Hallå, hallå sötisar! Fyyy vad kallt det är idag. Och på jobbet, på lagret! 2 ynka grader och där gick en kollega i t-shirt haha… Visst att jag fryser lätt men det ÄR ju kallt ;). Tur kontoret är ganska varmt och skönt. Vill ta en sista-minuten NU men min verklighet idag och just nu är tvättstugan och tråkig ensamtid. Tror jag måste fuska och springa upp till huset och pussa på Elion. Jag vet inte hur jag skulle klara hela veckor utan att träffa honom? Om det så bara är för att få pussa honom och säga hej, fråga lite om hur hans dag har varit så hjälper det massor. Skulle såklart vilja träffa honom som vanligt alla dagar men det går inte. Jag tror inte på att hålla ihop endast för barnens skull, det blir ju inte bra. Men så är det kanske det där som heter dåligt samvete. När Elion blir 18 och flyttar hemifrån förstår jag ju att jag inte kommer träffa honom varje dag eller ens varje vecka, men nu… Det är ju ett val att inte bo med honom, samtidigt som jag för allt i världen inte väljer bort honom. Men det är där det skär sig lite. Och jag vet ju att det är så här för vissa, att det går en vecka mellan gångerna man träffar sitt/sina barn. Men vänjer man sig vid det eller finns den där saknaden och känslan av att något är fel alltid kvar? Eller det gör den ju såklart för de flesta men ja.. Vänjer man sig helt enkelt?
Jag bara MÅSTE skaffa ett träningskort direkt när jag får lön nästa vecka! Tittade vad det gick för kvällskurser till våren men det var väl sådär intressant va haha… Eller jag kanske bara kollade på fel ställe. Men att börja träna känns som en bra start för rastlöshet! Har tänkt mig samma ställe som Lotten så vi kan dra dit varandra hehe…
Puss/E
♥
Du kanske blir tvungen att vänja dig vid att träffa honom varannan vecka nån gång. När Fredrik träffar en ny kvinna och flyttar ihop med henne så är risken stor att hon inte tolererar att du dyker upp där helt plötsligt i deras hem,när du vill. Låter kanske hårt av mig men jag tror att det är så verkligheten ser ut för många som gått isär.
Ja det är klart att vi inte alltid kommer kunna träffas såhär, det vet vi ju. Allt har sin tid. Men jag tror inte att nån av oss är intresserade av en ny respektive som inte tycker det är ok att den andra kommer och säger hej till Elion lite då och då, inte för min del i alla fall :).
Du kanske blir tvungen att vänja dig vid att träffa honom varannan vecka nån gång. När Fredrik träffar en ny kvinna och flyttar ihop med henne så är risken stor att hon inte tolererar att du dyker upp där helt plötsligt i deras hem,när du vill. Låter kanske hårt av mig men jag tror att det är så verkligheten ser ut för många som gått isär.
Ja det är klart att vi inte alltid kommer kunna träffas såhär, det vet vi ju. Allt har sin tid. Men jag tror inte att nån av oss är intresserade av en ny respektive som inte tycker det är ok att den andra kommer och säger hej till Elion lite då och då, inte för min del i alla fall :).
Måste vara jättejobbigt att vänja sig vid att inte ha sitt barn nära jämt.. Härligt att du pch F är vänner pch ser till Elions bästa.. Det kommer säkert bli lättare, eller du vänjer dig.. Skaffar dig nya vanor och rutiner osv. Lika svårt som det är att skaffa nya vanor pch rutiner, lika svårt är det att släppa de gamla.. Ge det tid bara, kämpa på..
Kram
Måste vara jättejobbigt att vänja sig vid att inte ha sitt barn nära jämt.. Härligt att du pch F är vänner pch ser till Elions bästa.. Det kommer säkert bli lättare, eller du vänjer dig.. Skaffar dig nya vanor och rutiner osv. Lika svårt som det är att skaffa nya vanor pch rutiner, lika svårt är det att släppa de gamla.. Ge det tid bara, kämpa på..
