Imorgon är det två veckor sen vi sa I do. Sen vi bytte ringar och blev VI, ännu mer!
Vi blev ett ”vi” direkt. Mycket tack vare M, men också tack vare att ingen av oss orkade med några spel och bara körde all in och var ärliga och öppna från dag ett. Våra magkänslor sa this is it. Jag försökte faktiskt stå emot lite halvt, men det gick bara inte. Från första stund våra ögon möttes var jag hans, jag visste ju det innerst inne men det tog nån vecka innan jag helt och fullt släppte in honom. Samtidigt som hans blick bara av att möta min fick mitt hjärta att slå frivolter. Inte konstigt kanske att ändå försöka stå emot när man nyss blivit sårad, men för att vinna måste man våga, det påminde Karro mig om. Så jag vågade, för det var ju faktiskt han som var värd det. Är värd det! Jag är så säker på vår kärlek som man kan bli. Sättet han var på, och fortfarande är, gjorde och gör mig så trygg. Jag litar på honom till tusen procent och vet att han aldrig skulle såra mig. Tvärtom så märker jag dagligen hur mån han är om att göra mig glad och lycklig, och det gör han verkligen!
Just det där med att vara ett ”vi” läste jag en gång är väldigt viktigt. Inte bara att man liksom är tillsammans, utan ÄR ett vi också. Räknar med varandra i sitt liv (sen är det självklart viktigt att man tillåter varandra att göra egna saker på eget håll). Säger vi när det handlar om båda. M har t ex alltid räknat med mig i allt. Sagt vår stuga och vår bil, även om det är han som ägt dom. Men alltid frågat mig hur jag tycker vi ska göra med det och det beslutet i stugan osv. Han räknade med mig i sitt liv från första stund, och nu menar jag såklart inte att det handlar om materiella ting, utan att han gjorde oss till ett vi och sedan dess alltid har varit mån om att vårda vårat ”vi”.
Som när vi bara hade varit tillsammans i 4 månader och han tog ledigt från jobbet för att stötta mig under rättegången mot min mamma.. Och när vi bara hade varit tillsammans i 6 månader, precis flyttat ihop och jag ringde till honom från jobbet och grät för att jag precis fått sparken och han sa bara” det löser sig, vi fixar det”. Och det är verkligen så, tillsammans med honom tror jag faktiskt att jag klarar allt, att vi klarar allt! Sen att det funkade så bra mellan M och Elion direkt var pricken över i:et, det var ju jättejätteviktigt. Nu säger Elion stolt att han har två pappor! Jag är såklart också mån om oss, inte minst för barnens skull. Och även om jag någonstans är lite rädd för att göra om vissa misstag vet jag samtidigt att jag inte kommer tillåta det. Man blir klokare med åren, av erfarenheter. Man kan göra om och göra rätt. Speciellt med rätt person.
Att gifta mig med denna man efter bara två år och visa hela världen att det är vi och att vi tror på oss helt och fullt kändes ändå lika självklart som att det blev vi från vår första dejt.
Awww så fint. Ja man verkligen känner när det är rätt.
Så fint skrivet, ibland är det ju så, man bara vet. Även om dom flesta känner ju så med ALLA dom träffar..
Men jag träffade min man, föll direkt för hans snygga utseende, när jag sen lärde känna han föll jag ännu hårdare för hans personlighet och bara måste få ha han för mig själv. Vi skaffade barn efter 2 år. Gifte oss efter 2,5 år Fick andra barnet efter 3,5 år, hus efter 4 år tillsammans och nu, 8 år senare, lyckliga som förr, planerar vi framtiden som alltid, TILLSAMMANS.
Min man är också så som M. Alltid sagt VI till allt, oavsett om det är hans eller mitt, ekonomi, hus och bil, allt. Vårt, VI och tillsammans. Precis som det SKA vara. <3
Underbart lycklig för din skull fina E.
Det är så underbart att ha hittat rätt. Jag gifte mig med min fina man efter 1,5 år tillsammans och då låg vår son i magen.I januari firar vi vår fjärde bröllopsdag och är lyckligare än någonsin. Underbart med kärlek
Ibland bara vet man. Jag och min man gifte oss efter nio månader! Men jag tyckte att jag var så gammal så vad skulle vi vänta på.. Jag var 25(!) år.. Nu har det gått nio år sen vi träffades, vi har precis fått vårt tredje barn och vi försöker hinna få tid till OSS. Det är inte alltid lätt men ack så viktigt! Kram och skål för äkta män! ??
Känner så väl igen den där känslan. VET man så VET man! Vad ska man då vänta på? Jag och min kille träffades väldigt unga och flyttade ihop och förlovade oss inom 2 år (anses väl vara ganska snabbt med tanke på vår ålder). Vi fick alltid höra att vi stressade och att vårt förhållande inte skulle hålla. Men hallå! Nu är vi inne på 12:e året. Folk är olika men JAG kommer i alla fall uppmuntra mina barn att våga satsa och följa magkänslan kring allt här i livet.
