VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

VECKA 36 – WITH EVERY HEARTBEAT

IMG_9600.JPG

IMG_9590.JPG

Veckans mage – vecka 36 – fast fotad igår.

Jag mår överlag väldigt bra just nu men känner mig stor eftersom magen är rätt så mycket i vägen mest hela tiden ;). Men jag är inte svullen som förra gången och har inget högt blodtryck som då utan har ökat i vikt som ”man ska”. Skönt, att inte behöva bli så stor en gång till för det var såklart ännu tyngre! Jag har foglossning (speciellt kvällstid), halsbränna och enorm trötthet (plus en del andra åkommor som jag inte känner att jag vill skriva om här) men det kompenseras av att känna hennes små fossingar där inne, eller få klappa henne på lilla rumpan när hon hickar. Så himla coolt att man kan känna hennes små kroppsdelar genom magen! Är såå nyfiken på hur hon ser ut och ser en hårig bebis framför mig men det är nog mest bara för att pappa M föddes med en stor kalufs. Känner mig mer och mer redo för varje dag nu, och jag är såå nyfiken på hur allt kommer starta. Känner att det börjar bli tungt att jobba så funderar på att jobba en helg till och sen ta ledigt helgen innan BF och ett tag framåt. Men jag är SÅ GLAD att jag klarat av att plugga och jobba hela terminen som jag ville, även om det varit kämpigt emellanåt framför allt på grund av denna galna trötthet som aldrig försvinner och lågt blodtryck. Det låga blodtrycket har blivit mycket bättre de senaste veckorna som tur är! Imorgon väntar ett uppskjutet barnmorskebesök och då ska vi gå igenom förlossningsplanen. Jag valde att inte skriva någon med Elion eftersom jag inte visste nånting om hur det skulle kännas, men nu känner jag att jag kan säga hur jag önskar ha vissa saker och vad jag tyckte fungerade. Framför allt för Ms skull eftersom han då vet hur jag tänker och hur kan stötta mig på bästa sätt.

Min tatuering som ni ser här är en symbol för inte minst kärleken i mitt liv. Jag vill känna med varje hjärtslag, både det bra och det dåliga. Men när det kommer till mina barn handlar det helt klart till hundra procent om att jag älskar dom till mitt sista andetag. Denna graviditet är jag väldigt känslosam på ett annat sätt än förra men så mycket har hänt sedan dess. Jag har själv ingen mamma även om jag väl inte hade det sist heller på många sätt. Men nu är det verkligt på ett annat vis och det gör ofta ont i mig, är så oförståeligt hur man på minsta lilla vis kan göra sina barn illa. Om jag någonsin får mina barn att känna så, då har jag misslyckats med min viktigaste uppgift här i livet. Jag ska istället göra allt för att de ska känna sig älskade av mig, no matter what. Det finns inget som kan göra att jag inte skulle vilja ha dom i mitt liv och det finns inget som kan få mig lyckligare än kärleken till dom.


Kommentarer