Kram
Nej, man vänjer sig aldrig. Det gör man faktiskt inte. Man känner en konstant saknad. Oro. Kvällarna är värst! Tankar. Känslor. Saknad…. Ja, så är det faktiskt. Man vänjer sig aldrig, men man lär sig att hantera sina känslor och situationen… Förlåt min ärlighet, men det är faktiskt så. Sen är ju alla människor olika. Men jag som är en känslomänniska och en tänkare känner som beskrivet…. Kram!
Nej, man vänjer sig aldrig. Det gör man faktiskt inte. Man känner en konstant saknad. Oro. Kvällarna är värst! Tankar. Känslor. Saknad…. Ja, så är det faktiskt. Man vänjer sig aldrig, men man lär sig att hantera sina känslor och situationen… Förlåt min ärlighet, men det är faktiskt så. Sen är ju alla människor olika. Men jag som är en känslomänniska och en tänkare känner som beskrivet…. Kram!
Usch det låter inge kul denna situation =/ Men ni har ju ändå gjort rätt, för även om man älskar varann måste ju kärleken finnas där, men det betyder ju inte att det är lätt.
Men det kommer nog gå bra ska du se och ni verkar ju ha en bra relation att ni kanske kan hälsa på varann även när det inte är er Elion vecka? =) För båda lär ju sakna honom så ni förstår ju då varann, även om man kanske inte kan springa hos varann varje kväll, men nångång när saknaden är extra stor.
Du ska se att det kommer bli bra! =)
Usch det låter inge kul denna situation =/ Men ni har ju ändå gjort rätt, för även om man älskar varann måste ju kärleken finnas där, men det betyder ju inte att det är lätt.
Men det kommer nog gå bra ska du se och ni verkar ju ha en bra relation att ni kanske kan hälsa på varann även när det inte är er Elion vecka? =) För båda lär ju sakna honom så ni förstår ju då varann, även om man kanske inte kan springa hos varann varje kväll, men nångång när saknaden är extra stor.
Du ska se att det kommer bli bra! =)
Varför är det inte ok att hålla ihop för sitt barns skull? Tror du helt ärligt att din son mår bra av det här flängandet? Har man inte uppenbara problem i äktenskapet så tycker jag att man är skyldig sig själv, sitt barn och sin man att iaf kämpa. Att ge upp innan ens barn ens har börjat skolan …finner inga ord. När man läser din blogg så inser man hur förvirrad du är i allt detta, önskar att nån i din närhet kunde hjälpa et båda att hitta tillbaka så att din son får det han förtjänar.
Varför är det inte ok att hålla ihop för sitt barns skull? Tror du helt ärligt att din son mår bra av det här flängandet? Har man inte uppenbara problem i äktenskapet så tycker jag att man är skyldig sig själv, sitt barn och sin man att iaf kämpa. Att ge upp innan ens barn ens har börjat skolan …finner inga ord. När man läser din blogg så inser man hur förvirrad du är i allt detta, önskar att nån i din närhet kunde hjälpa et båda att hitta tillbaka så att din son får det han förtjänar.
Tro mig Evelina, du kommer vänja dig. Även om det känns långt bort i tanken idag. För man tror ju att man aldrig kommer vänja sig/kan vänja sig. O det kommer också att bli så att behovet av ”att gå o pussa” på E kommer också avta, även om den tanken idag är ännu längre bort. Och du kommer att känna dig Trygg i den tanken sen vartefter att inte ”gå o pussa”. Och dagens tankar du har idag om att varken F eller du skulle acceptera nya partners som inte skulle tolerera pussandet, det är också en tanke du har idag som sagt. Men den kommer också succesivt blekna för den hänger ihop med längtandet du känner idag.
Och du får lov att känna så, herregud ni har inte bott isär så länge. Det kommer till o med bli så att du kommar att uppskatta dina egna veckor även om det kanske låter sjukt i ditt huvud idag.
Följer din blogg varje dag med stort nöje!
Kramar Nettan
Tro mig Evelina, du kommer vänja dig. Även om det känns långt bort i tanken idag. För man tror ju att man aldrig kommer vänja sig/kan vänja sig. O det kommer också att bli så att behovet av ”att gå o pussa” på E kommer också avta, även om den tanken idag är ännu längre bort. Och du kommer att känna dig Trygg i den tanken sen vartefter att inte ”gå o pussa”. Och dagens tankar du har idag om att varken F eller du skulle acceptera nya partners som inte skulle tolerera pussandet, det är också en tanke du har idag som sagt. Men den kommer också succesivt blekna för den hänger ihop med längtandet du känner idag.
Och du får lov att känna så, herregud ni har inte bott isär så länge. Det kommer till o med bli så att du kommar att uppskatta dina egna veckor även om det kanske låter sjukt i ditt huvud idag.
Följer din blogg varje dag med stort nöje!
Kramar Nettan
Alltså, till er som FORTFARANDE tjatar om att E och F skulle kämpat mer, vad i hela friden tror ni att ni vet om dem? Låt dem leva sitt liv, och lägg er inte i. Jag tror att två vuxna människor klarar detta själva, utan en massa pekpinnar om att ”man gör faktiskt såhär”. Lägg ner.
Alltså, till er som FORTFARANDE tjatar om att E och F skulle kämpat mer, vad i hela friden tror ni att ni vet om dem? Låt dem leva sitt liv, och lägg er inte i. Jag tror att två vuxna människor klarar detta själva, utan en massa pekpinnar om att ”man gör faktiskt såhär”. Lägg ner.
Jag håller med dig, man ska inte hålla ihop för barnens skull! Jag är 21 år, bor fortfarande hemma, eftersom att jag inte har ett heltidsarbete och kan försörja mig själv. Jag skulle mer än gärna vilja flytta hemifrån då situationen hemma inte är den bästa. Jag kan inte komma ihåg när mina föräldrar inte bråkade senast, jag kan inte komma ihåg när de inte pratade skit om varandra till mig senast. Jag är en person som har mycket känslor eller vad man ska säga, så allt det här gör så klart att jag inte mår bra. När jag gick på gymnasiet så kunde jag sitta kvar till sju på kvällarna och göra mina läxor och uppsatser bara för att inte behöva åka hem. Det är hemskt, jag vet! Jag fick växa upp känslomässigt eller hur jag ska säga, alldelles för fort. Jag fick liksom inte vara tonåring utan fick agera vuxet direkt. Jag skulle mycket hellre se mina föräldrar i skilda bostäder, för det tär på en att leva i ett hem där man känner att föräldrarna inte vill leva tillsammans!
Krram
Jag håller med dig, man ska inte hålla ihop för barnens skull! Jag är 21 år, bor fortfarande hemma, eftersom att jag inte har ett heltidsarbete och kan försörja mig själv. Jag skulle mer än gärna vilja flytta hemifrån då situationen hemma inte är den bästa. Jag kan inte komma ihåg när mina föräldrar inte bråkade senast, jag kan inte komma ihåg när de inte pratade skit om varandra till mig senast. Jag är en person som har mycket känslor eller vad man ska säga, så allt det här gör så klart att jag inte mår bra. När jag gick på gymnasiet så kunde jag sitta kvar till sju på kvällarna och göra mina läxor och uppsatser bara för att inte behöva åka hem. Det är hemskt, jag vet! Jag fick växa upp känslomässigt eller hur jag ska säga, alldelles för fort. Jag fick liksom inte vara tonåring utan fick agera vuxet direkt. Jag skulle mycket hellre se mina föräldrar i skilda bostäder, för det tär på en att leva i ett hem där man känner att föräldrarna inte vill leva tillsammans!
Krram
Saknaden kommer ju alltid finnas men som en annan skrev här ovan så lär man sig att lägga känslorna åt sidan även om det bara är för några timmar medans du har nya rutiner. <3 Jag tycker det är jätte bra att ni är vänner och tänker på Elions bästa. Minns själv hur det var när jag hade/har 2 föräldrar som knappt klarar av att vara i samma rum.
Det är jobbigt.
Kram på dig
Saknaden kommer ju alltid finnas men som en annan skrev här ovan så lär man sig att lägga känslorna åt sidan även om det bara är för några timmar medans du har nya rutiner. <3 Jag tycker det är jätte bra att ni är vänner och tänker på Elions bästa. Minns själv hur det var när jag hade/har 2 föräldrar som knappt klarar av att vara i samma rum.
Det är jobbigt.
Kram på dig
@Emelie.
Vad vet du om vad som hänt hur mycket som kämpats och hur länge? Det är oerhört enkelt att sitta på andra sidan en dator och kasta ur sig åsikter om ngt du rimligen inte kan veta något om.
De flesta bloggare väljer (klokt nog) att delge sina läsare en mindre del av sina liv, och framförallt sina privata känslor. Oftast av respekt för sina nära och kära men också av respekt för sig själva. Trots det sårar så enormt småsinta och absolut oinsatta kommentarer som dina oerhört.
Varför är det så oerhört lockande att döma, såra och strö ett ton salt i redan öppna sår?
@Emelie.
Vad vet du om vad som hänt hur mycket som kämpats och hur länge? Det är oerhört enkelt att sitta på andra sidan en dator och kasta ur sig åsikter om ngt du rimligen inte kan veta något om.
De flesta bloggare väljer (klokt nog) att delge sina läsare en mindre del av sina liv, och framförallt sina privata känslor. Oftast av respekt för sina nära och kära men också av respekt för sig själva. Trots det sårar så enormt småsinta och absolut oinsatta kommentarer som dina oerhört.
Varför är det så oerhört lockande att döma, såra och strö ett ton salt i redan öppna sår?
Emelie, du har måhända läst Evelinas blogg men vad i helvete vet du om hur länge de har kämpat?! Ska DU avgöra om man har gett det en ärlig chans eller inte?
Evelina, man vänjer sig. Det tar tid i början men man vänjer sig, hur sjukt det än låter! Börja träna på gym, det är ett jättebra sätt att fördriva tiden på!
Emelie, du har måhända läst Evelinas blogg men vad i helvete vet du om hur länge de har kämpat?! Ska DU avgöra om man har gett det en ärlig chans eller inte?
Evelina, man vänjer sig. Det tar tid i början men man vänjer sig, hur sjukt det än låter! Börja träna på gym, det är ett jättebra sätt att fördriva tiden på!
Alla är olika men jag har inte vant mig efter 4 år.Eller rättare sagt,saknaden finns där men jag har lärt mig att hantera det på ett bättre sätt.Förut kunde jag gråta och ha en enorm ångest.Nu verkar Elions pappa vara toppen men mitt barns pappa är inte Guds bästa barn och jag har gått igenom mycket,b la via socialen och tingsrätt.Det känns lite bättre nu när han är lite större och han kan berätta om det skulle vara något.Att vara i från sitt barn en vecka i taget borde ingen få uppleva,det är hjärtskärande,speciellt när man vet att barnet har det bättre hos sig än hos den andre föräldern.Njut medan du har möjligheten att ha Elion en promenad bort och att du och hans pappa har en fin relation.
Åh det gör jag verkligen. Stor kram till dig!! <3
Alla är olika men jag har inte vant mig efter 4 år.Eller rättare sagt,saknaden finns där men jag har lärt mig att hantera det på ett bättre sätt.Förut kunde jag gråta och ha en enorm ångest.Nu verkar Elions pappa vara toppen men mitt barns pappa är inte Guds bästa barn och jag har gått igenom mycket,b la via socialen och tingsrätt.Det känns lite bättre nu när han är lite större och han kan berätta om det skulle vara något.Att vara i från sitt barn en vecka i taget borde ingen få uppleva,det är hjärtskärande,speciellt när man vet att barnet har det bättre hos sig än hos den andre föräldern.Njut medan du har möjligheten att ha Elion en promenad bort och att du och hans pappa har en fin relation.