Fint när allt faller på plats, och man känner lycka
undrar dock lite hur du gjorde för att kunna glömma ett svek eller besvikelse? För mig etsar det sig fast… Jag har så svårt att släppa. Min kropp behöver så lång tid att läka och bearbeta. Alla verkar bara kunna bestämma sig och gå vidare. Jag är inte sån. Jag är så känslig och behöver tid… Skulle vilja veta hur man gör 
Stort grattis till er i alla fall, ni ser så fina ut tillsammans 
kram
Vi var aldrig ett VI, därför är jag nu ensam. Pirret i magen är försvunnet och utbytt mot oro och magont. Längtar tills jag får ro i livet och hemmet igen blir harmoniskt. Igår var första kvällen jag började känna en ljusning. Det var jag, mina döttrar, en skrattande lillebror, tacos och kärlek. Ingen annan som bevakade mina steg, talade om hur dålig jag var, vägrade sitta med vid matbordet, bara ägnade sig åt sin iphone. Jag och barnen kände ett lugn.
Kram
Monika
Du (och barnen) förtjänar det lugnet!!! Önskar jag kunde ge dig en kram och berätta för dig personligen att det kommer lösa sig hur bra som helst. Lovar! <3
Tack från djupet av mitt hjärta. Får inte tårarna att sluta. Förstår inte vad jag gjort för att få det så här? Har alltid varit snäll, givmild och ett stöd. När jag sen säger till och talar om vad som inte är ok, är jag helt plötsligt inte värd vatten!
Kram
Monika
Vet du, du är värd SÅ mycket mer!! Han förtjänar inte dig, så enkelt är det! Tids nog kommer du också hitta en klippa till man, men du behöver ingen som får dig att må så dåligt! Jag förstår dig verkligen och lider med dig, det är ingen dröm du befinner dig i, förutom den att du har dina fina barn som har den bästa mamman. Tillsammans är ni starka och tillsammans kommer ni klara er genom allt. KRAM! <3
Gud vad härligt E..
Så glad för er skull och underbart att läsa om er…
Vi förlovade oss efter ca 7 månader.. Men sedan tog det lite längre tid. Vi har ju haft två uppehåll under våra år tillsammans men nu känns det verkligen så rätt.. Vi behövde nog ha detta för att just hitta till oss igen.. Egentligen var det nog andra på tal om att träffa eller hitta ngn annan som kunde ersätta någons plats utan mest att vi behövde tiden ifrån varandra.. efter 8,5 år så kom första barnet.. Nu i augusti gifte vi oss efter 9,5 år tillsammans och snart kommer nog andra barnet också..
Vi behövde den tiden för att verkligen hitta vårt ”vi” igen men så underbart allting är nu. Vi försöker också hitta tid tillsammans till vårt ”vi” även fast jag har svårt att släppa dottern för mycket.. Jag känner att jag vill ha henne hela tiden och missar tid med henne annars men vet också att tid med min kärlek också är otroligt viktigt.. Har väldigt svårt för att lämna bort henne för att just vi ska göra något en kväll och det har i princip aldrig hänt och hon är 17 månader.. Har aldrig sovit borta heller utan ha blivit lämnat för jobb och bio vid jul ett par timmar under dagen.. Är väl i princip så nu med. Ett par timmar på dagen är typ max och det händer sällan.. Men antar att jag måste bli bättre på det, då det är många som älska henne och också vill passa henne själv ett par timmar.. 
All lycka till er fina Evelina.
Så himla härligt, heja kärleken! Förstår exakt vad du menar, har det precis likadant och vi har också ”bara” vart tillsammans i 2 år =)
Så fint skrivet!
Jag blev förälskad i min sambo direkt men varken han eller jag är sådana som det går fort för. Även om vi
varit vi ända från allra första början har vi skyndat långsamt. Alla är olika och det viktigaste är att träffa någon av samma skrot och korn och du och m verkar gjorda för varandra.
Så himla fint skrivet!
Va glad man blir av att läsa något så fint på morgonen! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, ofta. Första gången som jag träffade min man så visste jag på en gång att han var the ONE. För oss gick det inte riktigt lika fort, men kanske ändå, för jag trodde varken att jag skulle gifta mig eller få bli mamma.
Det här med att vara ett VI är så oerhört starkt! Det är faktiskt det som jag brukar tänka på som det jag älskar mest hos min man, att han alltid inkluderat mig i sitt liv och alltid räknat allt som vårt, även mina problem. Det skapar sån trygghet och jag har verkligen växt av att få vara en del av det där VI:et.
Blir alltid så glad av att titta in här, ni är en sån jättefin familj!
Men så fint skrivet, blev verkligen tårögd
Så glad för din/er skull att ni hittat varandra 
Kram