara ger en tanke=).

    Jag har träffat människor som är otroligt positiva, som dig, men många av dem har då varit sådana som bara slår ifrån sig det som är jobbigt och "negativt", man låtsas liksom inte om det. Och då ignorerar man ju saker… Ja, du förstår nog hur jag menar. I vissa fall blir sådana människor väldigt oförstående, vilket jag nu inte tror att du är, du verkar vara en väldigt ödmjuk och varm tjej!

    Men jag reagerade lite på det du skrev om graviditet, att man inte ska klaga och tycka synd om sig själv för det är en gåva att få barn. Men när jag var gravid mådde jag så dåligt att jag ifrågasatte det hela otroligt mycket och har valt att enbart gå gravid en gång till för att vår son ska få ett syskon. För mig var det så fysiskt och psykiskt tungt att jag faktiskt stundtals tyckte synd om mig själv. Om jag hade slagit bort alla negativa tankar hade jag istället jobbat på energi som jag inte har, alltså gå på sparlåga, och istället blivit utbränd. Jag bejakade den jobbiga situationen jag befann mig i, och försökte utifrån det att hantera det. Men jag kom till det beslutet sedan att graviditet inte var något för mig. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Jag klagade emellanåt men fann inget annat råd än att faktiskt göra det. Att vara positiv och låtsas som ingenting var för mig att leva i en stor lögn och faktiskt inte respektera mig själv och min situation.

    Jag hoppas du förstår vad jag menar. Jag ville ENBART ge dig en annan synvinkel på det hela och hoppas att du inte tolkar det felaktigt. Jag menar absolut inget illa.

    Håll ut nu de sista dagarna, och jag tycker att du, som alla kvinnor, är jättetapper!!

  99. Jannié 29 oktober, 2009 on 15:59 Svara

    Hej Evelina.
    Har följt din blogg ett tag utan att lämna några avtryck efter mig. Men nu när du tog upp de här med barn tänkte jag att jag måste bara skriva. För några år sen sa min läkare att de finns en möjlighet att jag inte får barn självmant. Jag som älskar barn över allt annat blev självklart jätte ledsen. Men som en gåva sänt just till mig blev jag gravid.Fick en underbar tös i början på september.

    Jag var en aning rädd för förlossningen men hade samma inställning som du. Kan andra så kan jag med! =)
    Smärtlindrings alternativen hade jag lustgas o EDA,samt dusch o lavemang.
    De enda jag hann få var lustgas o nån form av bedövningsmedel sprutat "där nere". Hade min aktiva fas från halv två till lite över fem..
    Kom in på förlossningen vid halv fem.fullt öppen. Krystvärkar från ungeför halv sen till 17.54 då hon är född. Fick lite panik då jag trodde jag skulle få bedövning och sånt men bm säger åt mig att du ska föda barn nu.Det är bara att börja krysta!
    Men allt gick jätte bra UTAN en massa smärtlindringar.
    Från det jag minns så gjorde själva öppningsfaset bara ont.Inte själva födandet. Lr de blir ju en helt annan karaktär på värkarna då. kanske gjorde ont de med,men man fick ju hjälpa till så de kändes inte på samma sätt.

    Allt kommer gå jätte bra för er med! Men var beredd på att de kanske inte alls blir som du tänkt dig. de blev de inte för mig!
    All lycka till dig o fredrik o till er lille son!

  100. Jannié 29 oktober, 2009 on 15:59 Svara

    Hej Evelina.
    Har följt din blogg ett tag utan att lämna några avtryck efter mig. Men nu när du tog upp de här med barn tänkte jag att jag måste bara skriva. För några år sen sa min läkare att de finns en möjlighet att jag inte får barn självmant. Jag som älskar barn över allt annat blev självklart jätte ledsen. Men som en gåva sänt just till mig blev jag gravid.Fick en underbar tös i början på september.

    Jag var en aning rädd för förlossningen men hade samma inställning som du. Kan andra så kan jag med! =)
    Smärtlindrings alternativen hade jag lustgas o EDA,samt dusch o lavemang.
    De enda jag hann få var lustgas o nån form av bedövningsmedel sprutat "där nere". Hade min aktiva fas från halv två till lite över fem..
    Kom in på förlossningen vid halv fem.fullt öppen. Krystvärkar från ungeför halv sen till 17.54 då hon är född. Fick lite panik då jag trodde jag skulle få bedövning och sånt men bm säger åt mig att du ska föda barn nu.Det är bara att börja krysta!
    Men allt gick jätte bra UTAN en massa smärtlindringar.
    Från det jag minns så gjorde själva öppningsfaset bara ont.Inte själva födandet. Lr de blir ju en helt annan karaktär på värkarna då. kanske gjorde ont de med,men man fick ju hjälpa till så de kändes inte på samma sätt.

    Allt kommer gå jätte bra för er med! Men var beredd på att de kanske inte alls blir som du tänkt dig. de blev de inte för mig!
    All lycka till dig o fredrik o till er lille son!

  101. Anna-Maria 29 oktober, 2009 on 17:22 Svara

    Jag får lite glädjetårar nu när jag sitter och läser detta inlägg..

    Du är så otroligt genomgo person, du sprider en så otroligt glädje och det är härligt att har fått följt er på resan..

