En unge i minuten var lika fantastiskt även denna måndag, och jag beundrar dom som vill visa sina förlossningar i tv ;-). I stundens hetta skulle jag nog inte ha brytt mig vem som filmade eller hur (gick omkring i bara kort linne större delen av förlossningen haha, TUR det var natt!) men de lär ju ha godkänt sin medverkan i programmet antingen före eller efter. Enligt mina vänners facebookuppdateringar finns det en del som blir lite avskräckta av att se programmet, andra blir nostalgiska och saknar sina förlossningar. Jag är helt klart en av de sistnämnda, eller inte så att jag saknar själva förlossningen egentligen för den var ju bara starten till allt det här underbara som sker varje dag nu. Det livet jag älskar att leva. Ja mest troligt just för att det faktiskt var då som allt startade, den bästa tiden i mitt liv. Tänk att varje förlossning leder till att enstjärnaföds! Jag är så otroligt tacksam och GLAD för att Elion är stjärnan i våra liv. Jag älskar honom mer än livet självt!
Vår strålande stjärna som ger oss så många härliga skratt varje dag!
Imorgon ska det som sagt bli sämre väder igen men jag hoppas att vi kan ta en cykeltur på morgonen, till polishuset för att hämta Elions pass. Är så nyfiken på hur det blir, Elions första pass hihi… Jag var 11 år när jag åkte på min första solsemester, han kommer vara 1. Eller 1,5 ganska exakt. Stora lilla killen! På torsdag är det dags för hans 1 ½-årskontroll med vaccination, eftersom den om den ger biverkningar ger det efter 10-14 dagar är det såklart bättre att göra det ett tag innan resan så vi slipper såna otrevligheter då. Detta var typ enda luckan som fanns innan maj så vi tackar och tar den även om det är tre veckor ”för tidigt”.
Fredrik håller på att skruva fast grinden i trappen som alltid vill lossna längst ner, jag som annars inte tänkte blogga mer ikväll fick därmed en stund till för just det :-)…
Visst är en unge i minuten helt underbart samtidigt som man blir påmind om hur ont det faktiskt gör,jag födde Filip med bara lustgas:) men visst är det så att det onda suddas ut och man ser möjligheten att göra om det för att få ytterligare en liten stjärna;) ps egentligen är man nog mest nervös för att man aldrig kan veta innan hur förlossningen ska bli eller gå ds
Jag blir helt sjuksentimental och känner mej lite lurad, kanske inte skulle velat haft det tv sänt.. men filmat hade jag definitivt velat. Allt gick så fort och har jättesvårt att komme ihåg detaljerna – tur att man är två om det så att man kan pussla ihop sina historier. Är fullt övertygad om att det inte blir någon filmning nästa gång heller eftersom jag är övertygad om att jag inte kommer hinna in… 😉 Men men, den dagen den sorgen.. 😉
Jag är gravid med mitt andra barn och det är ganska snart dags för mig att få uppleva det där häftiga igen! En unge i minuten är tyvärr inte mitt favoritprogram och det enda jag kan tänka på är "hur sjutton kan man gå med på att visa sin förlossning på tv?" Hade tyckt det var bättre om det gick på svt utan reklam och då hade det inte känts lika utlämnande av nån anledning. Fyran känns så kommersiell. Det gör mig obekväm.
Har alltid gillat förlossningsprogram men jag gillar inte upplägget med monterade kameror här och där, det blir opersonligt på nåt sätt även om de intervjuar paren också.
"Tänk att varje förlossning leder till att en stjärna föds! " Nja, vet inte om jag håller med där. Fast det beror på hur man ser det, min första förlossning föddes en stjärna på himlen och min andra förlossning föddes ett levande barn.
Jag gillar också det programmet, kan vara ett terapeutiskt syfte också, en förlossning är ju en stor grej hur den än går till.
Jag har bara sett programmet en gång och jag tycker det är jobbigt psykiskt för min längtan till barn blir bara större. Jag blir absolut inte avskräckt utan önskar bara att jag själv ska få uppleva den där dagen!
Visst är en unge i minuten helt underbart samtidigt som man blir påmind om hur ont det faktiskt gör,jag födde Filip med bara lustgas:) men visst är det så att det onda suddas ut och man ser möjligheten att göra om det för att få ytterligare en liten stjärna;) ps egentligen är man nog mest nervös för att man aldrig kan veta innan hur förlossningen ska bli eller gå ds
Jag blir helt sjuksentimental och känner mej lite lurad, kanske inte skulle velat haft det tv sänt.. men filmat hade jag definitivt velat. Allt gick så fort och har jättesvårt att komme ihåg detaljerna – tur att man är två om det så att man kan pussla ihop sina historier. Är fullt övertygad om att det inte blir någon filmning nästa gång heller eftersom jag är övertygad om att jag inte kommer hinna in… 😉 Men men, den dagen den sorgen.. 😉
Jag har bara sett programmet några gånger men jag blir mer sugen än avskräkt 🙂 Så himla vackert Jag hoppas att det är min tur en vacker dag!
Jag blir inte avskräckt. Jag älskar det programmet.
Jag är gravid med mitt andra barn och det är ganska snart dags för mig att få uppleva det där häftiga igen! En unge i minuten är tyvärr inte mitt favoritprogram och det enda jag kan tänka på är "hur sjutton kan man gå med på att visa sin förlossning på tv?" Hade tyckt det var bättre om det gick på svt utan reklam och då hade det inte känts lika utlämnande av nån anledning. Fyran känns så kommersiell. Det gör mig obekväm.
Har alltid gillat förlossningsprogram men jag gillar inte upplägget med monterade kameror här och där, det blir opersonligt på nåt sätt även om de intervjuar paren också.
Modigt dock att visa Sverige…
"Tänk att varje förlossning leder till att en stjärna föds! " Nja, vet inte om jag håller med där. Fast det beror på hur man ser det, min första förlossning föddes en stjärna på himlen och min andra förlossning föddes ett levande barn.
Jag gillar också det programmet, kan vara ett terapeutiskt syfte också, en förlossning är ju en stor grej hur den än går till.
Petra – jag vet ju också att inte alla stjärnor får fortsätta lysa på jorden, men jag ville ändå skriva så för de är ändå små stjärnor!
Kramar!
Jag har bara sett programmet en gång och jag tycker det är jobbigt psykiskt för min längtan till barn blir bara större. Jag blir absolut inte avskräckt utan önskar bara att jag själv ska få uppleva den där dagen!