Jippie! Inatt sov Idun mycket bättre, och vaknade strax innan sju utan att vara varm. Och åt välling! Så det verkar verkligen vara på bättringsvägen, äntligen. Henns första ordentliga sjukdom. Nu ska jag inte klaga på min trötthet när det ”bara” handlar om toalettbesök varannan timme 😉
10 dagar kvar till BF. Otroligt! Undrar så när han väljer att komma ut till oss!? Och hur det startar! Vattenavgång som med Elion eller värkar som med Idun. Den sista tiden består av jobbig väntan men samtidigt en enorm spänning för allt det där – när, hur och var. Och faktiskt, eftersom det är min sista graviditet har jag en sorts annat lugn än jag hade med Idun. Är mer harmonisk nu och tänker att det blir när det blir och att jag ska försöka njuta av de allra sista dagarna med bebis i magen. För det är ju en alldeles magisk tid, trots diverse krämpor och bekymmer.
Igår var han helt crazy inne i magen! Man såg axlar, armbågar, fötter och knän åt alla håll och kanter. Började skratta för att det såg så knasigt ut och M undrade om han inte blivit mer aktıv nu mot slutet? Men det beror bara på hur han ligger, ofta har han legat med ryggen utåt och gjort alla rörelser inåt, och det märks såklart inte av lika tydligt.
Morgonkram!
Kan inte fatta att det redan är dags snart.
Haha knappt jag heller!! 😉