    Jätte bra inställning!
    Man ska vara lycklig och ta vara på livet som gör en glad..
    Jag har oxå haft en väldigt jobbig och hemsk uppväxt, visst har det påverkat mig till den personen jag är idag..
    Men jag tänker verkligen ta vara på livets goda och bara njuta.. Precis som du! =)

    Jag gillar din inställning till förlossningen oxå..
    Det gör skit ont men jag tror verkligen det är värt all smärta när man får möta sitt barn för första gången..
    Jag hade verkligen jätte ont med William men det var ändå en upplevelse att få träffa honom för första gången fast han var död..
    Och lyckan och kärleken är nog större när man får höra sitt barn skrika och gråta och sen lyckan när den väl kommer upp på bröstet..

    Jag önskar dig all lycka i framtiden och ni är verkligen värda att få leva happily ever after..

    Tycker om att du stannar kvar här =) det gör mig lycklig!

    Ta väl hand om dig..
    Kramar

  102. Anna-Maria 29 oktober, 2009 on 17:22 Svara

    Jag får lite glädjetårar nu när jag sitter och läser detta inlägg..

    Du är så otroligt genomgo person, du sprider en så otroligt glädje och det är härligt att har fått följt er på resan..

    Jätte bra inställning!
    Man ska vara lycklig och ta vara på livet som gör en glad..
    Jag har oxå haft en väldigt jobbig och hemsk uppväxt, visst har det påverkat mig till den personen jag är idag..
    Men jag tänker verkligen ta vara på livets goda och bara njuta.. Precis som du! =)

    Jag gillar din inställning till förlossningen oxå..
    Det gör skit ont men jag tror verkligen det är värt all smärta när man får möta sitt barn för första gången..
    Jag hade verkligen jätte ont med William men det var ändå en upplevelse att få träffa honom för första gången fast han var död..
    Och lyckan och kärleken är nog större när man får höra sitt barn skrika och gråta och sen lyckan när den väl kommer upp på bröstet..

    Jag önskar dig all lycka i framtiden och ni är verkligen värda att få leva happily ever after..

    Tycker om att du stannar kvar här =) det gör mig lycklig!

    Ta väl hand om dig..
    Kramar

  103. Anna 29 oktober, 2009 on 19:10 Svara

    Det var ett jättefint inlägg som du hade skrivit =)
    Du verkar vara en sådan trevlig och förståndig person.
    Jag blir glad av att titta in hos dig och är så nyfiken på den lilla bebisen i magen, tror han kommer att bli jättefin =)
    Håller tummarna på att det händer ngt i helgen hihi
    Trevlig kväll!

  104. Anna 29 oktober, 2009 on 19:10 Svara

    Det var ett jättefint inlägg som du hade skrivit =)
    Du verkar vara en sådan trevlig och förståndig person.
    Jag blir glad av att titta in hos dig och är så nyfiken på den lilla bebisen i magen, tror han kommer att bli jättefin =)
    Håller tummarna på att det händer ngt i helgen hihi
    Trevlig kväll!

  105. Wifie 30 oktober, 2009 on 10:36 Svara

    Jag skulle inte heller ta lustgas, av samma anledning som du. Och jag ville absolut inte ha EDA. Men så blev det ju inte riktigt om du kommer ihåg min förlossningeberättelse. 😉 Hade mer slangar och mer läkemedel i kroppen än någon annan jag känner som fött barn haha. Lustgasen var verkligen det bästa av allt. Så tänk på det, var inte rädd att prova. Men samtidigt så kan det ju gå hur snabbt som helst för dig. För mig tog det ju 4 dygn och det var ju inte riktigt vad jag hade räknat med så jag ville bara ha alla droger som fanns till slut!

  106. Wifie 30 oktober, 2009 on 10:36 Svara

    Jag skulle inte heller ta lustgas, av samma anledning som du. Och jag ville absolut inte ha EDA. Men så blev det ju inte riktigt om du kommer ihåg min förlossningeberättelse. 😉 Hade mer slangar och mer läkemedel i kroppen än någon annan jag känner som fött barn haha. Lustgasen var verkligen det bästa av allt. Så tänk på det, var inte rädd att prova. Men samtidigt så kan det ju gå hur snabbt som helst för dig. För mig tog det ju 4 dygn och det var ju inte riktigt vad jag hade räknat med så jag ville bara ha alla droger som fanns till slut!

  107. Josefine 30 oktober, 2009 on 12:09 Svara

    hejsan:). ja kom in på din blogg när du precis hade blivit gravid:). Och ja fatsnade för din blogg direkt:D. och nu ska du snart födda din prins. att tiden går så fort:). Ja hoppas allt kommer gå jätte bra.

  108. Josefine 30 oktober, 2009 on 12:09 Svara

    hejsan:). ja kom in på din blogg när du precis hade blivit gravid:). Och ja fatsnade för din blogg direkt:D. och nu ska du snart födda din prins. att tiden går så fort:). Ja hoppas allt kommer gå jätte bra.

  109. Fanny 25 november, 2009 on 20:52 Svara

    Riktigt fin bild:) och jättefin blogg du har:D

  110. Fanny 25 november, 2009 on 20:52 Svara

    Riktigt fin bild:) och jättefin blogg du har:D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna