Jamen idag har jag fått den finaste Mors dag-presenten! Idun har gått sina allra första steg, på självaste Mors dag. Blev så stolt så jag nästan sprack och ögonen tårades. Filmade när hon nääästan vågade sig på ett par steg (finns på instagram) och bara nån minut senare gjorde hon det! Hade kunnat på det på film också om inte min iphone ballat ur MEN vi blev så glada att både jag och M var med och fick se det!
Hon har ju ställt sig upp såhär länge, och står själv. Går mellan möbler och om man håller henne i handen. Men de där första stegen helt på egen hand är bland det häftigaste i utvecklingen tycker jag.
Något annat som hänt den här helgen vad gäller våra barn är att Aston har fyrat av sina livs första riktiga skratt! Alltså åhh vilket ljuvligt ljud.
Nu sover två av tre barn och minisen ska också få pyjamas och äta en sista gång för dagen. Eftersom jag har tyckt att det varit lite jobbigt att inte riktigt ha rutiner har jag dokumenterat hans ätande och sovande de sista dagarna och insett att han ju visst har rätt bra rutiner om dagarna. Det är nog mest jag som inte hunnit märka av dom. Och så sover han lite här och där istället för längre sovpass på dagen så det har liksom inte varit sådär klockrent mitt i vardagspulsen som pågår varje dag och hela tiden. Men nu njuter jag av att äntligen känna att jag vet hur han vill ha det.
KRAM!
Rutiner för en sån liten kan man inte förvänta sig förrän de blivit 6 månader (och ibland senare än så) så det är ingen idé ”tvinga” in honom i några. När han är ”redo” kommer det falla sig naturligt när han äter och sover. Ta det med ro! 😉
Tvingar absolut inte (går ju inte bestämma över bebisar hehe) men från 2 månader kan man hjälpa dom på traven med speciella kvällsrutiner tex. Har ju gjort det här två gånger innan och fått barn som sovit hela nätter från start i princip så tänker inte ändra ett vinnande koncept 😉 På dagarna beror det dessvärre på att jag inte hinner lyssna in honom lika bra som jag haft med de andra två.