Oh så svårt det var att lämna Idun för jobb idag. Vissa dagar vill jag inget annat än bära henne i famnen precis hela dagen och snosa henne i nacken. Bebistiden. Så underbar och går så snabbt. Alldeles för snabbt! Det gäller att ta tillvara på den så gott det går. Familjetid är det jag insett är det absolut viktigaste i livet. Jag önskar att våra barn vill semestra med oss även när de är vuxna, vill alltid dela mitt liv med barnen även när de flyttat hemifrån och bildar egna familjer.
Efter jobbet åkte jag förbi Fs lägenhet för att kolla posten åt honom och sen skyndade jag mig hem. La mig brevid Idun i babygymmet och hon blev så glad när hon såg mig. Nu är hon ju i och för sig i princip alltid glad och pratar och skrattar åt allt och alla, men det där glittret i ögonen var liksom lite extra efter timmarna ifrån.
♥
Sen bytte jag om till linne och så gick vi ut på en promenad alla tre så att Idun fick sova en stund. När vi var hemma igen stod vi ute på framsidan ett tag och planerade altanbygge. Entrén ska byggas in med trädäcket. Lite staket här och där. En bredare garageuppfart så att två bilar får plats. Ett cykelskul. Tror vi bestämde oss för att det helt plötsligt kommer före baksidan och att vi på baksidan ska fokusera på att få bort ”skogen” ;).
Vid halv åtta efter bad började Idun bli trött så hon och jag gick och la oss i vår säng som vi brukar, hon sover där tills vi går och lägger oss. Då äter hon en gång till innan jag flyttar över henne till hennes säng. Jag låg kvar en bra stund och bara njöt. Tränade på att göra ingenting. Känns som att jag har glömt hur man gör? Man får liksom ligga ner och bara softa emellanåt. Knasigt att jag var tvungen att påminna mig själv om det flera gånger under den korta stunden.
Min älskling grillade under tiden och jag kom ut från sovrummet precis när middagen var färdig! Därefter satte vi oss i Elions rum och bestämde att vi ska tapetsera med tapeten han önskar sig, det blir en fondvägg och så tre vitmålade väggar. Ska försöka fixa färdigt det tills han kommer hem, han skulle bli så glad! Vill visa att vi tänker på honom även när han inte är hemma.
Min sons pappa går och fiskar vid 17, kommer vid 21, kollar film halva natten och är trött dagen efter. Innan han går däger han till din fyramånaders son att sova, då jag alla dessa nätter kämpar med en pojke som vaknar minst 10 ggr. Är så trött i själen och har ont då jag har fibromyalgi, reumatism. Sen tjurar sambon då jag inte har tid och ork för honom. Min energi läggs på bebisen och mina två döttrar, de är 14 år och 18 år men likväl i behov av trygghet och mamma. Min sambo kommer från ett annat land och var tidigare van att få mycket av andra och leva som en tonåring. Han fortsätter så nu. Två gånger har jag brutit med honom, trott det ska bli bättre. Men inte. Denna gång finns en liten bebis i bilden. Jag lever som om jag vore
ensamstående och känner inget för pappan längre. Han väntar på att jag ska ta upp samlivet igen, men hur ska jag fixa det? Varje dag har jag kanske 30 minuter egentid, då vill jagbsra göra inget. Tyvärr är det då jag måste uträtta ärenden och städa. Varje dag funderar jag på en separation, men hur blir det med en bebis? Sambon klsrar inte långa stunder med sonen och jag vill inte vara ifrån honom och veta att han inte är i bästa händer.