Åh det gör jag verkligen. Stor kram till dig!! <3
Bry dig inte om alla ”förståsigpåare”.. Ni vet vad som är bäst för er och Elion! Kram
Bry dig inte om alla ”förståsigpåare”.. Ni vet vad som är bäst för er och Elion! Kram
Varför måste ni dela veckovis? Så gör inte alla… 3-4 dagar är också ok, eller att barnet har en bas? Förstår om det är personligt men hur kom ni fram till detta?ligger själv i skilsmässa och vi kommer inte ha varannan vecka, inte förrän de är större iaf. Kämpa på ni verkar lösa detta bra nu å strunta i de dumma kommentarerna! Kram
Varför måste ni dela veckovis? Så gör inte alla… 3-4 dagar är också ok, eller att barnet har en bas? Förstår om det är personligt men hur kom ni fram till detta?ligger själv i skilsmässa och vi kommer inte ha varannan vecka, inte förrän de är större iaf. Kämpa på ni verkar lösa detta bra nu å strunta i de dumma kommentarerna! Kram
När vi separerade, barnen var 3 och 5, var de hos mig mån- tors (ca 10 dgr) och hos pappan tors- mån varannan helg. Vi ville de skulle ha ”ett fast hem”, plus att det funkade för oss och främst för barnen. Jobbade jag kväll kom pappan t mig el barnen sov en natt hos han. Utöver detta kom pappan nån kväll för att ”leka” en stund, eller äta middag el nåt. Vad jag menar är att varannan vecka inte är ett ”måste”. Vet dock att det inte är helt enkelt! Lycka till med allt!
När vi separerade, barnen var 3 och 5, var de hos mig mån- tors (ca 10 dgr) och hos pappan tors- mån varannan helg. Vi ville de skulle ha ”ett fast hem”, plus att det funkade för oss och främst för barnen. Jobbade jag kväll kom pappan t mig el barnen sov en natt hos han. Utöver detta kom pappan nån kväll för att ”leka” en stund, eller äta middag el nåt. Vad jag menar är att varannan vecka inte är ett ”måste”. Vet dock att det inte är helt enkelt! Lycka till med allt!
Jag hade varit glad om min son hade en sån pappa som brydde sig så mycket. Min son träffar bara sin pappa varannan helg och innan brydde sig inte min son men nu är han snart 3.5 år och säger ofta att han saknar sin pappa synd bara att hans pappa inte fattar det och träffar honom oftare och sköter då umgänget !! Så jag blir bara glad av och läsa om pappor som bryr … Massa svammel förlåt men som sagt är blir glad av och läsa detta …
Jag hade varit glad om min son hade en sån pappa som brydde sig så mycket. Min son träffar bara sin pappa varannan helg och innan brydde sig inte min son men nu är han snart 3.5 år och säger ofta att han saknar sin pappa synd bara att hans pappa inte fattar det och träffar honom oftare och sköter då umgänget !! Så jag blir bara glad av och läsa om pappor som bryr … Massa svammel förlåt men som sagt är blir glad av och läsa detta …
Får man fråga om Fredrik mår lika dåligt som du? kram
Det får man fråga men jag har ingen rätt att svara på det känner jag. Det blir alldeles för privat och hans privata hör verkligen inte hemma här. Hoppas du förstår! Kram
Får man fråga om Fredrik mår lika dåligt som du? kram
Det får man fråga men jag har ingen rätt att svara på det känner jag. Det blir alldeles för privat och hans privata hör verkligen inte hemma här. Hoppas du förstår! Kram
Alltså, vad ARG jag blir på dessa kommentarer om att ni ”borde” hålla ihop för Elions skull. VA?! Vadå borde?
Jag tycker att ni är fruktansvärt starka som har kunnat ta det här beslutet och också genomfört det. Barn är inte dumma och de mår bara dåligt av att föräldrarna ”låtsas”. Det är bättre att vara ärliga som ni har varit. Ni visar Elion att kärlek finns mellan er två fast att förälskelsen inte finns kvar. Det är bättre att dela på sig när man fortfarande är vänner och kan fortsätta vara föräldrar tillsammans och göra saker.
Jag tycker ni är helt fantastiska och jag önskar er all lycka!
Alltså, vad ARG jag blir på dessa kommentarer om att ni ”borde” hålla ihop för Elions skull. VA?! Vadå borde?
Jag tycker att ni är fruktansvärt starka som har kunnat ta det här beslutet och också genomfört det. Barn är inte dumma och de mår bara dåligt av att föräldrarna ”låtsas”. Det är bättre att vara ärliga som ni har varit. Ni visar Elion att kärlek finns mellan er två fast att förälskelsen inte finns kvar. Det är bättre att dela på sig när man fortfarande är vänner och kan fortsätta vara föräldrar tillsammans och göra saker.
Jag tycker ni är helt fantastiska och jag önskar er all lycka!