Idag är det måndag vilket betyder ännu en vecka mindre tills vi får tillträde till vårt lilla radhus. Alltså som vi längtar! Men fortfarande känns det väldigt overkligt, som en dröm. På söndagen var vi liksom på visning för att känna efter området, ifall vi skulle vilja bo där om typ 5 år när jag har studerat färdigt. På torsdagen skrev vi kontrakt. Samma dag som lillasyster föddes. Det är kanske det som gör att det känns overkligt, att det kom i samma veva som Idun och det är ju henne vi ser varje dag, inte huset. Men snart så! Om 6 veckor.
Idun kommer få det större av barnrummen eftersom Elion är hos oss ungefär varannan vecka, men vi har sagt till honom att de kan ha hennes rum som lekrum. Hon är ju inte i behov av ett eget rum på det sättet han kommer vara. Jag tänker att hans rum mer kommer bestå av säng, skrivbord, nån byra, och så tv längre fram. Det skiljer ju ändå fem år så han kommer komma förbi det där lekstadiet tidigare än hon.
Har spanat mycket på inredning till Iduns rum, alltså lekrummet, och detta bordet med två stolar måste bara stå där inne. Så snyggt! Precis som i stort sett allt annat från Kids Concept.
Hos Babyshop hittade jag dessa bilder som jag lånade.
Som detta lektältet! Elion hade också ett letält men med pirattema om jag inte minns fel och där både lekte och myste vi. Läste böcker. Och nu när jag visade detta för Elion ville han ha detta så det fungerar för alla åldrar tydligen ;). Och kan flytta ut till gräsmattan för utelek på sommaren!
Utanför bara regnar det idag men vi ska pigga till oss med Karro-och-Elin-lek idag!
Så himla fint med kids koncept
Hej! Kids concept är kanon fint men vi har bordet och stolarna och kvalitén är inte alls bra tycker vi! De är för mjukt eller vad man skall säga, så den har tappat färg och varje litet märke från barnen syns tyvärr.. Men i övrigt såååå fint!
Håller med Michaela ovan, kids koncept är superfint men kvaliteten är inte bra! Vi köpte flertal instrument från KC som har gått i sönder nästan direkt samt leklådor som var snea..
Ett tips från ett skilsmässobarn: jag förstår absolut den tänkta logiken i att det barn som är boende på halvtid får ett mindre rum, eller om det är två barn från ett tidigare äktenskap, att de barnen får dela rum eftersom de bara bor halva tiden i hemmet medan barnet som bor där på heltid borde få ett eget rum. Problemet är bara att om båda föräldrarna till skilsmässobarnet/skilsmässobarnen resonerar så, är man aldrig riktigt hemma någonstans i den bemärkelsen att man får samma villkor som barnet/barnen som bor heltid i ett hem.
Vi hade tillräckligt stort i båda mina hem, så jag hade eget rum på båda ställena. Men, det minsta rummet hos båda mina föräldrar. Och det kändes lite sorgligt. Det är nog snarare så att de barn som har två hem behöver känna sig extra hemma och välkomna genom symboliska saker som ex det största rummet eller ett eget rum. Mina föräldrar har alltid varit fina och kärleksfulla och välkomnat mig på alla de sätt när en ny vecka börjat. Men ändå, små små saker som gör att man liksom inte räknas lika mycket: ett mindre rum, mindre mängd julklappar på julafton (eftersom man ju får julklappar hos mamma/pappa också), rummet görs inte om lika mycket som halvsyskonens, mer kläder köps till de andra barnen när det vårshoppas osv… Just det där med julklappar förstår jag också logiken i. Man får ju ändå lika mycket paket när man räknar med klapparna från både mamman och pappan, men att sitta på två håll, i två julfiranden, och inte riktigt räknas lika mycket som de andra är trots dess i-landsproblematik rätt sorgligt för ett barn. Menar nu inte alls att jag inte räknades liks mycket i hjärtat som mina halvsyskon, och menar absolut inte att det är så i de fall man resonerar såhär. Vill bara ge en vinkel från ett annat perspektiv. Tvärtom borde (i min mening) skilsmässobarnen ha de små fördelarna och dubbelt upp med presenter, det är nog klurigt känslomässigt som det är.
Grejen är att Elion nog verkligen kommer tycka att han har bästa rummet sen, när eventuellt syskon och Idun får dela rum ;). De kommer som sagt vara i behov av lekyta mkt längre än Elion. Hans rum är verkligen mer ett vanligt tonårssovrum! Men jag förstår hur du tänker och vi funderar alltid lite extra på Elion så han inte kommer i kläm. Kram
Så fint att ni tänker till extra. Tror många missar att se barnens perspektiv, hela varvet runt.
Jag funderade mycket på mina egna föräldrars val när jag själv blev mamma. Inga hemska stora saker, men just sådant som jag beskrev ovan. Mina föräldrar är kloka människor och vi har sedan jag blivit vuxen pratat en del om detta. Och de förstår att det blev tokigt ibland, men förstod inte då att det var sårande.
Sen tror jag att det är sunt att ha den inställningen du har till själva skilsmässan (minns från ett tidigare inlägg) att det inte ska tyckas synd om i all oändlighet, utan fokusera på att barnet har två föräldrar som älskar det och att det får växa upp i en kärleksfull tillvaro, om än i två hem. Inte alla barn som har en sådan tur…
Det är den där balansen: vara trygg i sina beslut och ta ansvar för sin egen lycka och samtidigt ha förmågan att ta barnets perspektiv för att ordna tillvaron fin för alla. Puh!
Åsa:
Du skrev tänkvärda ord. Det är svårt för mig (och säkert många med mig) att förstå hur det är att växa upp med skilda föräldrar. Vad ledsamt att du känt det så. Jag tror du har rätt i det med rummen och att det är extra viktigt för barnen som är varannan vecka. För trots att det är bästa lösningen att föräldrar går isär, så finns det knappast nåt barn som skulle välja att bo varannan vecka hos föräldrarna. Flytta omkring och ha två hem istället för ett. Hur skulle vi vuxna klara av det? Säkert inte bra överhuvudtaget. Läste nåt vettigt en gång, att egentligen skulle föräldrarna byta boende och barnen vara kvar. Det är knappast genomförtbart och realistiskt. Men vi tycker att det är realistiskt att barnen ska flytta varannan vecka. Och tänk de föräldrar som bråkar och suckar över att ha barnen längre, eller att ena föräldern är sen att hämta. Man borde vilja vara med sitt barn så mycket som möjligt och inte sucka över att den andre inte är i tid, eller att den byter bort dagar. Det är ledsamt att tänka på hur barn har det. Och även om barn hellre bor med skilda föräldrar än föräldrar som bara bråkar, så hade hellre barnet bott med båda föräldrarna.
Visst kan det vara bra att flippa perspektiv ibland!
Det kanske lät lite väl dystert mitt inlägg? Svårt att hitta tonen när man skriver. Menade inte att beklaga min barndom, utan just som du skriver, väcka en tanke. Tack för fina ord.
Att vara förälder är inte lätt alla gånger… Undra vad man själv gör som barnen kommer att minnas som svårt/ledsamt från sin barndom?!
Mitt inlägg hade inget med dig Evelina att göra. Tänkte främst på de föräldrar som inte har löst allt på bra vis.