Alltså vilken superwoman du ÄR!! Är galet imponerad över att du tar hand om er bebis helt själv men vill han inte alls? Har du mamma eller syster eller vän som kan hjälpa dig få egentid? Jag hoppas verkligen att din man inser vad han går miste om och kan förlora (igen). All kärlek till dig och många kramar <3
Min mamma och pappa hade en dålig relation, pappa hjälpte inte till, han var uppe hela nätterna, sov hela dagarna, kom ner grinig när middagen var klar, de bråkade jämt, pappa visste/vet ingenting om oss, inte intresserad av att göra det bra för mig och min syster, hans intressen var viktigare osv. När jag gick i gymnasiet så satt jag alltid kvar i skolan till sent på kvällarna för att göra klart mina läxor, jag ville inte åka hem. Varje dag så önskade jag att mamma och pappa skulle flytta ifrån varandra. Mamma berättade att hon hade tänkt flytta ifrån pappa redan när jag var bara några månader gammal, då han hade samma beteende redan då, men sen blev hon gravid med syrran och stannade kvar, han fick flytta en gång, smörade som bara den just då och fick flytta hem igen. Jag åkte iväg som au pair till USA och kände att det skulle bli så skönt att slippa allt det där under ett års tid, tyvärr hamnade jag i en väldigt störd familj som bröt ner mig psykiskt, efter bara några veckor fick jag åka hem, och fick då posttraumatiskt stressyndrom, och gick in i en depression, det var en sån jobbig tid, och det blev inte lättare över att pappa skämdes över mig. Men tillslut så fick jag nog och jag sa till mamma att om vi inte flyttar nu så kommer jag aldrig bli frisk, så jag letade upp ett radhus som var till uthyrning och där bor vi nu idag, och vi har det så himla bra jag och mamma, nu kan jag bo hemma medan jag pluggar och behöver inte ta studielån. Jag vet att den dag som jag förhoppningsvis får barn så skulle jag aldrig utsätta mina barn för det som jag och min syster blev utsatt för, att ha ont i magen varenda dag pga bråk osv. Att stanna kvar i ett förhållande pga. barnen är aldrig rätt. Barn förstår och känner mer än vad de vuxna tror. Ta ett beslut som gör att det blir bra för dig och barnen, att tänka ”det blir bättre när bebisen blir äldre”, ska det verkligen behöva vara så? Jag önskar dig ett stort lycka till med allt och hoppas verkligen att allt blir bra! Stor kram
Vad KLOK du är!! Jag tror precis som du att man inte kan stanna i en dålig relation på grund av barnen… De förtjänar ett kärleksfullt och GLATT hem, med glada föräldrar, även om det blir på två olika håll. Vad härligt att ni har det så bra nu och go you som slipper studielån! Kram till dig
Monika: kanske han inte ska fiska nu när läget är som det är…Men antar att du redan pratat med honom om det. Varför går det inte att lämna barnet till honom? Kanske skulle vara bra för pappan? Ammar du? Kan du pumpa ur mjölk så du kan lämna barnet? Gud vad svårt alltså…Men det funkar ju inte riktigt att en sliten häcken av sig och en annan roar sig…
Hej!
Jag ammar inte längre. Det tog nästan tre månader för honom att byta första blöjan. Kanske får vi se tiden an och ge far och son mer och mer tid. Jag är ju mer van då jag har tre barn samt är utbildad lärare. I början när jag amma var pojken mer mammig, nu känner gan pappa mer. Men nätterna funkar bara med mig och så får det vara. Ibland vill han sova på mitt bröst under mjuka morgonricken och om det är den tryggheten och närheten som ger ro så är det viktigast just då.
Hej!
Tack. Har tyvärr ingen bra hjälp av mina föräldrar med sonen, dock hjälper min pappa till att köra döttrarna hit och dit. Min sambo måste bryta sitt sätt att leva och börja inse vad pappalivet, familjelivet går ut på. Dock sitter det gamla djupt. Har idag pratat allvar med honom och jag vet att han vill. Tror väl det kan bli bättre när vår son blivit lite äldre, sover bättre, jag får sova och får tid till mig och sedan även för relationen. Ursäkta stavningen i tidigare inlägg.
HOPPAS han lyssnar! Och hoppas framför allt att du inte har dåligt samvete för att du inte orkar lägga energi på din man, eller för att du inte orkar mysa med honom etc… Det är ju En följd av hans egna beteende, inte konstigt att du inte har orken eller lusten! Det är ju hur viktigt som helst att känna att man är två om barnen tycker jag. Massa kramar, håller tummarna för att du snart får mer sömn på nätterna inte minst. Sömnbrist får vem som helst deppig efter ett tag!
Ursäkta stavningen, förstår inte hur jag skriver! Får skylla på paddan jag skriver på.
Vh
Monika
Vilka fina tjejer =)