Ni som har hängt med sen början vet vad Lancelot betydde för mig. Han var ”min” lilla bebis som jag bara var tvungen att ta hem. Han och hans syskon hittades ute men kom som tur är till nya hem allihop. Kanske var det därför han var så tillgiven, han följde alltid efter mig som en liten hund! Men så förra våren blev han ruskigt smal, han hade alltid varit smal vilket veterinären sa nog var bevis för att han alltid haft problem med njurarna.. Så han hade kanske inte hade överlevt det, men jag önskar verkligen att vi kollat upp det tidigare så att vi hade besparat honom en del av lidandet…
Elion pratar fortfarande om honom, att han är i himlen och att han saknar och älskar honom. Vi åker och hälsar på honom på minneslunden och han kommer alltid alltid vara saknad. Klart alla våra tre katter har varit och är speciella, men Lancelot var ju min Lancelot. Sov vid mitt huvud typ varje natt under alla år… Kunde öppna dörrar och hoppade upp och ner från balkongen när han ville in och ut…. 2 maj 2012 när jag åkte med honom till veterinären och sen inte fick åka hem med honom var en av de värsta dagarna i mitt liv. Herre min je vad jag grät! Och när jag kom hem och Elion frågade var Lancelot var… Det var hur tungt som helst, man förlorar ju en familjemedlem i ett husdjur!
♥
Kärleken man får av djur är verkligen speciell. Förlusten av dem så smärtsam. Tur man har minnen som man kan få plocka fram ur hjärtat och le åt.
Vilka vackra bilder! Det är guld värt att ha sådana som minnen…
Har också fått ta farväl av älskade djur. Vi hade en hund hemma, en golden retriever som kom till familjen som valp när jag var elva. Hon var verkligen bästa vännen! Hon fick somna in ett par veckor efter sin 15 års dag, och även om jag vet att det var dags då så trodde jag att hjärtat skulle gå sönder!
Det tog lång lång tid innan den enorma sorgen dämpades… Vad fint att ni har en plats att besöka er Lancelot på och att ni håller hans minne levande genom att prata om honom! Varm kram!
Usch, jag vet precis hur det är… Förra året förlorade jag en katt och en hund.
Min andra katt försvann och var borta i över 7 (!!) veckor, men kom hem dagen innan vår hund gick bort.
Det är verkligen som att förslora en familjemedlem, de betyder så otroligt mycket för alla i familjen <3
Kram!
åh gråter nästan . vet precis hur det är . vi miste oxå en för nästan exakt ett år sen men va oxå sjuk . –vi har htre andra men ja det är en familjemedlem helt klart .. beklagar 🙁
Gillar att du kan prata om Lancelot som den FAMILJEMEDLEM han faktiskt var.. En katt (ett djur över huvud taget) kan betyda lika mycket som vilken familjemedlem som helst.. Men man accepterar ju när de dör på ett annat sätt förstås.. Katter lever inte lika länge som vi människor. Även om vi ofta önskar att de kunde göra det!! 🙁 Man känner ju ett ansvar också.. Vilket gör saknaden större. ”Jag skulle ha…”.. ”Jag kunde ha….” ”Han förtjänade att….” 🙁 Djur är ju så oskyldiga, och tacksamma för allt man gör för dem..!
Miste min (familjens) katt som vi haft sedan jag var 2 år för lite mer än ett år sedan. Man visste ju att han inte skulle leva för alltid (han var 20 år!), men han var ju som en bror för mig..!!! Finns ingen katt som han!! En ängel från ovan! Så klok, så omtänksam, gav ALLT av sig själv till andra. <3 Den saknaden kommer man nog alltid ha! 🙁
Men jag kan LOVA dig att Lancelot inte är något annat än evigt tacksam och glad för den tid han fick hos er! <3 Trösta dig med att det tunga finns i DIG och inget som Lancelot kände av!
Stor kram <3! Inga ord kan beskriva sorgen eller saknaden. Men de fina minnena säger allt.
Gråter lite för mig själv. Det är så sorgligt..
Kramar!