INTENSIVT OCH HÄRLIGT

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 17 juni, 2019
• Kategori: Vardagsliv

Midsommarveckan är här! Jag ÄLSKAR midsommar! Extra mycket för att jag midsommarafton för 5 år sedan gick runt och misstänkte att jag var gravid, men jag ”vågade inte” testa förrän några dagar senare när jag tyckte att jag enligt mig fick SÅ tydliga bevis (fram tills dess var jag väldigt trött och kände molvärk). Typ var tvungen att kissa mitt i natten varje natt. Minns att jag testade att inte dricka något alls efter klockan 18 på måndagen efter midsommar, och ändå vaknade jag kissnödig vid 02. Då bestämde jag mig för att ta gravtestet och det visade plus direkt. Tror ni att jag kunde somna om efter det eller haha? Väckte såklart Mange som sa åh vad roligt innan han somnade om en sekund senare. Själv låg jag vaken resten av natten, alldeles pirrig i magen… Såg Kenzas bebisbilder tidigare idag och fick lite bebislängtan, men det vände nu ikväll efter en timme med treåring som ville allt och inget på samma gång hehe (hoppas att dunkandet från dreamhack tystade ner oljudet från vårt hus…). Men samtidigt, bästa som finns är enligt mig att bli mamma och vara mamma. Kan vara såå trött på testandet och gnällande men varje kväll saknar jag dom så fort de sover i sina sängar.

Tycker barnen bidrar till att man får kärlek lite hela tiden. Idun hittade denna hjärtstenen när vi gick till mataffären. Vi går nu längre sträckor utan vagnen, håller hand och tar det i deras takt. Men det tar emot att sälja syskonvagnen måste jag säga. Det är liksom grejen att gå barnvagnspromenader. Utan dom känns det som att jag kommer att bli vilsen!? 😉

Den här veckan kickade igång ordentligt från start. Jag har hunnit med tre väldigt spännande och intressanta möten idag. Eller egentligen sex stycken, för det sista var tre möten i ett kan man säga med en och samma familj. Blir fortfarande överrumplad över variationen i yrket och just nu känns det som att jag aldrig kommer att tröttna. Möjligtvis tröttna på känslan av att inte få göra tillräckligt? Men samtidigt får man nog tänka att man gör det man kan, och ibland är det det lilla som gör skillnad. Till exempel få en ungdom att känna sig sedd och lyssnad på och motivera till kanske hälften av de insatsen man önskar hade varit möjligt. Men att lite kan vara bättre än inget?

♡