Idag var det en riktigt tuff lämning, riktigt tuff. Att visa känslor är viktigt såklart, men jag tror ju inte på att bryta ihop framför barnen när de behöver min trygghet så jag bet ihop och lyckades få tårarna att stanna i ögonen. Redan på morgonen när vi började prata om förskolan sa Idun att hon inte ville dig, hon ville leka hemma. Vad säger man då liksom? Jag SKA ju inte till jobbet. Jag KAN ju vara med henne. Det är nog det som är svårt just nu, sen blir det ju mer ett måste. Försökte lägga fram det på olika sätt, hur kul det är på förskolan och fråga vad hon ville göra idag. Men nope, hon var väldigt skeptisk idag. Vilket väl inte alls är konstigt, tidigare dagar har hon varit 110% glad så jag är ändå glad att hon reagerar som de ”ska”.
Framme på förskolan, ska lämna Idun först. Hon börjar gråta, vi kramas. Lämnar över henne till sin pedagog och då är hon inte ledsen längre (inte glad heller förstås men inga tårar). Säger att jag ska gå upp med Aston men att jag kommer ner en stund sen igen. Får kämpa emot tårarna i trappan upp men vill såklart vara stark för Astons skull. Kommer in på hans avdelning, hans pedagog möter oss. Jag ger henne Aston från min famn och pratar om att han ska följa med och sjunga med de andra barnen (vi blev lite sena så kom mitt i fruktstunden), sa hejdå ses snart och gick. Han gnydde till lite men jag hörde inget gråt i alla fall så det ska bli intressant att se vad han gjorde sen.
Kom ner till Iduns avdelning igen och hon sitter i frökens knä. Blir ledsen när hon ser mig igen och hade det inte varit så att jag lovat komma ner igen (det var pedagogens förslag) så hade jag inte gått tillbaka. Vi kramas lite till och jag märker att jag glömde lämna Astons napp så jag frågar Idun och hon vill ge den till honom ute på gården sen, för nu ska de ut och leka. Det ville hon. Kramar henne ännu mer, håller henne hårt i min famn, säger att jag älskar henne och att vi ses ju snart igen. Vet ni vad hon säger då? ”Vuxna kommer tillbaks” (som Daniel Tiger sjunger) och kramar mig tillbaka. Alltså den tjejen, hon är så klok och hennes fina sätt att hantera det hela på gjorde mig nog mest berörd av allt.
En häst tydligen
Igår hade hon och jag en riktig mysstund medan vi tittade på storebrors fotbollsträning. Det var helt otroligt mysigt faktiskt. Man kan ju säga att jag uppskattar tiden med dom ännu mer nu när jag inte är med dom hela dagarna. Hästen ovan var inte den enda leken, här satt hon på båtar och rymdraketer också haha… FANTASI är hon fullproppad av! ♡
Har fått en del frågor om våra inskolningstider. Alla gör ju olika men när jag bad om två dagar till känns detta som ett väldigt bra upplägg. Astons inskolningsfröken var sjuk första dagarna så han låg lite ”efter” i schemat men det gjorde ju inget eftersom vi har två avdelningar att göra oss hemmastadda på och det föll sig väldigt naturligt så som det blev ;).
Dag 1 – hembesök, barnets ”speciella” pedagog kommer hem och hälsar på 1 tim. Ett väldigt fint sätt att starta inskolningen på, barnet får träffa pedagogen i egen miljö och faktiskt känns det positivt även för mig som mamma att få känslan av att de vill mötas på barnets villkor.
Dag 2 – 9-11 på förskolan, jag var med på Iduns avdelning (med Aston, hans inskolningspedagog fortfarande sjuk)
Dag 3 – 9-12, jag åt lunch på Iduns avdelning men var annars på Astons avdelning och hon själv på sin avdelning, eftersom hon ville det.
Dag 4 – 9.30-12 på Astons avdelning, och jag var med och åt lunch på Astons avdelning. Idun var 9.30-13.30 på sin avdelning men vi träffades ute på gården. Hon hade sin första vila.
Dag 5 – Idun var 9.30-14.30 på sin avdelning men vi träffades ute på gården innan jag gick hem och Aston var själv på sin avdelning 10-13.30 (jag var med första stunden och tills det var dags för utelek), och hade sin första vila.
Dag 6 – (idag) båda lämnas på sina avdelningar 9.30 och är där till efter vilan 13.30.
Dag 7 – imorgon är tanken att de ha samma tider som idag.
♡
Åh, så jobbigt när de små blir ledsna ? Vår lilla kille hade det tufft när vi skolade in honom vid 1 1/2 års ålder och det gjorde verkligen ont i hjärtat. Men det gick ju över och sedan var han allt som oftast glad och trivdes. Det viktiga tror jag är som du skrivit tidigare att man ser till varje barns behov och du verkar vara en väldigt kärleksfull och
omtänksam mamma så det kommer alldeles säkert bli bra ?Vi har precis flyttat och är mitt inne i inskolning på ny fsk nu efter ett långt sommarlov tillsammans. Den här gången är det mer jag som mamma som går med en klump i magen och känner mig lite gråtig men det lättar mer och mer allt eftersom jag ser att han trivs och det går bra ? Så det är helt klart en inskolningsfas för oss föräldrar med tycker jag! Stor kram till dig!
Min dotter säger också ”vuxna kommer tillbaks”. Hon älskar Daniel tiger, så brukar även peppa lite med ”Förskolan förskola förskolan” sången på mornar när vi ska till förskolan. ? Kanske funkar för Idun också. Som ett litet pepp mantra ?
Ja hon brukar vilja kolla på när han går till förskolan haha. Måste vara en av de bästa barnprogrammen?! Uppskattar även avsnitten när de går på toaletten, när man ska prata om man blir arg, att kämpa på för det blir bättre då… Love it! 🙂
Ja, verkligen pedagogiskt och bra. Även avsnittet om att dela med sig, och att en får tillbaka när en lånar ut till en kompis är användbart för en Donna som gärna vill förtydliga vad som är hennes ?
Åh det har jag nog inte sett, men måste se då ?
Så himla gulligt sagt från Daniel tiger! Åh! Älskar det kloka programmet! Min lilla tjej som är lika gammal som Idun säger ofta ”låna den en stund, sen får man den tillbaks” när hon leker med andra och först iiiinte vill låna ut, som att hon kommer på att man kan ju dela med sig utan att sakerna försvinner. Så sött så man smälter! ?
Försökte själv peppa med den meningen när jag skolade in min lilla förra året och hon tittade mycket på Daniel tiger. Men så fint att idun sa så självt, blir helt tårögd 😉
♡